Dag 12 - I min handväska

Eh...

Vilken handväska? Den rosa med fuskormskinn
(Tro det eller ej men jag har faktiskt en sån!?- Och nej, den kan jag inte säga att jag bär särskilt ofta...)
,
Den svarta i tyg...? Den lilla svarta i fuskskinn...? Den stora svarta i fuskskinn...? Tygväskan i brungråttgrönt eller vad sjutton det nu är för färg...? Eller den lilla svarta jag hade i Japan?...
Undrar om jag inte har en liten vit sak också...

Nåväl:
Har jag något i handväskan så är det med största sannolikhet en bok... Att skriva i... och en att läsa...
Eventuellt en metro-tidning... En penna...

Frågan är om jag har tamponger i någon utav dem? Det är ändå rätt praktiskt när man är tjej (mirakel har hänt...)

Alltså... Jag och handväskor... Det går i vågor...
Och när jag har handväska... Så ligger sånt där man brukar ha i dem... (vad man nu brukar ha i dem?) i mina fickor...

Som typ plånbok, nycklar och mobil...
Smink?

Skojar du?! Eller jo vänta... Det KAN hända att det ligger ett läppglans i den lilla rosa... OM det nu inte ligger i den (hehehe...) matchande sminkväskan...

Alltså... Jag KAN använda smink när jag vill... Men det är inget jag har på mig varje dag... Eller ens varje vecka...
Frågan är om jag ens har smink på mig en gång i månaden...
(eh... nejdå... tar inte alls för givet att det är sånt man ska ha i handväskan när man är tjej.. :P)

Ja ni... Så rolig är min handväska... vad fruktansvärt pojkig jag känner mig nu... Martin är mer tjej i det här fallet än jag. Han har alltid sin jackie chan-prylväska med sig... Vart vi än går... Och om jag inte har helt fel har han till och med ett läppcerat med sig...

Hmm... Han har ju till och med armband och halsband på sig oftare än mig...

Nä... Nu får jag nog ta och sluta skriva innan tuttarna försvinner på mig också... :s

Ha det fint på er... Imorgon fyller fröken Theliander 26 för övrigt... :P

Kram

Dag 11 - Mina syskon

Oj oj oj...

Det finns mycket att skriva om de tre.
Jag har en lillasyster, och två storebröder.

Så. Det var allt. :P

Nä... Egentligen förtjänar var och en ett inlägg, men då skulle jag inte hinna till jobbet idag. :S

Börjar med den som är minst... Eller ja... Yngst i alla fall... Det var några år sen hon var minst nu...
Hon är två år yngre än mig och var min ständiga lekkamrat och vän när vi växte upp... Who else could there have been bland alla tallar och andra träd där ute i skogen?

Hon var den som kunde göra mig på sämst humör, och den som drog upp mig ur sängen tidigt som attan när det var jul.
Den jag kunde störa mig mest på och den jag kunde leka mest med.
Den som alltid pratade med mig när hon hade problem och den som egentligen inte ville ha katter på allt hon fick, utan hundar.

Det var vi som såg på sailormoon och rainbow brite ihop. Eller mio min mio...
Eller skrev meningar på datorn så fort vi kunde för att få stoppa i oss en daimkula.
Eller betalade fyra rönnlöv och tre gruskorn för att få lite tallkottsköttbullar i skogsaffären...

Idag bor vi kanhända långt ifrån varandra, men varje dag som går så tänker jag vid något tillfälle på henne och undrar vad hon har för sig, och varför vi inte bor närmare varandra för.
Vi kanske inte pratar så ofta, men precis som med den där vännen man hittade för längesen så spelar tiden liksom ingen roll. Det känns som om man just lagt på luren, och bara ringt upp igen.
Skulle jag inte försöka sluta skriv om min syster nu, så skulle detta inlägg bli en hel roman om bara henne.
Så ni får hålla till godo med att veta att hon är den bästa lillasystern i världen och att jag är jättestolt över henne och den människa hon är idag...
Som är ganska lik mig, men något lugnare. :P

Så var det mina bröder. Den yngsta av dem är åtta år äldre än mig och bor i Göteborg.
Spelevink är nog ett ord som passar bra in på honom.
Under min uppväxt hände det att vi inte sågs på flera år, eftersom han bodde i Karlstad. Han var en av de där som vi brukade stå på flygplatsen i Visby och vänta på.
Han var större än mig, och han var cool...
Det var alltid något särskilt när han skulle komma ner till ön och hälsa på...
Mitt minne från honom när jag var liten är inte jättetydligt... Jag minns tv-spel och en massa bus... och ett tillfälle då jag satt i hans knä och släppte väder... (också ett minne att komma ihåg)

Nu har vi lite bättre kontakt. Även om jag är urusel på att höra av mig. :S Nåja... det verkar ligga i släkten.. :P
Ett samtal med min bror skulle kunna innebära en "komma på de äckligaste pest eller kolera förslagen", eller en lugn stund med en kaffekopp i handen. Nyfiken är bara början på hans vokabulär.
Men precis som min syster så finns han alltid där. Och är noga med att säga det.

Och så till den äldste i skaran. Tio år äldre än mig. Galen!  Spelevink passar nog honom rätt bra också, men inte riktigt på samma sätt.
Han skulle ge allt för att hjälpa en om han kunde... Eller ja, det skulle de alla tre...
Min äldsta bror och jag hade lite mer kontakt när jag växte upp, eftersom han bodde hos oss i perioder..
Vad kan jag säga om det? Snubbeltråd i skogen, tv-spel, Magic...
Min äldste bror, precis som jag, är galen i hundar... Eller ja... han tycker om djur över huvud taget...
Åh! Javisst! Får inte glömma alla gånger han körde runt med mig och syrran i barnvagnen och hade race på parkeringen.
Energi. Så stavades min brors namn när han var ung. Nu är det nog lite mer likt pizza...

Prata kan vi alla tre, och det märks rätt tydligt att vi är syskon om man hör oss pladdra en stund.
Men hörreni...

Nu ska jag ta och softa lite innan jag ska till jobbet. För det är jag värd... :P

Kram på er