Steng duri dei drar um beini
Här går jag alltså hemma och skrotar igen och har just inte så mycket att göra! Inte vill jag bli gammal heller! Men det kan jag ändå inte undvika. Eller jo, det kan jag. JAg behöver inte låta sinnet bli gammalt bara för att kroppen blir det.
Regnet står som spön i backen. Sorgsen musik hörs i högtalarna. Hon vill ha en rolig vardag. Hon vill att det ska vara igår. Då var hon liten. Då var hon speciell. Det visste hon då. Nu vet hon att det finns många som är som hon. Det tänker hon ändra på. Liten. Det ska hon fortsätta med. Att vara liten. Här kommer hon. Liten som har blivit stor på riktigt. Körkort. Bil.18. 20.20!!! År?! Ingen skola. Frihet?! Fångenskap?! Inlåst i hemmet till och från. Ensam. Där sitter hon. Inget liv. En dator. Ett tangentbord. Internet. Nu vill hon inte mer. Nu vill hon lite mer. Hon vill. Det regnar. Städa?! Vad? Bada? Igen? Läsa? Vad? Sy? Nej!!!!! Jo! Mamma måste få sin present! Blä! Hon ska få den med en ram, där det står: Jag har suttit i flera timmar med det här. Lika många timmar har jag tänkt: Jag vill att ni slutar dricka alkohol. Helt och hållet. Ni får byta ram om ni vill. Men kom ihåg mina ord. De är inte bara mina. Det finaste ni kan ge er själva är erat liv. Det vilar i flaskan just nu. Så, inte bara för vår skull, utan för Er skull: Snälla, låt bli! På heltid. Ta bort den ingrediensen ur groggen. Drick saft! Vi älskar er.
Nej usch! Jag som är en glad person! Men hon ska få det i alla fall. Eller båda ska få det. Få den. Jag älskar mina föräldrar! Steng duri, dei drar um beini.
Och dörren till min lilla hörna stängs.