En dag i paradiset!

Vilken helg jag har haft! Först en heldag i Ullared med Ronnies mamma och syster, och sedan uppladdning av batterierna i vitsippsbackarna i Bohus, med mamma Brickman, Lady och Harley
Tänk att Harley fyller elva år i år! Det har jag svårt att förstå. För när han får som han vill, och kan röra sig fritt i paradiset är det inte tal om att ta det lugnt
Och inte tror jag han blir ledsen över sitt sällskap direkt heller...
Fast han myser nog hellre med Carina än med Lady om jag får gissa... 
(Lady skäller ju så förbaskat på honom när hon vill leka, att han liksom tappar intresset litegrann, och hellre går och myser och lullar runt med de tvåbenta i flocken)
Eller så badar han, men ni kan läsa mer om det på hans egna blogg... Harley.blogg.se 
Älskade hund! <3
Ja, det var en promenad utan dess like. Och när vi närmade oss bebyggt område igen så kommer mamma springande tvärs över ängen. Med två hundar som inte tvekade en sekund på att komma på inkallning, gående i varsitt koppel kommer vi gående längs stigen där älgkon travade över. Både jag och Carina trodde den hade sprungit ner i ravinen, men när vi så rundar hörnet så stod hon där, ca 50 meter bort, och tittade på oss. Sedan vände hon ner mot ravinen och gick sin väg (gissa om vi var glada att hon inte hade följe av en kalv.)
Om någon undrar varför det är så himla viktigt att ha koppel och full uppsikt på hundarna när man är ute i skog och mark så är det just för att såna här möten kan ske. Det kan gå ruskigt illa om mor Älg inte vill ha dig i närheten. Så det var många tankar som hann rusa genom huvudet den där korta stunden innan man insåg att fru Älg bara passerade. (så många att de till och med han instruera kroppen att ta upp kameran och fotografera)
I övrigt var promenaden dock som dessa sista bilder! (det vill säga fantastiskt vacker och fylld med massor av hundar, blommor och kärlek)

Bland vitsippor och körsbärsträd

Det är vår i Göteborg! På riktigt! Körsbärsträden och vitsipporna lägger staden i ett färgglatt vårskimmer, och eftersom jag vaknade redan klockan sju i morse tänkte jag att det inte var mer än rätt att ta med sig kameran ut. Göteborg är känt för sitt regn, och jag ville ta vara på den här lediga dagen så mycket det bara gick
 Och gick, det gjorde jag. Jag känner mig så ofantligt lyckligt lottad som bor så nära natursköna områden, och den här dagen mer än någon annan dag med kameran fick mig att minnas den där helgen i Bohus för två år sedan. Då jag och Annie hängde upp och ner i körsbärsträden och låg i backen och njöt av vitsipporna. 
I år hade jag inte Annie med mig, men vitsippor hade jag, och just en sådan kamera som vi använde då, det har jag ju också! Och inte bara det, jag hade ju en fjärrkontroll också!
Så där lade jag mig mitt bland sipporna i Kvibergs backar och njöt av våren. Och satt. Och stod... och satt igen... och lade mig ner...
Hade jag haft möjlighet skulle jag klättrat upp i de där körsbärsträden också... Men jag fick nöja mig med att sitta på marken bland sipporna denna gång (och det var ingen större uppoffring vill jag lova) 
Och så stod jag på tå än här och än där, så fort det dök upp ett körsbärsträd... 
I min trädgård, den där som jag ska ha när jag blir stor, ska jag ha körsbärsträd. Och japansk lönn.
Dessa sanslöst vackra blommor... Som jag sett så många på bild och tänkt att ååååh, vad duktig den som tog det fotot var... 
Och nu tänker jag... att... Det var fasligt vad man kan utvecklas mycket. Äntligen börjar jag förstå mer av de där rattarna och knapparna... och ibland blir inte bara skärpan fantastisk, utan även färgerna och ljuset... fast ljuset är nog det jag har haft lättast att anpassa utifrån vad jag vill ha för bild.
Åh, javisst ja... på vägen hem hittade jag magnolia också... och sen tog batterierna slut... (och jag är förvånad över att det inte är mer bilder på detta inlägg)
Det är ljusa tider, och jag är så himla glad för att jag varit ledig idag. Två mil har jag vandrat runt, och bilderna jag har i mitt hjärta är ännu vackrare än det ni sett här, men jag tänkte att jag skulle dela med mig åtminstone lite av den svenska våren. Men nu är det dags att hoppa i säng... I alla fall om man frågar mina fötter. Hur är våren hos er?

Om att ta tillvara på dagen

Ett dygn tog det. Sedan var jag tillbaka vid det där fantastiska vattenfallet igen. Där gick jag på väg mot jobbet och grämde mig lite över det underbara vädret och vetskapen om att jag skulle jobba. Vandrade längs ån och njöt i den mån jag kunde över hur vackert det ju trots allt var, även om jag var på väg till jobbet. 
Där, vid den där bron som vi hade gått över när vi gick till vattenfallet kände jag hur mycket jag längtade efter att få komma dit och fotografera igen.
Så kom jag fram till jobbet. Lade in matlådan i kylen och gick av någon anledning och kollade på schemat. Om det var för att ta reda på vem jag skulle jobba med eller för att se hur resten av veckan såg ut minns jag inte, men jag gjorde det i alla fall... och upptäcker att dagens pass är struket och flyttat till på onsdag. 
 
Jag kan inte direkt säga att jag blev ledsen. Handla skulle jag ju göra ändå. Så jag skrev till Ronnie och frågade om han ville möta upp mig vid butiken och så handlade vi. Sedan fortsatte jag fundera över om... ifall... jag... inte borde ta och FOTA DET DÄR VATTENFALLET... (och det var ju klart jag skulle göra det)
Kameran fick jobba lite lagom och Ronnies syster hängde på så fort hon fick höra att jag var ledig. 
 
Hon fick sig nog ett och annat gott skratt när jag ålade runt på marken då vitsipporna råkade bli lite för fantastiska och jag liksom inte längre kunde låta bli att fotografera dem...
 
Ja... det var minst sagt en perfekt dag att vara ledig på...
Det enda som var dumt var när jag väl promenerat hem igen... För då insåg jag att mina nycklar och jag hade gått skiljda vägar då jag bytte jacka... Men som tur var kom Ronnie hem efter mindre än en halvtimme...
Gud vad jag älskar vatten! Har jag sagt det?