Dagens arbete avklarat...

Att vara volontär...
Men nu är det på G i alla fall!!


Super Volunteers


The Super Volunteers Juvente Weekend...

Det handlar om Image. Det handlar om juvente. Det handlar om dig, och vad du kan göra för dem omkring dig. Nu drar supervolontärerna igång sitt spännande projekt, och om det går som det är tänkt slutar det med en avslutning i sommar som ni aldrig kommer glömma, där vi presenterar det vi genomfört med glitter och glamour, och Britney Spears och Melanie B från spicegirls...

Nu har vi haft snart ett halvt år på oss att tänka, fundera över vad vi vill göra här. Ni börjar lära känna oss lite, och även om ni inte gör det vet de flesta av er vilka namn vi har. Hur som... Nu har vi funderat klart. Vår tanke är att ni ska få chansen att utveckla er själva och era kunskaper genom att dela med oss av våra, och låta er dela med er av era.
Så nu erbjuder vi en helgutbildning för er som är nyfikna. En helg där vi tänkt blanda media med kamratstöd på ett sätt där vi tänkt att ni ska kunna använda er av det vi tar med oss det vi lärt i verkliga livet och till juventesamlingar. För oavsett om ni kommer bli människor som står framför en kamera, bakom en talarstol, eller ledare för ett lokallag är det bra att veta hur man kan använda sig själv och sina erfarenheter på bästa sätt. Genom kroppsspråk, empati och förståelse kan man komma hur långt som helst. Vi vet att ni sitter inne med en massa kunskap och vår tanke är att ni efter en helg ska kunna förmedla den själva. Vi vet också att alla kretsar/krinsar och lokallag har olika behov, och utbildningen kommer därför vara anpassad för varje helg efter de deltagare och behov som finns. Tanken är att de som varit i organisationen ett tag ska få tillfälle att vara deltagare, och möjlighet att förmedla den kunskap de besitter så att Juvente behåller sin härliga stil, och kan fortsätta vara en miljö dit man kan komma, kosa sig, trivas och ha det underbart utan rusmidler...

Vi tänkte komma till ett ställe nära er, och göra det möjligt för er att delta utan att behöva resa så långt. Sen tänkte vi göra ett oförglömligt event i sommar, och visa alla hur bra Juventes medlemmar är! Ett event dit alla, såväl de som deltagit i projektet, som de som är nyfikna kommer få möjlighet att spana in! Men vad vi först behöver veta är om det finns intresse av att låna oss för en sån helg...


Vilket just nu innebär: Hör av er till oss! På facebook, juvente.no, slå oss en signal eller skicka ett sms om ni är intresserade så kan vi kolla närmare på när det passar er krets/ ert lokallag, eller bara få reda på om det finns intresse...

Information om var ni kan nå oss:
Facebook: The Super Volunteers Juvente Weekend - group
Juvente.no - medlemsnett, mer info på väg...

I can't say this with words...

There is no language strong enough to show...

Igår pratade jag med min far.
Han har varit nykter sedan den 20:e september. Något som gjort mig väldigt glad, men jag har hela tiden undrat om han förstod... undrat om han var nykter för att han ville det, eller för att han var tvungen.

Igår fick jag veta att han inte velat gå dit alls.
Att han tagit antabus för att han var tvungen fram till nyår, men nu har han valt att fortsätta.
Att han inte var tvungen att åka på möten nu, men gör det ändå för att han vill det
Att det bästa som någonsin hänt honom var när hans chef frågade honom hur det stod till med drickandet.
Att han ångrar allt han gjort mot mig, och beklagar att han inte kan göra det ogjort.
Stilla undrade jag om jag kunde börja hoppas... Undrade om han förstod...
Och han fortsatte med att säga att ju mer han fick veta om sin sjukdom alkoholism, och ju mer han träffade alla människor, desto mer motiverad blev han.
Här någonstans yttrade han ett "Jag förstår dig nu Jenny, på ett sätt jag aldrig tidigare gjort"
Sen berättade han att han tänkte fortsätta med möten och antabus.
Att han var stolt över mig.
Att han önskade att han kunde fått veta tidigare att han inte tål alkohol.
Min pappa sade igår att han denna vecka insett att han aldrig kan dricka alkohol igen, och fortsatte med ett:

"Och det gör mig ingenting för jag vill aldrig dricka igen. Och då måste jag lära mig dansa, för det har jag aldrig gjort. Inte nykter. Och jag älskar de här människorna Jenny. Jag älskar den här gruppen, och jag vill gå kvar här!"

Inget har någonsin värmt mitt hjärta så mycket.

Sedan avslutade han med att för tredje gången inom en veckas tid säga "Jag kan inte göra allt ogjort, men jag kan vara nykter. Jag älskar dig Jenny. "
Jag älskar dig också pappa!
Av hela mitt hjärta!
Och igår var du anledningen till att det för andra gången i mitt liv föll tårar av lycka utför min kind.

Ingen kan vara stoltare än jag idag. För igår fick jag en pappa.

Igår visade du mig att du förstår. Och jag har inte på några villkor möjlighet att visa dig hur stolt jag är över att vara din dotter just nu. För aldrig har du funnits där som du finns nu.
För nu lever du pappa. Och jag önskar att jag fanns bredvid dig på gotland och höll dig i handen just nu, men jag får nöja mig med att säga att tanken finns.

Och tanken räknas.
Dessutom är jag hos dig nästa vecka! Jag bara hoppas jag kan visa dig hur mycket jag känner då. Att jag kan säga det. Att jag vågar gråta av lycka igen, som jag gör just nu.
För jag älskar dig pappa och mitt hjärta brinner av en stolthet som är så stor att jag aldrig kommer kunna förklara den.

Över dig pappa.
All kärlek går till dig i detta inlägg.

Du gjorde något för mig igår som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Och jag tänker njuta av varje minut.
Du gav mig en pappa igår. Det spelar ingen roll vad som varit. Det är vad som sker nu jag bryr mig om.

Ingen present i världen kommer kunna slå det 40 minuter långa telefonsamtal vi hade.
Tack, tårar och kärlek.

Jag älskar dig.

Okay, I give up!

I appearently have a sign on my forehead saying:
If you're a whacko, weird, strange or anything similar to that, Please DO talk to me, I really enjoy listening to you...

I kind of put the dot over i yesterday when I met Eric for a coffee (That turned into a meal in a chinese restaurant instead)
But I guess I should start from the beginning... (Whenever that is)
No... I think I should just take the latest week or something...

So... I was going home to sweden... So, I got on the bus... Sat down in a windowplace and realized after a while that I had to share the place with a dude ´cos the bus was full.
And he sat down next to me... fell asleep... started to tilt... There we go... his head landed on my shoulder, leaving me in a situation I wasn't really pleased with...
The phone rings, and I thought that it would wake him up... He moved... but nope... No waking up...
So, I hung up with David on the phone, took a picture and sended it to David. (This is the part where that dude started drewling on my shoulder)
And that's my trip to sweden... (And yes, I will upload it someday to)

I got back again, and was waiting for the subway at jernbanetorget station. Sat down on a bench... It was quite a lot space on that bench, so when two guys wanted to sit I moved to the side, thinking that they were going to sit on one side, but these guys were kind of high on drugs and squeezed me in between them... I couldn't move at all and felt very uncomfortable... And then the guy to the right started tilting over , and fell to the side on the bench...
His nose was bleeding, and the situation ended with somebody calling the ambulance while I got into the train...

Thinking I was going to be left alone on the train but no!
Right infront of me were a young couple, but on the opposite side of the floor, sitting so he could se my face, there was this old guy, and he was totally wasted and started screaming and pointing at me...
(This is the part where I plugged my ears with music and stopped existing - or at least tried to)
And I thought he would give up, but he continued with the pointing and mumbling sound and tried to contact me with some weird bodylanguage gestures...

I couldn't beleive this...

Anyway... I went of at sinsen and didn't give a damn that I'm supposed to take it easy with the knee, and started walking very rapidly. Heading HOME!

Then nothing like that happened... til yesterday, when I was talking to Eric about these situations.
Once again on the subway...
Heading home, and Eric was going to the same place, and while we were talking this dude infront of us overheard our conversation and said "Hey... I'm also high on drugs"...

I just looked at Eric and on the subway he just smiled and said "You know, maybe you do have a sign in your forehead"
And then he wondered if that was the reason why I was talking to him...

Hmm... if there is any whackos reading this right now, and want to talk to me:
I'm a blond bimbo with a J-lo ass, tons of make-up and huge boobs, perfect skin, work as a model in underwear fashion and sometimes dress as Britney Spears for fun...
(Hmm... the last part is actually true)

Well... See ya!