Ovanligt ont i baken!

Fine.

Jag är en gris. Mitt namn är tydligen Rose, och jag har ont i röven! Igår cyklade jag för första gången på öh...
Jag vete sjutton när jag cyklade sist...
Körde ju bil senare än jag satt på två hjul... eller ja, inte nu, men ändå...

För Martin har haft vänligheten nog att ge oss en cykel! :D
Men cykeln var inte gjord för min rumpa på något vis.

Och det är inte så välasfalterat i Oslo. Det var nästan så man behövde operera bort sadeln från arslet på mig när jag skulle gå av, och idag kan jag knappt sätta ena foten framför den andra. Jag cyklade inte så långt, men sadeln har en oerhört opraktisk likhet med sten när det gäller hårdhetsgrad, och det är inte det bekvämaste underlaget att skumpa upp och ner på.

Jag gillar att cykla, men det dröjer nog i alla fall ett tag innan jag rider den tvåhjulingen igen.

Idag har jag packat.
Ska till Larvik om en timme.
Sen har jag fullt upp till slutet av Juni.

Schema:
söndag: kommer hem från Larvik och får besök som ska stanna ett tag
måndag: Har besök
tisdag: Åker till Sverige.
onsdag: Arbetsintervju i Göteborg, och sen tillbaka till Oslo
torsdag: Jobba och planera det sista inför kursen i Finnsnes, får nytt besök och packa
fredag: hålla kurs i Finnsnes
lördag: Kurs
söndag: kursavslutning och åka hem.

måndag:
Hmm... Nästa kurs är på fredag. Planera kanske?
tisdag: Kontoret
onsdag: kontoret
torsdag: kontoret och packa.
fredag: Packa och resa till Larvik för att hålla kurs.
lördag: Kurs
söndag: Kursavslutning och hemfärd.

Måndag: jadu.. säg det...
tisdag: Samma här.
onsdag: exakt
torsdag: Packa inför Lindås
fredag: Åka till Lindås.
lördag: Lindås
söndag: Lindås...

Så. Nu vet ni det.
Mycket upptaget framöver.

Något annat ni vill veta?
Att jag tycker illa om yoghurtförpackningarna här till exempel?
För när man väl kommit så långt att man kan stoppa ner skeden och börja äta har hälften hamnat på tröjan för att det är tryck i burken, så halva burkfan är tom.

(Ja, jag måste ju klaga lite, så jag fortfarande går under benämningen gnällälg och slipper utsättas för något nytt dumt smeknamn)

Nej... Nu är det dags att pysa.
Älskar er!
Ska bli kul att se hur det går vägen med arbetsintervjun!

Puss och hej!

Kallad till intervju

Jag...
Blev just uppringd av Hallbert från Junis.

Hon ville att jag skulle komma på intervju för tjänsten jag sökt. Härligt.
Så... Onsdag ser det ut att bli.

Göteborg igen alltså, fast jag sa att jag inte skulle det.

Akuten.

Igår var jag hemma.
Det här med att sova har fungerat väldigt dåligt på sistone.
Natten till igår spenderade jag och Azalea på akuten.
Jag åkte dit med magsmärtor runt tolv, och hoppades att inget var galet.
Blev sittande till klockan var sex.
Man kom fram till att det inte var någon fara med mig, att jag inte var gravid och att jag borde äta annorlunda.
Mycket frukt och grönt, ingen läsk och mer regelbundet sa man.

Frisk som en nötkärna, men fortfarande med smärta i magen åkte jag hem.
Och sov. Någorlunda.

Idag är jag tillbaka på kontoret igen. Har fortfarande ont på samma ställe. Men så länge det inte blir värre tänker jag inte bry mig.
Det gjorde jag inte i tisdags heller. Jag stängde av allt.
Känslor, tankar och hela jag var bara inställd på en enda sak: Håll dig kvar i det här rummet. Fly inte iväg till det där grå. Bara stanna här.
Och jag lyckades. Men jag lyckades inte stanna hos Azalea. Hon var med mig hela tiden och det hjälpte en massa, för utan henne hade jag inte kunnat ta mig dit alls, men jag hade ingen möjlighet att få fram det just då. Och hon tog lite illa upp, vilket jag förstår. Hon satt med mig i sex timmar och jag var knappt kontaktbar.

Jag kunde inte tvinga in mina tankar på något annat än att inte fly.
När vi slutligen kom till läkaren var jag sjukt nära att svimma.
Sen såg jag på Azalea och kom att tänka på orden hon sade sist vi var på akuten.
De orden gick som ett mantra genom huvudet på mig "Imagine that Harley will come through that door when it opens"

När vi väl kom hem kunde jag inte sova med en gång heller, så jag fortsatte skriva på ett av breven som ligger hemma och möjligtvis kommer skickas iväg. Sju somnade jag och den sista tanken som for genom huvudet var att jag verkligen borde skriva ett stort tack-kort till Azalea.

Nu sitter jag på kontoret och inser att det lär dröja innan jag kan återvända till Göteborg.
Jag har jobb upp över öronen ända fram till slutet av juni.
Det gör ont.

Nu borde jag äta något.

Och fortsätta jobba.
Vi hörs.

Jag älskar er.