Dag 16 - Min första kyss

var inte alls lika mysig som jag trodde det skulle vara. Det var som om han försökte komma åt innehållet i min magsäck ungefär, och jag blev inte jättesugen på att ge honom en till :S

Mer än så har jag inte lust att säga om den.

Vad jag däremot har lust att göra är att gå ut. För nu är det sol och mysigt, och det vill jag ta vara på. :D

Så hejdå.

Dag 15 - Mina drömmar

är laddade med väldigt mycket energi just nu.

Sen är frågan vilka drömmar det här handlar om...
Är det de jag satt upp som mål för mig själv, eller de jag får uthärda om nätterna?

För just nu uthärdar jag mina nätter.
Drömmer om min familj och att bli inlåst, kvarlämnad och fasthållen. Glömd och ute/innestängd med flit
Drömmer om surrealistiska ridturer som alltid verkar hamna hemma på gotland fast jag startar i Göteborg och planer som ändras så fort jag verkligen bestämt mig för att göra något.
Drömmer om att hitta en riktning som jag måste ändra på, för att någon annan satt ett hinder där, som inte går att hoppa över eller väggar som inte går att bryta igenom, fast man har vänner med sig.
Men jag ger inte upp! En natt ska jag stå som segraren i mina drömmar också.

När det gäller verkligheten har jag mycket omkring mig just nu. Många av mina tankar snurrar runt jobb och framtid.

Det jag drömmer om är ett jobb där jag får vara mig själv. Där jag inte behöver vara rädd för att stressas sönder eller utsätta min kropp för saker min fysik inte tillåter. Där jag får utveckla den jag är och trivs med omgivning och arbetskamrater.
Dit är jag på väg, och den som känner mig vet att jag kämpar mig blodig för att nå dit jag förtjänar att vara.

Jag drömmer om att få ordning på mitt liv och mitt hem. Och varje dag ser jag till att göra något för mig själv som för mig ditåt. Ger mig själv den där goda maten som jag så väl behöver. Åker till Arbetsforum och söker jobb.
Jag ser att jag inte mår bra, men har gett mig fan på att ta itu med det, ta tag i mitt liv och ordna upp de bitar jag har kvar, försöka hitta de bitar jag saknar och pusslar så vackert ihop det till den dröm jag vill leva i.

Inte för att vara sån, men det går förbannat långsamt ibland, och till och med hindren som ställer sig i vägen jävlas med mig så jag inte kan hoppa över dem och komma vidare, utan istället brakar rätt in i dem.

Här passar det faktiskt att citera en viss pojke jag råkar känna. Martin heter han, och en natt satte han sig upp i sömnen och sa

"Men va faan?! Ska det va så jävla svårt?!"
-sen lade han sig ner och somnade om.

Jag tänker inte lägga mig ner och somna om.
För ja. Det ska visst va så jävla svårt.


Tur att min far planterade min vilja ute i skogen när jag var liten. Undrar om han visste hur mycket stål kan växa när rätt energier göder det och ger näring åt de känslor och tankar man bär på?
Min vilja har segrat över orken flera gånger. Och ja. Det är så jävla svårt. Ja. Man blir utmattad, och så nära död man kan komma. Men när man väl står där på andra sidan, och har plockat ihop resterna av det hinder som stod ivägen, byggt upp det igen, insett att man är på andra sidan av det som var så jävla svårt, så är det värt att bli utmattad och halvdöd.

För det går alltid att bygga upp sin styrka igen. Om man VILL.

Och det kan ni ge er fan på att jag gör.

Mina drömmar? Att jag inte är ensam om att vilja...

Dag 14 - Vad jag hade på mig idag

Spelar verkligen inte så stor roll egentligen...
Å andra sidan kan jag göra en kort historia kortare och avslöja att jag tvättar idag... Så det är inte direkt snyggaste tröjan och hetaste jeansen som sitter på.

Näpp.
Dagens kläder sitter rätt löst... Men det är faktiskt inte bara för att jag tvättar.
Det är för att hela jag gör ont.

Denna vecka har liksom varit ganska körig. Häng med vet jag:


Måndag:
Upp tidigt, ut med hunden... Så skriva in sig på arbetsforum vid åtta... Var jag till soc också? Nä... det var en annan dag. Jag var till stallet och red med Madde och en helt galet värkande fot... (vi kan gå in närmare på det senare)

Direkt från stallet till en arbetsintervju... Som gick riktigt bra... (hur sjutton jag nu lyckas med det, när jag stövlar in där med mina hästskitluktande skor och en jacka som fått samma päls som hästen på något vänster, och ursäkten "Eh... jag kom direkt från stallet. Han inte byta om innan"...) Och gissa vad - Arbetsgivaren var såklart hästallergiker också. Trots det var jag tydligen "en väldigt stark kandidat"

Hmm... Sen var det ju så att jag inte hade mat hemma, så det var bara att stövla in på närmaste mataffär (vilket råkade vara ICA Focus) och handla.
Här någonstans måste mitt undermedvetna bestämt sig för att jag skulle passa bättre som helt mörk och luden och gå under benämningen apa... För jag handlade på... I en sån där rullkorg.
Den blev full och sen när jag kom till kassan insåg jag att det här blir fyra papperspåsar!!

Bara att bära. Ajsomfan. Om jag sov gott sen? Eh... Inte riktigt, men jag hade massa mumsig mat hemma iaf!

Tisdag: Upp! Ut med hunden!
(Och den jäkel som slog mig hela natten vill jag ha ett snack med!!)


Sen till stallet. Ut med Nisse en sväng. Trodde det skulle regna och blåsa, men det blev uppehåll, och solen tittade till och med fram. :) Fick till några riktigt mysiga galopper också.
(Här är min värkande kropp och jag inte helt överens)


Och vad är det med folk och ringa när jag sitter till häst?!
Efter ett tag ringde det igen. Det var hantverkare... Som skulle fixa i mitt kök...
Nenny åt hos Martin den kvällen, och det slutade med att vi.... Hehehe.
(Eller så flyttade vi över en massa av mina saker till mig igen)


Onsdag:
Upp igen för fan! Ut med hunden! Så kom mina nya bänkskivor flygande genom fönstret...
(Okej, det kanske inte gick till riktigt så...)

Nya bänkskivorna kom med en gubbe, som fick stå ut med Harley helt själv, för jag skulle till arbetsforum. Där satt jag på möte i ca 30 min. Sen gick jag runt på Kortedala torg en stund... (jag vet inte hur jag missat det, men det är visst marknad där sista onsdagen varje månad) Och så var det hem igen.

Halv ett ringer en spis på dörren och vill ställa sig i mitt kök. Jag sa att det var okej, men bara om männen som följde med Spisen flyttade ut den gamla rostiga saken först. Det var inga problem minsann.

Så med en ny spis och nya bänkskivor sätter jag mig och myser ett par timmar. Sen går jag ut med hunden, ger honom mat, och åker hem till Nikolina och gör nog den godaste ostsåsen som någonsin befunnit sig i en lasagne... (Kan ha överdrivit LITE, men den var riktigt god)
Sen hem och... försöka sova... (det blir bättre och bättre)

Torsdag: Å hej... Å... hå.... Ååååå Hejj! Uppe! Mot Socialkontoret! (för att få reda på att mötet blivit flyttat)
Hem igen då... Mysa lite... Pyssla lite... Så tillbaka till Soc. Sen direkt in till en Tattin som var ivrig att visa mig allt han lagat iordning så fint på jobbet
(här någonstans uttryckte jag mig lite halvkonstigt till en person över telefon, så hon fick uppfattningen att han lagat mat... )

Sen åkte vi runt och kikade lite i butiker. Ikea, Bauhaus, Hornbach, Jysk, Mediamarkt, Gallerix, Och ja.. .typ så...
Efter det for den röda bilen tillbaka mot aprilgatan för att kasta ut en massa innehåll ur bagaget, loota min kyl på ägg och mjölk och sedan vända ratten mot julaftonsgatan.

Dagens rätt: TATTINS PANNKAKOR!!! (Har man inte provat dem bör man göra det...)

Så blev det dags att sova igen... Och sov gjorde jag minsann... Fast inte så länge.
Så jag vaknade innan nio idag. Gick upp och ut med vovven. Och så var det dags att tvätta.
Och när man tvättar har man inte tid att göra något annat...

Som att blogga till exempel...

(Men så var det ju det där jag lovade att berätta om...)

En del kanske sett min status på facebook: "Precis så jag kan ha min fot här..."
Under den finns också en kommentar från någon...

Denna någon är anledningen till att jag har ont i min fot.
Jag hjälpte henne att flytta i söndags... Och sätta ihop sin säng och allt möjligt...
Den där sängen i kombination med vad hon INTE tänkte är inget mina fötter hurrar högt för...

För när hon får frågan "Hur mycket plats finns det på din sida av sängen?" tittar jag ner och inser att det är precis plats för mina fötter... (så det är vad jag svarar henne...)

Här någonstans kopplade inte hon att jag visste det för att mina fötter befinner sig där, så hon skjuter sängen mot mig.

Därför har jag ont i fötterna. :P

Så var det ju så att jag egentligen inte har tid att sitta här. Tvätten väntar hörreni. Kram på er.