Att dela med sig av en speciell dag.
För ett år sedan hade jag hedern att få vara med på en av mina bästa vänners bröllop. Med tillåtelse att fotografera hur mycket jag ville.
Och det gjorde jag. Fotade förberedelserna. Fotade känslorna och allt som hände. Jag var inte officiell fotograf över huvudtaget, men jag fick leka helt och hållet som jag ville med min kamera.
Och jag sprang runt det där bröllopsparet högt och lågt.
Det bästa var att jag dessutom fick redigera och göra helt som jag ville. Vissa bilder delade vi förtjusning i och andra inte.
Efter ett tag frammför datorn släppte jag loss ännu mer och började köra med vattenstämplar och kombinerade bilder. Och jag älskade det! Bröllop fotograferar jag gärna igen...
Det här med att få vara med bakom kulisserna på den kanske viktigaste dagen i någons liv. Att få stå där och frysa tiden med min kamera. Detaljerna är nog det som fascinerar mig mest. Den där skålen som utbringades hos frisören, väntan i sakristian på att bestman skulle komma. Buketten och den matchande rosen till brudgummen. Barnens reaktion och att få sitta där längst fram och bara knäppa bild efter bild. På psalmerna som sjöngs. Att få fånga bladen i en psalmbok i skenet från ett kyrkofönster. Att få en bild att visa både ceremonin och detaljerna från just den där stunden.
Att fotografera bröllop hade länge varit en av mina stora drömmar. Att få fånga bruden och brudgummen på deras alldeles egna dag. Att få kapsla in den där magiska känslan och spara den. Äntligen har jag fått skickat efter bilderna för att fixa ett stort album till brudparet också. Det som blir min bröllopsgåva. En dag, sparad, detaljerna och allt annat däromkring. Allt det där jag själv skulle vilja spara. Och jag måste få tacka för att jag fick visa dessa bilder, från mina vänner Veronica och Henriks bröllop.
Och för att jag fått vara med på deras dag.
Ja, bröllop fotograferar jag gärna igen. Utan att tveka.