en födelsedag på jobbet...

Det här med att jobba i en ICA-butik... och det där med att inga frågor är dumma... jag vet inte vad jag ska tänka... när någon står och rotar i 10-Kronorslådan, hittar en sak som det står 10kr på och ändå känner sig tvungen att fråga om prylen kostar tio kronor... och så kör vi lite fler frågor jag fått idag: 
-är det här bönor? 
(Min reaktion var: vad står det på paketet?, varpå kunden läste högt: bönor)
- är det gott med havregrynsgröt till fläskfilé?
- brunsås, ris och lax... funkar det? Tänkte laga mat till min fru.
(Mitt svar denna gång var att potatis och hollandaisesås nog vore ett bättre drag)
- Varför har ni slut på hundralappar?
- varför piper det om mig?
- har ni skidmasker här?
Och det här med att stå och gräva fram en tvättlapp ur ett par byxor på en kille för att klippa bort larmet... med femton grabbar som vrålglor i en halvcirkel omkring en... tjugolappar som slutat gälla för över tio år sen, folk som försöker växla en tjugolapp till två tior i myntomaten... jag har inte tråkigt på jobbet i alla fall.. två vagnar färsk hann vi med, och tre vagnar frukt... och så kommer jag hem, blev bjuden på bäääästa tårtan och inser att ni är över hundra personer som grattat mig idag. Ni är ju helt otroliga! Tack för alla fina hälsningar! Jag har haft en toppendag. Stressig som bara den, men fantastisk... och det må ha hänt mig rätt udda saker i livet, men jag trodde nog aldrig jag skulle behöva förklara för en kille som inte kunde svenska, mitt i kassalinjen på ICA, att han inte behövde strippa... men väskan tog han av sig. Och jackan. Och skorna. Och sen stod jag där. Med min arbetsniv. Och skar bort ett insytt larm från ett tvättråd på insidan av en vilt främmande människas byxor...
Och så kommer jag hem... och får tårta!!! 
Imorgon vet jag en som ska kalasa här hemma. Med fint kaffe, från min underbara kaffebryggare, mjölk och socker från dagens presenter från Ronnie, finkaffeglasen vi köpte rätt nyligen och en bok. Bara lyxa till det. Alldeles för mig själv. Eller ja... vill du komma förbi så är du varmt välkommen. 
 
Så här ser man ut när man är trettioett för övrigt...
Sov gott mina vänner!

att lyssna när barn talar

Igår stod en liten pojke i min kassakö, och förkunnade för alla att han skulle betala helt själv, för han hade pengar och följande samtal utspelar sig:
- Åh, ska du ha choklad-donuts? Sexton kronor blir det för två donuts.
- Ja! Och jag ska betala helt själv! Det kan jag!
- Vad bra, och duktigt av dig!
- Ja, jag har en sån här, med Pippi Långstrump på!
- En pippi-peng! 
- Ja, fast det är ingen riktig peng.
- Nähä, är det inte?
- Nä. Det är faktiskt en sedel. 
- Ja... det är det ju faktiskt. 
 
Hela kön stod leende i flera minuter efter detta. Och jag var alldeles glad inombords. Barn är helt fantastiska ibland! <3

Farvälkakbak och några ord därtill

Så var det dags.
Jag står inför mitt sista arbetspass på ICA Nära Almedal. Nu smäller det, och livet tar en ny riktning, vilket ska bli fantastiskt roligt.
Men jag tänker inte sticka under stolen med att jag kommer sakna Almedal.
Alla dessa underbara människor som jag mött genom de senaste åren.
 
Så därför står jag här mitt i natten och bakar kladdkaka. För något måste jag ju göra för att visa min uppskattning för mina kära kollegor, vilka jag arbetat med allt från någon dag, till över två år. 
 
Det blir min alldeles egna kladdkaka, och tänk, att receptet tänkte jag också bjuda på här... (Jag rekommenderar det varmt)
 
Nu står den i ugnen och hela köket fylls av den mustiga chokladdoften, och jag önskar lite att jag kunde baka till er allihopa där ute, och särskilt de av er som är kunder på almedal. :)
 
Så många kommentarer som jag fått angående min uppsägning. Så mycket kärlek som ni delat med er av och så mycket varma samtal och omfamningar jag fått. <3
 
Allihop kommer jag ta med mig, och så avslutar jag mina dagar med möjligheten att dela med mig av det där lilla extra jag brukar ge... 
De där frågorna jag brukar ställa, påsarna jag packar ibland, erbjudandena jag påminner om, och några ord om hur jag tänker, där jag sitter i kassan...
 
Att jag inte skickar ner brödet eller chipspåsarna först på bandet, så att flaskorna och mjölken kommer efter och krossar dem, och att frukt lätt blir mosad om den hamnar längst in i hörnet... 
 
Att den där mjölpåsen är lite ömtålig för vassa kanter och att plastpåsar lätt kan hamna under kanten på bandet och gå sönder.
Att småbarn kan klämma sig på bandet när det är igång, så att man tänker på att stänga av bandet när det sitter ett litet barn där. 
Eller när jag går runt och hjälper någon hitta sina varor, eller tänker på att fråga om de ska ha saffran när de ju radat upp resten av ingredienserna till bullar... och den där gräddfilen som alla glömmer när de ska köpa dipp.
Eller om de visste om att muscovadosocker gör kladdkakan mycket godare...
Eller att komma ihåg att tacka de kunder som vänder streckkoderna åt rätt håll för att det sparar mina handleder. 
Kanske bjuda någon på en påse ibland, eller ringa till en taxi. 
Ni vet... alla de där små extrasakerna...
 
Som jag tänker på... när jag sitter i kassan... 
Ja, nu tackar jag Almedal för den här tiden, och flyger vidare på mina ivriga vingar, och kanske ses vi där i Hjällbo också... och det finns en viss risk att... jag förmodligen tänker exakt just så... när jag sitter där i kassan på Hjällbo... att den kund som lämnar min kassa ska göra det med ett leende på läpparna och känna att någon har sett den just idag, gjort dagen lite bättre, och det krävs faktiskt inte så mycket för att göra skillnad. 
 
Ett leende, en nick, ett tips om muscovadosocker, eller ett "Ha en trevlig kväll"... eller kanske ett litet käckt "smaklig måltid" när salladsbyttorna åker längs bandet. 
 
Och där blev kladdkakan klar... Så nu är det väl bara kvar för mig att säga några väl valda bilder också... (det vore ju inget klokt blogginlägg om jag inte lade till några bilder också menar jag... )
 
Så... Håll tillgodo, och lycka till med kladdkaksbaken!
Och så en lite tydligare bild på hur man gör...
Vi hörs mina vänner!