I sagans land.

Så var det dags att uppfylla ännu en barndomsdröm. Och jag tappar nästan bort mig bland alla drömmar som jag och Annie uppfyllt ihop..., fyra stycken... eller egentligen fler på mindre än en vecka... 
Så nu kan jag bocka av
Grand Canyon
Hollywood
Disneyland
Route 66
Besöka USA
Stå under en träpir
Doppa fötterna i stilla havet
 
Men detta inlägg... det ska handla om min dag i sagans värld. Disneyland
 
Och texten på bilden kunde inte stämt mer!
Himlen bjöd på
Butikerna bjöd på
Allt var storslaget. Och jag kan inte räkna ut om jag hade varit lyckligare där som ett barn än vad jag var som en vuxen. 
Det var som om man gick runt i en värld som gjord för en prinsessa. Vilket var tur, för man kände sig precis som en sagoprinsessa. Hade det funnits prinsessklänningar i min storlek hade jag köpt en.
Men jag fick nöja mig med en mysdress. Och minnet kommer leva kvar lääääänge. Vi började med att ta en fika... Annie pussade sin mussepiggkaka, räddade en souvenir och förlorade en annan och hällde kaffe över sin tröja, och det kunde blivit en riktigt dålig dag, men om något bevisar hur bra en dag ska bli beroende på vad man har för inställning, så var det denna dagen. Min näst sista dag i USA innan flyget skulle lyfta och ta oss tillbaka till vårat kyliga Europa där snön låg och väntade. Och humöret gick inte att rubba.
Det gick hästar med vagnar längs huvudgatan och törnrosas slott låg högst upp på kullen. 
Det var så långt mellan parkeringshuset och parken att man fick åka buss för att komma dit. Butiker med glas-skulpturer, kläder, souvenirer, prylar, smycken och allt med disneytema.
Såklart åkte jag en tur med hästen också.
Alla detaljer i den där parken är heeeelt omöjliga att få en bild av... Och det fanns åkturer, varav vi åkte en del, och förundrades över kötider i andra. Men pinocchioturen åkte vi... in genom Moby Dicks mage och ut i disneys äventyr
 
Och Roger Rabbits fanatiska värld besökte vi också. Där satt man i en bil... Ronnie åkte en egen och i våran bil hade Annie ratten... Behöver jag säga att vår bil snurrade jäkligt mycket mer runt än vad Ronnies bil gjorde?
Och allt, precis allt var rent och fint. Blommorna var planerade in i minsta detalj
Souvenirbutikerna hade så många montrar man kunde fastna vid att en dag egentligen inte räckte för att täcka allt man ville titta på och fotografera.
Det blev bilder i farten och lite mer planerade bilder... och så blev det bilder av misstag...
I toontown var allt snett och vindt och vinklar och vrår var helt snedställda.. men jag kan avslöja att någon vars namn börjar på R tyckte det var minst lika roligt att gå runt där som oss två... vi som klättrade upp i piff och puffs koja och i Tarzans trädhus... Och så skulle vi bege oss till en annan del av parken... Och när vi vandrar mot solen som sjunker på himmelen visar det sig att vägen vi tagit inom fem minuter skulle korsas av en Disneyparad. Vi fann oss själv sittande på vad som säkert måste varit en av de bästa platserna för fotografering när Elsa och Anna kom åkande i sina vagnar...
Paraden var igång, och medan solen kastade guld över figurerna satt vi där, med våra kameror och lät dem gå för fullt.
Pluto, Piff och Puff, Simba... ja, hur många figurer vi fått träffa och se... det har jag tappat räkningen på... men det var magiskt att se dem dansa förbi
Prinsessor, Mary Poppins och Peter Pan... och allt var smyckat, detaljerat så perfeeeeekt mycket att det inte blev plottrigt, det blev bara Disney-igt. 
Och så började mörkret lägga sig över parken... Och det blev bara vackrare och vackrare. 
Vi åkte Pirates of the Carribean, en djungelresa, Toons car ride Pinnichioadventure och så hittade vi Nemo också... För även om parken var vacker var det dags att lägga ned kamerorna. Utan stativ var det svårt att fotografera när det blev mörkt. Men jag har några bilder till att bjuda på.
Parken var öppen till midnatt, men riktigt så länge stannade vi inte. Däremot såg vi till att stanna till parken släcktes ned så att man kunde få se fyrverkerierna över slottet. 
Nu tog jag inte världens bästa bilder, men däremot är jag ganska nöjd ändå. För detta är trots allt mina första bilder på fyrverkerier och jag hade inget stativ med mig
Det var en magisk avslutning på en magisk dag i sagans land.
Disneyland. En dag jag aldrig kommer glömma. En plats man borde besöka minst en gång i sitt liv. 
Jag är evigt tacksam för att jag träffade Annie!!! Utan henne hade de här dagarna inte funnits! 
 
Åtminstone inte än.
Och Ronnie. Som följde med mig till andra sidan världen och stod vid min sida, kramade om mig vid Grand Canyon, kysste mig vid törnrosas slott, åt mat vid ett fik på route 66, vandrade strandlängs i solnedgången vid Santa Barbara... 
 
Nej, jag har INGET att klaga på när det kommer till frågan om hur mitt liv ser ut. Jag har vänt ALLT. 
Och jag älskar er som finns där och delar detta med mig!!

Among the stars from sunrise to sunset...

Vi startade dagen med att åka dit... Och framme i änglarnas stad möttes vi i dörren till fiket av någon som förmodligen var hög på ängladamm...
 
Sedan bestämde jag mig... idag skulle det bli pannkaksbuffé. Med lönnsirap... 
 
Och jag åt... en tallrik. Sen åt jag efterrätt också. För det skulle jag tydligen ha...
 
Därefter letade vi upp ett parkeringshus, ställde ifrån oss fyrhjulingen och knallade runt i
 
 på våra apostlahästar, med kamerorna framför ögonen...
Vi vandrade längs den där vägen som kantats med stjärnor
Och det är lite häftigt att ha gått där, men vyerna var definitivt bättre än människorna som befann sig där för tillfället. Dubbelgångare och svindlare av alla de slag. Men stjärnorna fanns där, omkring oss... Vi fick till och med busa med några av dem på riktigt...
 
(eller så råkade det ligga ett Madame Tussaud´s preciiiis just där)
Och det var rätt skönt att gå ifrån alla de där människorna en stund... Gå bort ifrån gatan där catwoman poserade bredvid Snövit och Chewbacca för att sedan skrämma slag på ett litet barn eller en storvuxen karl för den delen...
Och Annie hade en hel del att uttrycka om Obamas politik tycker jag mig se...
(må vara att inställningarna på kameran helt glömdes bort att justeras, men minnena finns åtminstone bild på)
Hur skoj det än var i vaxkabinettet
Så var det andra vyer som fångade min blick och mitt hjärta så mycket mer...
 
Platser där det inte var fullt så mycket korrupta människor.
För när solen började vandra ned mot horisonten tog hon oss till Griffith Park.
Närmare den här skylten:
 
Och medan solen drog havet över sig och slog sig till ro arbetade kameran på högvarv. Stadens ljus vaknade till liv och magin mellan kullarna ovanför höll mig heeeelt upptagen av vyerna, och mitt i vimlet tappade jag bort dem bägge två. Så Ronnie var på ett håll, jag på ett annat och Annie parkerade medan jag stod och beundrade detta:
 
Sedan blev det mörkare och mörkare, och en guide uppe på taket jag befann mig kom ut och förklarade om de olika himlakropparna man kunde se... Men jag hade inte stativet med mig, så jag stod med kameran riktad mot det nedanför...
 
Los Angeles. Vy från taket på Griffith Park Observatorie. Den här resan har varit så himla fantastisk. Och mot motellet bar det av. För nästa dag... var det dags att gå på DISNEYLAND!!!

En dag i Isla Vista

Ibland måste man ta det lite lugnt också... Semestern är ju ändå till för att komma bort en stund.
Så vi tog en liten promenad i Santa Barbara, och sedan åkte vi en kort tur till Isla Vista som ligger precis i närheten.
Det var alldeles lagom mycket att göra för en dag kan jag avslöja.
Ibland undrar man... flagpole stod det... och jag tänkte ganska många småfinurliga tankar för mig själv... Vet man inte vad en flaggstång är här borta, eller är det vanligt att ha dem som sevärdheter?
Vi var inne i rådhuset i Santa Barbara. Det är en otroligt vacker byggnad., men det är klart att om man jämför med vad jag fotograferade igår så kanske det inte är så mycket att titta på...
(och när jag började fotografera magnolian utanför byggnaden kunde man riktigt höra Ronnie stöna över att jag fotograferade blommor... för det har vi ju hemma också tyckte han)
Men blommor är fantastiska. 
Och raka tråkiga bilder är inte direkt min stil
Och så bar det av till Isla Vista. Där var det liksom på många andra ställen här borta fantastiskt vackert... 
Vågorna slog in över strand och fötter och jag njöt i fulla drag över tanken på att jag står med fötterna i havet i mitten av januari.
Jag trodde inte det skulle bli så många bilder idag, men det blev en hel del. Tema sand och strand. Hav, vatten... Jag älskar vatten! Och så vill jag ha ett teleobjektiv. 
Det tänkte jag på när jag var i Grand Canyon också. Jag såg så många bilder jag ville ta, men som jag inte kunde. För jag var för långt bort.
(och när jag stod under piren med för den delen... risken att bli blöt var liksom inte liten. Den var överhängande)
Havet vann till slut. (och den här gången hade jag åtminstone tagit av mig skorna innan jag gick ned til stranden)
Så det gjorde liksom inte så mycket att jag blev blöt...
Och jag var inte ensam heller...
Och den där piren... Den var värd varenda blöt tå!!!
Och det vet jag en till som tyckte minsann
Och ja, jag älskar att vara här...
Vackert. Det är bara förnamnet.
California. My kind of place. <3