Lite visuell uppdatering mellan all text...

Vet ni? Jag har nog aldrig bott i en stad som har så många ljud och ljuseffekter för sig som Göteborg till mitt stora förtret bjuder på. Ofta. Och tydligen helst när jag ska sova eller ta det lugnt på ett eller annat sätt...
Häromdagen var jag på IKEA med Ronnie. Vi möttes upp där, och vägen dit var minst sagt kantad med mörka moln.
Löjligt mörka moln.
 
 
Och så har det liksom varit hela den senaste veckan. Molnigt. Trots det har jag knappt blivit blöt om fossingarna ens en gång. Molnen har innefattat ÅSKA, BLIXTAR OCH EN SJUJÄDRA MASSA REGN. Fast inte just när jag varit ute och gått med hunden. Eller gått på stan. Eller gått till spårvagnen. Eller gått mot jobbet. MEN: När jag däremot ska sova. Eller just kommit innanför dörren på IKEA... Då brakar det loss med buller och bång och man undrar om Gud där uppe försöker skita ut en atombomb eller nått sånt. Det är liksom så ordet Kaboom inte räcker. Hela IKEAbyggnaden skakade när de där molnen annonserade hur ruttna bär låter när de satt fart på tarmarna...
 
Men fint blev det här hemma. 
 
Precis som jag vill ha det. Ordning och reda och inte så krusidulligt och plottrligt.
 
Och nu är Mollger på plats i köket, och Micke har flyttat in i sovrummet, där han ska få bära upp min dator. 
Ja... Jag är minsann på väg in hit och ut ur min andra lägenhet. Och det känns bra. Himla bra faktiskt. Även om  jag nu flyttar ut ur en trea för att flytta in i en tvåa. Men å andra sidan är tvåan ganska stor. Och dessutom innehåller den oftast en pojke jag råkar älska.
 
En pojke som jämt finns där och plockar upp mig. 
En pojke som lagar god mat, och rätt som det är får för sig att baka frukostbröd eller bullar till en.
En pojke som köpt med sig följande hem:
 
Så att jag skulle ha något gott att tugga på när jag slutade idag. Detta råkar vara granatäppelkärnor, ananas och melonbitar, och till det serverades (även om det var jag själv som serverade mig, för pojken behövde sova) citronmarängyoghurt. 
 
Och nu sitter jag här i hans soffa, och njuter av att leva. Njuter av att kunna andas och att kunna le även när livet kastar mig in tråkigheter jag inte kan göra annat än att acceptera. 
 
Idag fick jag till och med skratta så mycket att jag fick ont i magen. För det är minsann inte bara jag som kan ha en dålig dag. Min kollega (vi kan kalla hen NilsBerit) hade nog faktiskt en sämre dag än någon av de jag haft på länge. 
 
Det började med en ölburk. Som gick sönder.
Jättesönder.
Sedan var det öl. På golvet. På riset och potatismoset i gången bredvid. På de oplockade varorna i andra gången. På toalettpappret och rengöringsmedlen i samma gång. På NilsBerit. (och sist men inte minst i taket)
 
Därefter skurade NilsBerit. Ja, och sen var det ju dags för kvällsstädet. Som resulterade i att tre flaskor kolsyrat vatten spontandök i golvet och hjälpte således till att skura entrén.
 
Så var det hinken som skurade i kaffeskåpet (vilket den var urusel på, för den bara fyllde på med vatten utan att torka upp efter sig)
 
Och där stod vi, NilsBerit och jag...
 
Ibland är det bara så att man inte borde gå upp ur sängen, kom vi fram till. (och ibland är det för sent att komma på just det där, att man inte borde gått upp...)
 
Fast idag var det i alla fall inte min tur att ha en dålig dag. Och det är jag tacksam för.
Det är tillräckligt mörkt som väntar i veckan som kommer. Och det vill jag helst inte tänka på nu.
Det får jag ta när det närmar sig. (mer än det redan gör)
 
På onsdag flyger jag ner till Gotland och vänder en sväng. Om ni undrar var jag tar vägen menar jag.
Och nu... Nu ska jag ägna tankarna åt annat, sätta på lite mysig musik och bara surfa runt på nätet lite lagom slött och tankedött.
 
Puss och kram på er.
 

En ledig dag...

Alltså... Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag kan peka på skärmen för att flytta markören dit jag vill, men varje gång jag kommer på det så ler jag stort, för fy fabian vad smidigt det är!
 
Och här sitter jag, med en kopp kaffe vid soffbordet och njuter av en dags ledighet, som alldeles straxt kommer innefatta hundpromenerande, en tripp till IKEA och så in på Willys. 
 
Inatt satt jag uppe. Länge. Känslorna åkte berg och dalbana och även om jag vet varför, så var det en tuff natt.
Men jag lät tårarna rinna just så länge som de behövde, och nu är den värsta stormen över. 
 
För er som är nya här, eller inte hängt med i mitt liv den senaste tiden så förlorade jag en av mina bästa vänner genom åren för snart en månad sen, och det är fortfarande svårt att acceptera att man inte har något annat val än att acceptera att det är just så det ligger till.
 
Mycket pågår i mitt liv just nu, men överlag mår jag faktiskt riktigt bra. Steg för steg håller jag på att flytta in hos Ronnie, och det känns fantastiskt. Vi sitter på våra lediga stunder och funderar ut lösningar på hur man komprimerar två lägenheter till en. 
(jag borde fixa ett konto på blocket... det är bannemej dags att sluta samla på gamla möbler känner jag... ) 
 
Och böcker... Böcker borde jag också sluta samla på. Så nu ska jag bara behålla de böcker jag själv vill ha, och inte alla böcker jag ärvt. (hur det ska gå att göra sig av med böcker vet jag inte riktigt... jag älskar ju alla mina böcker på sitt sätt, men vissa tilltalar mig inte över huvudtaget, så vad sjutton ska de stå och ta plats i en bokhylla där de aldrig kommer bli lästa för?)
 
Det är mycket jag borde sluta samla på... Mycket jag borde kasta och sälja och göra mig av med. 
(men jag måste klappa mig på axlarna lite, för jag gjorde mig faktiskt av med två säckar kläder som jag skänkte till emmaus för ett tag sen.)
 
Vissa saker vill jag ju inte göra mig av med... Men andra är det bannemej på tiden att slita sig från nu. (fast några leksaker måste jag ju ha i en låda för syskonbarn att sysselsätta sig med vid besök, och ritgrejer kommer jag bara göra mig av med om pennorna torkat, penslarna är obrukbara och färgburkarna tomma, det ska ni ha klart för er!)
 
Ja... Det känns fantastiskt. Inte minst i min plånbok. 
Den tillåter mig resor. Den tillåter mig god mat, sparande och generösa gåvor. Den tillåter mig att handla ekologiskt och ändå leva gott. 
 
Allt det där jag inte hade för så lite som tre år sedan. 
Må jag aldrig glömma värdet av pengar, värdet av att kunna leva det liv man vill, och kunna unna sina nära och kära det man vill. 
 
Nästa mål? Ett boende vi äger själva. En nyare bil. Ett steg på vägen är taget nu. Mitt bredband är uppsagt. Bara det är 400kr i månaden rätt in i sparandet. Och för ett tag framöver ser det även ut som att jag går upp i timmar på jobbet. Det blir ännu mer mynt i kassavalvet det. 
 
Det gör mig faktiskt lycklig att veta att jag inte behöver bekymra mig över vad det skulle kosta att plocka upp min familj hit någon vända. 
 
För nu har jag varit på Gotland en hel del. 
Nu är det dags för gotlänningarna att komma hit.
 
Och därutöver är det dags för mig att gå ut med hunden. Så... hejdå på er!
 
Och... Jag älskar er. Vilka ni än är som läser detta. <3

När man bekantar sig med sin nya dator.

ASUS Transformer Book T100...
Den är ny. Den är cool. Den är snygg. Det är en grym ersättning för den lilla mini-laptopen jag haft hittills, och den har allt jag behöver för mina stunder kvällstid i soffan, då Ronnie gått och lagt sig och jag är vaken kvar... (som nu)
 
Inte nog med det. Den råkar vara en hybrid. (och jag undrar hur dum jag kommer se ut när jag försöker skriva på skärmen på min stationära dator, eller svär över att musplattan på denna är så jobbig att använda.... för det är ju faktiskt bara att peka just där på skärmen för att markören ska flytta på sig...)
 
I några månader har jag gått och funderat över om jag ska skaffa en laptop jag kan ha vid resor och dylika ting, eller om jag ska skaffa en surfplatta som ju är en något mindre pryl, men med definitiva fördelar. Den väger inte lika mycket, får plats med lagom mängd film eller appar för att hålla en sysselsatt....
Så satt jag framför TV:n igår och såg reklam på  just denna...
 
En hybrid. Det är en surfplatta. Med tillhörande tangentborrd. I samma storlek som laptopen jag lånat.
Kan det bli bättre? tänkte jag, surfade in och kollade priser och modeller, och tamejsjutton, denna var både billigast och kom med bäst alternativ. Hela Officepaketet fick jag med. Och laddaren är densamma som den jag har till telefonen.
Och det varjubådeensurfplattaochenlaptoplösningiettochsammapris!!!
 
Den blir inte ens varm när man sitter med den i knät. För att skärmen ju är en surfplatta och tangentbordet bara fästs i underkanten.
 
Jag satt i bilen på vägen mot butiken och funderade över det här. Om och om igen. Om jag är dum ifall jag köper den, om jag behövde den så mycket. Om jag köpte den för att den var billig. Om jag borde låta bli. Men vet ni? Så fort köpet var genomfört och jag gick ut genom dörren så kände jag hur rätt det varit. Jag ångrar det inte en sekund.
 
Vi kommer ha många stunder ihop, Maskrostrollet och jag. (man måste ju döpa sina prylar till något nu för tiden)
Den var värd sitt pris.
 
Snabb, smidig, lätt och underhållande.
 
Ändå har jag faktiskt inte bara suttit och lekt med den sedan jag slutade jobba vid tiotiden...
 
Jag har allt hunnit sitta en del i armarna på Ronnie och myst i soffan till två avsnitt supernatural.
Ronnie påstår att han inte gillar skräckfilm. (vilket kanske är lite dumt, för det gör ju jag)
Men jag kan avslöja att han höll på att få banan och yoghurt i sitt tak när han lämnade mig sittande i soffan, mumsande på mitt kvällsmål.
 
Händer som plötsligt far upp ur gravar och rycker tag i människor tycker jag hör till kategorin skräck kan jag tala om.
Då står den jäkeln och skrattar där ute i köket.
Som tur var kom han tillbaka och höll om mig. (var faktiskt lite orolig att jag skulle behöva titta på ett avsnitt nalle puh eller nått innan jag skulle kunna somna)
 
På tal om att somna...  Det är faktiskt dags för längesen. Jag ska bara.... Ja, ni vet hur det kan bli när man hittar något man verkligen tycker om. Som en kamera. Eller en mobil. Eller en dator. Eller en surfplatta... Eller en hybrid.
 
Jag älskar redan min hybrid. Mitt maskrostroll.
Vilket kap!
 
Ibland går lycka att köpa för pengar. För det är lycka i att köpa sig själv frihet och möjlighet att göra det man vill. Som att författa. Eller slösurfa utan att ljuden stör någon. Eller redigera lite bilder i skala mindre...
 
Eller att kunna peka på skärmen och faktiskt flytta markören just dit.
 
Jag är fantastiskt nöjd med hur den här dagen utspelade sig.
(och Ronnie är liiiite ledsen för att inte han också har en sån här just nu. För han kom fram till att den var otroligt smidig. Men han hade ju redan en laptop. Då kan han inte med att köpa sig en hybrid också)
 
Och vad ska han med det till? Det är inte som att jag kommer vägra låna ut den här menar jag. :P
 
Viss fasiken... jag skulle ju sova.
Men jag är bara så himla glad just nu. :)
Jag ska bara...
 
Fast jag kan ju sluta blogga nu åtminstone. Det är i alla fall en liten bit på vägen.
Over and out säger man då va?
 
God natt ni vackra. Både nära och på andra sidan världen.