Hänger ni med till London?

Redo? Då börjar vi! Det händer mycket i mitt liv just nu. Många beslut som ska fattas och mycket som ska göras. Då behöver man en paus. Vi åkte till London i slutet av januari jag och Ronnie, och såg till så att det här året började fantastiskt. (Även om vi smygstartade med disney on ice lite tidigare)
 
Har ni aldrig varit i London så borde ni åka dit! (Ja, jag vet, jag säger det om nästan alla resmål jag varit på, men seriöst, ni borde åka till London!)
 
När vi klev av tåget från Stanstedt flygplats kändes tågstationen enorm. Så gick vi ut genom portarna, och det enda man kunde se av den såg så litet och fjuttigt och oväntat ut att jag blev jätteförvånad. 
Vi hade en lång promenad framför oss, så det var lika bra att börja knalla med en gång. (EFTER att vi ätit. Jag var på ganska dåligt humör och väldigt otålig att komma vidare ska tilläggas)
Efter ett tag kom vi till byggnaden som är på bilderna ovanför och under. (Det är jag som står på trappan mellan pelarna för övrigt) 
Alla byggnader i London är helt otroliga. De har liksom lyckats blanda gammalt med nytt och fått det att kännas okej. Hur som helst. Byggnaden på bilden är en kyrka. Eller en katedral om man ska vara noga. Sankt Pauls Katedral. 
 
Tråkigt nog fick man inte ta bilder inne i kyrkan och det kostade jättemycket att gå in. Men trots det är jag glad att vi gick in. I kyrkan fick man gå ner i kryptan. Där hade de ett café. Där vi inte åt för övrigt. Och kontrasten på resten av byggnaden mot toaletten går inte ens att beskriva. Men det allra mest fantastiska var utsikten...
För man fick faktiskt gå ända upp på taket på kupolen som pryder katedralen. Det var trångt. Det var långt. Räcket där uppe var inte överdrivet högt, men jösses vilken vacker utsikt vi fick. (nu har jag inte orkat redigera bilderna så mycket som jag önskat, men jag vill ändå dela med mig av detta... )
På bilden nedanför här tog jag ett kort av platsen jag stod på när jag tog den första bilden i detta inlägg.
Och det var disigt, men solen bröt liksom igenom molnen och skapade en vy som gick i flera lager. Man hade jättefin utsikt över Themsen och bortanför det där parishjulet man ser på bilden här nedanför låg vårat hotell. 
(det där pariserhjulet är London Eye för övrigt)
Hela London bygger om. Jag skojar inte. Skyskraporna är inte klara, och Göteborg kan slänga sig i väggen när det kommer till ombyggnationer om man ska jämföra. Det står kranar och kravallstängsel och plank överallt. Och mellan dessa är det fullt av fantastisk arkitektur och jag gick runt och mös hela tiden. (Det regnade en utav kvällarna och vi blev dyngsura, men jag hade inte ett dugg ont av det)
 
När vi kommit ner för alla trappsteg igen (totalt för att gå upp på taket och ner igen så blev det över tusen steg) Så gick vi mot Themsen och strandpromenaden som skulle ta oss mot hotellet.
 
Jag gick mest runt och fotograferade och lät ögonen vila på den fantastiska arkitekturen som fanns på varenda byggnad. Och det var monument överallt. I London vill man bevara sin historia. På de gamla husen står ofta vem som bott där och vad personen varit verksam inom.
Och att vara i London utan att ta en bild på en telefonkiosk kan man ju inte, även om jag inte hittade den vackraste av dem. Ofta är dessa bebodda av hemlösa, och jag såg dem nog inte användas till något annat än just detta eller turister som poserade framför dem... Och så var det de där bänkarna längs strandpromenaden... Så himla vackra.
Och statyerna... nämnde jag dem? De fanns överallt. 
 
Sedan började vi närma oss hotellet. Det låg ca tio minuters promenad från klocktornet på bilden nedanför. Vilket inte kunde varit bättre. Vi gick väl mellan en och en halv till två och en halv mil om dagen medan vi var i stan. Och det var underbart. För man hinner se så mycket mer. Jag vet inte ens vad jag tyckte om mest med London. Sankt Paul var dock väldigt cool. Nästa gång vi åker dit blir det nog ett besök inne på Towern och kanske upp på tower bridge. Denna gång var vi ju bara utanför... Inte riktigt samma sak. :P
Anyway... Första dagen i London avslutades med en tur upp i världens högsta pariserhjul. (efter turen upp på sankt pauls tak var det en barnlek)
 
Så det bar av förbi Big Ben igen, och ner till floden. Över westminster bridge och ställa sig i kön till detta monsterhjul.
 
Inställningarna på kameran hade jag svårt med, så bilderna blev mest för att spara minnet snarare än sådana man sätter på väggen. För det blev lite senare än tänkt, och jag hade inget stativ med mig. Men ni ska få se vad jag såg ändå, även om det är väldigt brusiga bilder.
Så... Lust att åka till London någon? Jag ska fylla på bloggen med fler historier om vart jag tog vägen i London så småningom. Men här fick ni en liten hint om hur jag startade mitt 2017. :)

I sagans land.

Så var det dags att uppfylla ännu en barndomsdröm. Och jag tappar nästan bort mig bland alla drömmar som jag och Annie uppfyllt ihop..., fyra stycken... eller egentligen fler på mindre än en vecka... 
Så nu kan jag bocka av
Grand Canyon
Hollywood
Disneyland
Route 66
Besöka USA
Stå under en träpir
Doppa fötterna i stilla havet
 
Men detta inlägg... det ska handla om min dag i sagans värld. Disneyland
 
Och texten på bilden kunde inte stämt mer!
Himlen bjöd på
Butikerna bjöd på
Allt var storslaget. Och jag kan inte räkna ut om jag hade varit lyckligare där som ett barn än vad jag var som en vuxen. 
Det var som om man gick runt i en värld som gjord för en prinsessa. Vilket var tur, för man kände sig precis som en sagoprinsessa. Hade det funnits prinsessklänningar i min storlek hade jag köpt en.
Men jag fick nöja mig med en mysdress. Och minnet kommer leva kvar lääääänge. Vi började med att ta en fika... Annie pussade sin mussepiggkaka, räddade en souvenir och förlorade en annan och hällde kaffe över sin tröja, och det kunde blivit en riktigt dålig dag, men om något bevisar hur bra en dag ska bli beroende på vad man har för inställning, så var det denna dagen. Min näst sista dag i USA innan flyget skulle lyfta och ta oss tillbaka till vårat kyliga Europa där snön låg och väntade. Och humöret gick inte att rubba.
Det gick hästar med vagnar längs huvudgatan och törnrosas slott låg högst upp på kullen. 
Det var så långt mellan parkeringshuset och parken att man fick åka buss för att komma dit. Butiker med glas-skulpturer, kläder, souvenirer, prylar, smycken och allt med disneytema.
Såklart åkte jag en tur med hästen också.
Alla detaljer i den där parken är heeeelt omöjliga att få en bild av... Och det fanns åkturer, varav vi åkte en del, och förundrades över kötider i andra. Men pinocchioturen åkte vi... in genom Moby Dicks mage och ut i disneys äventyr
 
Och Roger Rabbits fanatiska värld besökte vi också. Där satt man i en bil... Ronnie åkte en egen och i våran bil hade Annie ratten... Behöver jag säga att vår bil snurrade jäkligt mycket mer runt än vad Ronnies bil gjorde?
Och allt, precis allt var rent och fint. Blommorna var planerade in i minsta detalj
Souvenirbutikerna hade så många montrar man kunde fastna vid att en dag egentligen inte räckte för att täcka allt man ville titta på och fotografera.
Det blev bilder i farten och lite mer planerade bilder... och så blev det bilder av misstag...
I toontown var allt snett och vindt och vinklar och vrår var helt snedställda.. men jag kan avslöja att någon vars namn börjar på R tyckte det var minst lika roligt att gå runt där som oss två... vi som klättrade upp i piff och puffs koja och i Tarzans trädhus... Och så skulle vi bege oss till en annan del av parken... Och när vi vandrar mot solen som sjunker på himmelen visar det sig att vägen vi tagit inom fem minuter skulle korsas av en Disneyparad. Vi fann oss själv sittande på vad som säkert måste varit en av de bästa platserna för fotografering när Elsa och Anna kom åkande i sina vagnar...
Paraden var igång, och medan solen kastade guld över figurerna satt vi där, med våra kameror och lät dem gå för fullt.
Pluto, Piff och Puff, Simba... ja, hur många figurer vi fått träffa och se... det har jag tappat räkningen på... men det var magiskt att se dem dansa förbi
Prinsessor, Mary Poppins och Peter Pan... och allt var smyckat, detaljerat så perfeeeeekt mycket att det inte blev plottrigt, det blev bara Disney-igt. 
Och så började mörkret lägga sig över parken... Och det blev bara vackrare och vackrare. 
Vi åkte Pirates of the Carribean, en djungelresa, Toons car ride Pinnichioadventure och så hittade vi Nemo också... För även om parken var vacker var det dags att lägga ned kamerorna. Utan stativ var det svårt att fotografera när det blev mörkt. Men jag har några bilder till att bjuda på.
Parken var öppen till midnatt, men riktigt så länge stannade vi inte. Däremot såg vi till att stanna till parken släcktes ned så att man kunde få se fyrverkerierna över slottet. 
Nu tog jag inte världens bästa bilder, men däremot är jag ganska nöjd ändå. För detta är trots allt mina första bilder på fyrverkerier och jag hade inget stativ med mig
Det var en magisk avslutning på en magisk dag i sagans land.
Disneyland. En dag jag aldrig kommer glömma. En plats man borde besöka minst en gång i sitt liv. 
Jag är evigt tacksam för att jag träffade Annie!!! Utan henne hade de här dagarna inte funnits! 
 
Åtminstone inte än.
Och Ronnie. Som följde med mig till andra sidan världen och stod vid min sida, kramade om mig vid Grand Canyon, kysste mig vid törnrosas slott, åt mat vid ett fik på route 66, vandrade strandlängs i solnedgången vid Santa Barbara... 
 
Nej, jag har INGET att klaga på när det kommer till frågan om hur mitt liv ser ut. Jag har vänt ALLT. 
Och jag älskar er som finns där och delar detta med mig!!

Among the stars from sunrise to sunset...

Vi startade dagen med att åka dit... Och framme i änglarnas stad möttes vi i dörren till fiket av någon som förmodligen var hög på ängladamm...
 
Sedan bestämde jag mig... idag skulle det bli pannkaksbuffé. Med lönnsirap... 
 
Och jag åt... en tallrik. Sen åt jag efterrätt också. För det skulle jag tydligen ha...
 
Därefter letade vi upp ett parkeringshus, ställde ifrån oss fyrhjulingen och knallade runt i
 
 på våra apostlahästar, med kamerorna framför ögonen...
Vi vandrade längs den där vägen som kantats med stjärnor
Och det är lite häftigt att ha gått där, men vyerna var definitivt bättre än människorna som befann sig där för tillfället. Dubbelgångare och svindlare av alla de slag. Men stjärnorna fanns där, omkring oss... Vi fick till och med busa med några av dem på riktigt...
 
(eller så råkade det ligga ett Madame Tussaud´s preciiiis just där)
Och det var rätt skönt att gå ifrån alla de där människorna en stund... Gå bort ifrån gatan där catwoman poserade bredvid Snövit och Chewbacca för att sedan skrämma slag på ett litet barn eller en storvuxen karl för den delen...
Och Annie hade en hel del att uttrycka om Obamas politik tycker jag mig se...
(må vara att inställningarna på kameran helt glömdes bort att justeras, men minnena finns åtminstone bild på)
Hur skoj det än var i vaxkabinettet
Så var det andra vyer som fångade min blick och mitt hjärta så mycket mer...
 
Platser där det inte var fullt så mycket korrupta människor.
För när solen började vandra ned mot horisonten tog hon oss till Griffith Park.
Närmare den här skylten:
 
Och medan solen drog havet över sig och slog sig till ro arbetade kameran på högvarv. Stadens ljus vaknade till liv och magin mellan kullarna ovanför höll mig heeeelt upptagen av vyerna, och mitt i vimlet tappade jag bort dem bägge två. Så Ronnie var på ett håll, jag på ett annat och Annie parkerade medan jag stod och beundrade detta:
 
Sedan blev det mörkare och mörkare, och en guide uppe på taket jag befann mig kom ut och förklarade om de olika himlakropparna man kunde se... Men jag hade inte stativet med mig, så jag stod med kameran riktad mot det nedanför...
 
Los Angeles. Vy från taket på Griffith Park Observatorie. Den här resan har varit så himla fantastisk. Och mot motellet bar det av. För nästa dag... var det dags att gå på DISNEYLAND!!!