Steng duri dei drar um beini

Fy vad kallt det var i morse! När jag ska sova vill jag att det ska vara svalt i rummet. Visst är det så men jag vill inte att det ska vara iskallt när jag vaknar igen...

Här går jag alltså hemma och skrotar igen och har just inte så mycket att göra! Inte vill jag bli gammal heller! Men det kan jag ändå inte undvika. Eller jo, det kan jag. JAg behöver inte låta sinnet bli gammalt bara för att kroppen blir det.

Regnet står som spön i backen. Sorgsen musik hörs i högtalarna. Hon vill ha en rolig vardag. Hon vill att det ska vara igår. Då var hon liten. Då var hon speciell. Det visste hon då. Nu vet hon att det finns många som är som hon. Det tänker hon ändra på. Liten. Det ska hon fortsätta med. Att vara liten. Här kommer hon. Liten som har blivit stor på riktigt. Körkort. Bil.18. 20.20!!! År?! Ingen skola. Frihet?! Fångenskap?! Inlåst i hemmet till och från. Ensam. Där sitter hon. Inget liv. En dator. Ett tangentbord. Internet. Nu vill hon inte mer. Nu vill hon lite mer. Hon vill. Det regnar. Städa?! Vad? Bada? Igen? Läsa? Vad? Sy? Nej!!!!! Jo! Mamma måste få sin present! Blä! Hon ska få den med en ram, där det står: Jag har suttit i flera timmar med det här. Lika många timmar har jag tänkt: Jag vill att ni slutar dricka alkohol. Helt och hållet. Ni får byta ram om ni vill. Men kom ihåg mina ord. De är inte bara mina. Det finaste ni kan ge er själva är erat liv. Det vilar i flaskan just nu. Så, inte bara för vår skull, utan för Er skull: Snälla, låt bli! På heltid. Ta bort den ingrediensen ur groggen. Drick saft! Vi älskar er.

Nej usch! Jag som är en glad person! Men hon ska få det i alla fall. Eller båda ska få det. Få den. Jag älskar mina föräldrar! Steng duri, dei drar um beini.

Och dörren till min lilla hörna stängs.

Fan! Jag har ju fått hård hud under foten!

Fy vad äckligt! Jag kliade mig under foten idag och hittade ett parti gul hud på ena sidan om trampdynan.
Usch. Vill inte ha gul hud. Eller hård hud. Död hud. Kommer jag också bli lika död som den?

Jag har faktiskt varit lite duktig och ignorerat det där under en stund idag. Tillräckligt lång för att surfa in på unf.se och meddela om ledarträff imorgon, ringa runt och fråga vilka som kommer till wendelsberg.

Jag har sex namn, tror fem kommer komma. De som är bokade är Jocke, jag, emelie, ronja och fanny. Kanske tillkommer en som heter maria. Varför i hela fridens namn är jag så noga med att första bokstaven i meningarna ska vara versaler, när jag inte är så noga med namn?

Träffade monica igår också. Hon som fick jobbet. Jockes moster. Cool människa med rosa handväska. Undrar när man får träffa Johannes. Ska upp till stockholm förresten, med monica. Den 20:e oktober.

Men då! Jag får ju stora skälvan om jag ser en liten bokstav i början på en mening. Blir helt knäsvag om jag inte kan gå tillbaka och ändra det.

Är nog klar nu. Tror jag... Ska ringa, jocke, emelie och ronja och tala om för dem att de är på väg.

Ha det!

Fick inte jobbet =(

Jag fick inte jobbet. De hade dock ett erbjudande som innebar att jag skulle få börja jobba som konsulent till den sista december. Då kunde hon som fick jobbet börja jobba heltid.

Visst är jag besviken, men å andra sidan gick jag inte heller därifrån tomhänt.
Nu ska jag snart hem till en kompis å gratta henne på födelsedagen...

Ryck upp mig lite!