Allt det där som står på facebook..

Och lite till...
Har haft min bästa jul någonsin, med JULMAAAAAAAAT... Nykter familj, Snöööööööööööö, fint vädert....
Och nu är hunden här hos mig också...
Sitter hemma hos Le Sis och är.
Ska ta herr black fyrbening på promenad om en stund och sen göra något annat.
Har slagit in paket... till Påjjke.
Och fixat paket... Till påjjke...
Försökte hitta paket till Nikolina också.
Har inte lyckats värsta bra med det... snarare sämsta. :(
MEN: Jag HAR träffat jojjo da schalén...
Det var underbart! Oj, vad jag har saknat den tösen!
Hur som helst ska jag fortsätta umgås med min familj nu, ville bara kika in och berätta att jag haft det väldigt bra här hemma.
(Om man bortser från att Göteborg är väldans mycket inte på gotland)
Tack och hej för mig. Efter en jul som brunnit av stolthet och nykterhet... och vithet... (öh... som i snö... fast det brinner ju inte.. :S)
Puss och kram på er mina älskade.
Ni vet vilka ni är. Känner ni er träffade så är det meningen.
Gott nytt år i förskott också... tittar nog inte in här mer innan dess... :)

Vit jul?

Jag tror jag satte mig på fel färja... Känns som om jag hamnat i Norrland; se själva:



Så här ser det ut hemma hos mig just nu... (eller där jag är, eller hur jag nu ska yttra mig)
Det är vitt och fint och eh... kallt?!

Sen är det lite tomt också... har lämnat något i Göteborg som jag gärna haft hos mig istället.
Eller inte något.. Någon...

Nej.
Några.
Men man kan inte få allt.


Lite roligt är det att pappa försökte ta med sig kaffekoppen när han skulle hämta ved... och att mamma skickar mms med riesen till en godissugen pojke i göteborg.. :S
(sen kanske jag ska nämna att golvet ut mot köksfarstun knarrar precis som det gör hemma i sängen när man typ dör om man lyfter på täcket...) ... Det gör för övrigt pappas stol också...
(Man dör när den gör det med)

Sa jag att Martin tyckte det var lite orättvist att min pappa kunde nå min godispåse och äta massor?
Han tyckte det var så orättvist att han lät som en ledsen hund...
Vilket inte hjälpte för han kunde ändå inte nå min godispåse...
(Han kunde bara se den... via msn.. så jag passade på att vräka i mig lite extra mycket sådär lagom retfullt)

Och vad har jag gjort sen jag kom hem då?
Inte en susning. Igår... gick jag runt. tog det lugnt. Saknade Göteborg. Var glad över att vara på Gotland
Följde efter mamma som en matchande svans till Martins hundljud.

Plockade lite med julsaker. Tvättade inte.
Fotade snön... Undrade om jag hamnat rätt, eller om båten kört helt åt fel håll... Det undrar jag idag med... Det bara vräker ner lappmögel.
Sen har jag klappat min katt.

Och eftersom vi gärna delar med oss av både kroppsljud och lukt i den här familjen tyckte mamma det var lite roligt att dela med sig av en bild också.
Katten låg helt åt fel håll upp och ner i mitt knä som en bebis med baktassarna i vädret och framtass a'la Michael Jackson (lite lagom nerkörd mellan bakbenen sådär, så han låg kanske inte riktigt som en bebis, men nästan)

Imorgon ska jag åka och julhandla. Weeee.

Det är snö.
Nu ska jag hjälpa till lite mer här hemma.
Puss och kram på er.

Ja, jag är nykterist. Men jag kräver inte att du ska vara det.

Igår höll jag på att få tokfnatt.

Just nu är jag en människa som går på extrem energisparlåga.
Jag ger verkligen inte mycket till andra för tillfället, för jag har nog med att försöka hålla mig själv på benen.

Jobbet tar en himla massa kraft av mig just nu, och jag är väldigt trött och sliten allmänt.
Jag ser jättemycket fram emot att åka hem och fira julen med min familj och träffa mina vänner, men tiden fram tills dess känns som ett rent helvete.

Därför tog jag en lååång rast igår, på nästan tre timmar.
Jag tänkte att jag skulle ta en paus från jobbet, men icke.
Jag hamnade istället i en situation där jag fick sitta och försvara mitt jobb, och nykterhetsrörelsen, och visst hade jag kunnat låta bli, och visst förstår jag att det var en del ironi i det som sades också, men jag är så fruktansvärt trött på att diskutera jobb och ha jobbet i huvudet hela tiden att det sista jag behövde just då var att behöva försvara den organisation jag jobbar och står för.

Eller förklara...
Jag orkar inte förklara jämt, och det kändes inte som det var någon mening med att förklara för någon som ändå bara drev med mig och inte ville lyssna.


Någonstans har det blivit miss i kommunikationen. Och det är synd, för jag saknar när det bara flöt på, och man kunde få känna att man blev accepterad för den man är, och inte bli ifrågasatt för vad man gör, utan hellre bli tillfrågad om man gör något eller har lust att träffas en stund

Kanske har jag ändrats en massa de senaste månaderna, men om jag gjort det så vet jag inte vad som ändrats.
Mitt synsätt på vad som är okej eller inte kanske. Jag vet inte. Känner mig mest trampad på just nu.

Det är inte min mening att låta negativ och jag är jätteglad för allt positivt som händer omkring mig just nu, men jag har verkligen ingen ork. Jag behöver människor som förstår mig omkring mig nu. Inte människor jag behöver förklara en massa skit för. Det gjorde mig faktiskt jätteledsen, och jag var fruktansvärt glad åt att få träffa Martin sen på kvällen.

Det är inte okej. Säger jag stopp är det en god idé att lyssna.
Det är ett rum i mitt hjärta där någon börjar slå sönder möbler just nu, och det gör att det blir fruktansvärt tomt där. För rummet är precis lika stort som förut. Men mindre bra minnen slår sönder alla fina minnen.
Det är väldigt sorgligt, och jag önskar att det inte var så.

Jag önskar att det fanns en fåtölj i det rummet där jag kunde få vila och bara känna att jag var välkommen, istället för att känna mig som en komplett främling.
För jag kan det rummet utantill, men rummet känner inte igen mig längre.


Det faktum att jag är väldigt trött och sliten just nu spelar såklart roll. Jag hade säkert tagit det på ett annat sätt om jag varit lite piggare, och jag är ju inte arg på någon. Arg är jag. Men inte på någon person. Dessutom är jag mer ledsen än arg.
För jag förstår. Igen.
Så jag får helt enkelt ta och ta itu med mina känslor än en gång och göra något positivt av dem.

Ibland önskar jag nästan att jag var hämndlysten, eller att jag ville kasta folk i skiten. Men det går inte. Jag kan inte göra sånt. Det gjorde så ont när jag blev huggen på det sättet att jag vägrar göra så mot någon annan, och ännu mindre mot någon jag bryr mig om.

Det finns så mycket jag kan skriva, men som aldrig kommer hamna här, eller någonstans där någon får läsa det, för att det är mina känslor som sårats, och inte nödvändigtvis någon annan som gjort fel.
Saker som kan förstöra för andra kommer jag aldrig medvetet att skriva om här. Även om det är min blogg. Eller för att det är min blogg, och jag skriver vad jag vill.

Jag skriver för min egen skull, och idag har jag valt att skriva här.
Om ni har valt att läsa ända hit är ni knäppa, för idag har det bara varit en massa gnäll från mig.
Gnäll som jag inte vet var jag ska göra av.

Jag saknar min mamma och pappa just nu... och mina syskon och vänner. Både gamla och nya.
Jag saknar Norge, Frankrike och Tjeckien

Jag älskar mitt jobb. Det kanske är tungt för tillfället, men jag har verkligen en chans att ge så många barn förutsättningar till ett bättre liv, att jag inte i min vildaste fantasi kan tänka mig att sluta här just nu.

Jag jobbar för en organisation som sätter barnen främst. Som kan skryta med att alla våra ledare och anställda är nyktra och ser till så det finns drogfria miljöer där barnen kan få slippa alkohol och inte ehöver göra annat än att vara sig själva.
Jag jobbar i en organisation som vägrar låta alkoholen vara normen i vårat samhälle, och tar ställning delvis genom att inte dricka själva.
Jag jobbar i en organisation som inte dömer de som vill dricka sitt vin till maten, eller de som är helt utslagna av jästa drycker, utan hjälper de som far illa av den.
Jag jobbar här för att jag vill. Inte för att jag tycker de som dricker är dumma i huvudet.

Alkohol är en känslig fråga även för mig; MEN: Jag bryr mig inte om ifall människor i min närhet vill dricka, så länge de tar ett medvetet val, och så länge det inte skadar någon.

Sen vet jag att jag har olika syn på vad människor anser vara medvetet och inte.
Jag vet vad alkohol gör med kroppen och att även om man bara dricker litegrann så ökar det den totala mängden alkohol som förtärs i samhället, och de skador som hör därtill.
Jag vet också att detta bidrar till samhällets accepterande syn på alkohol: Det finns ju de som klarar av det.

Det kommer jag inte att neka till.
Det finns.
Men det gör fortfarande så att synen på alkohol är mer accepterad. Även om det kanske bara är ett glas som går sönder när man har fest i hemmet...
Eller en flaska som blir slängd på marken för att det är så coolt att se den flisas sönder.
Då spelar det väl ingen roll att det brukar gå hundar där ibland? Jag plockar ju upp den sen...
Ojdå, jag glömde...

Nämen titta, här ligger en ölburk mitt på gatan, den lär säkert bli uppplockad av någon annan.
Någon annan finns inte.
Det här är ditt ansvar.
Du är bara en person. Det är jag med. Vi är väl runt nio miljarder personer på den här planeten. Tur att inte alla tänker som du och jag: Det var inte jag som lade den burken där, så jag tänker inte plocka upp den.
Eller: Ojdå, jag missade visst soptunnan, men vem bryr sig... Den ruttnar säkert bort...
Dags att tänka om kanske?

Jag är inte tyrann och kommer inte klubba ner folk som inte tycker som jag, eller tycka illa om de som inte tänker som jag.
Det enda jag kan göra är att acceptera att de inte tänker som jag.
Jag hade visst mycket på hjärtat idag.

Hur som:
Jag känner att det finns en anledning till att vi som jobbar inom IOGT-NTO rörelsen inte dricker.
Det är inte för att vi tycker illa om de som gör det. Eller inte tycker de är sämre människor. Det är för att vi tycker alkoholen förstör vårat samhälle. Oavsett vilken mängd det handlar om.
Och jag som jobbar för Juniorförbundet tycker inte våra barn ska behöva stå ut med det. Jag tycker att det ska få vara en fristad. Ett ställe där de vet att här dricker man inte. Hit kan jag komma och veta att det är bara nyktra människor. Oavsett vilken tid på dygnet jag ringer. Oavsett när jag ser de här personerna, eller hör något om dem. Det skulle ju aldrig gå om vi hade anställda som drack.

Förstår man inte att det finns barn och andra människor som behöver den tryggheten så kanske man inte har här att göra, men det är därmed inte sagt att vi tycker de personerna är sämre än oss.
Vi tvingar ingen till något. Man är medlem om man vill, och söker jobb hos oss om man vill. Det är ingen sekt som tvingar på folket sitt budskap eller kräver att man ska vara medlem livet ut och följa allt vi säger och tycka likadant som oss. Vi har ingen sanning som är DEN ENDA SANNINGEN. Det finns lika många sanningar som det finns människor på jorden. Vi tror inte man kommer till helvetet för att man dricker eller att människor som dricker är dåliga. En del av oss är kanske väldigt påstridiga, men om man ska kolla på vad organisationen står för och inte på en del av de människor som är i den kanske man kan få en klarare uppfattning.
Jag är fruktansvärt trött på människor som uttalar sig när de inte vet vad de pratar om, men jag säger inte att jag alltid har rätt heller. Bara att man kanske borde kolla upp ett och annat innan man öppnar munnen och spyr galla över de som försöker göra världen bättre, istället för att sätta sig mitt emot och provocera bara för att man kan.
Det finns flera sätt att göra världen till en bättre plats att växa upp på, och jag gillar det IOGT-NTO står för. Men jag kräver ingens acceptans.

Nu blev det en sån där jäkla förklaring ändå, och den är säkert onödig, vilket jag skiter fullständigt i. Dessutom har jag säkert sagt samma sak flera gånger om fast på olika sätt. Det struntar jag också i
Det här är min åsikt och hur jag tänker. Jag tänker inte säga att de som inte tänker som jag har fel, eller att jag har rätt, och om någon i Nykterhetsrörelsen inte håller med mig får de gärna säga det också.

Men det här är vad jag står för och tror på och vad Nykterhetsrörelsen står för för mig.

Usch vad jag längtar hem nu.
Jaja.. det var väl det.
Bara ge fan i mig nu. Det här var min åsikt. Har du något negativt att säga om den kan du lika gärna låta bli. Har du annan feedback, eller vill ventilera din egen åsikt är du välkommen att göra det.
(Och ja, jag är rätt trött och grinig just nu)

Så.
Puss och kram på er. Nu ska jag försöka pussla ihop de timmar jag har kvar idag till något att äta, något att packa, slå in paket, skriva rim och städa... Nämde jag att jag ska jobba lite också?

Ha det fint sötnosar! Får se när nästa novellinlägg blir publicerat. :S