"Hej Philip... Eh... Nej, vi är inte i Burgsvik än på ett tag..."

Har varit på cykelutflykt med "Guppzy" och "Darn" i helgen! Följ med mig vet jag:

Har nog inte haft så roligt på väldigt länge...
Har typ skrattat mig till sömns... eller iaf skrattat innan jag somnat varje kväll...

Lördag:

Åkte från Visby kl fem i tio efter den oerhört konstiga bedriften... Jag fick in en Jättecykel i en pytteminiliten bil... Stolt över det åker jag mot Burs och Helen och Johanna... Weiii... Inte för att jag sovit så länge, men humöret var på topp... och Mycket hände!!! Ah, well! First things first...

Cykel, tre pers och en jäkla massa packning och krokiga utropstecken senare hamnade vi i Hemse... Med micran som enda färdmedel... Gick jättebra! De krokiga utropstecknen rätades ut allt efterssom cyklarnas pakethållare fylldes... jodå... vi fick plats med allt på tre cyklar... NAAAJS!
Mot sudret då!

Havdhem! Pannkakor! Och det första regnet... Men då var all packning och samtliga resande inomhus... tji fick alla som skrattade och trodde att vi cyklade i regn... Vi smaskade på Pannkakor och Sylt! Så det så! Och när maten var klar regnade det ännu, men än sen? Vi hade gott om tid...
Dessutom fixade vi våra
"On Tour 2007"

Namn?! Måste man komma på ett med en gång? Neee... det struntar vi i...
Fast varsitt smeknamn kunde ju vara bra... Johanna...

"Guppzy"

... Ja, det blir bra det... Helen då? Nehej, det var lite svårt att bestämma sig... Då får du vänta till hoburgen... Så skriver vi vad vi ska heta också, för det var väldigt svårt att komma på... Men mitt smeknamn var visst rätt givet med det här gänget...
"Biffen"
... And so it was said...


Mot Burgsvik... Ja... Vem fan kom egentligen på idén att cykla? En fråga vi ställde oss förvånansvärt få gånger... Handlade mat och så vidare... Philip var inte hemma då har jag för mig... han var typ i stan... eller nått... Vi kunde inte hälsa på honom i alla fall...
Anyway kläckte Helen ett
"Ey! Biffen! Det är billig fläskkarré här..."

 innan vi for vidare.
Så... Mot Hoburgen!
Cykla... cykla...
"Wooho!"

Cykla lite till... Vadå motvind?! Och vi hade underbara nedförsbackar måste jag säga... I alla fall om vi hade cyklat åt andra hållet...

Alltså var det väl inte så konstigt att jag råkade säga något i stil med

"Tjejer! Better slow down!... Det är bara 90...eh?!.. 70...?...90...? Huh?!"

Att jag sa så var inte för att jag inte kunde bestämma mig... Och för ovanlighetens skull inte för att jag var allmänt förvirrad heller... Någon hade varit lite busig och vänt den ena skylten. Så. det var både 70 och 90 km/h som gällde... Typ i alla fall ; )

Så... Kettelvik! Här fick det bli! Upp med tältet... Gick jättebra! Vi reste det till och med utan att använda alla delar... Helen fick vara inne i tältet och hålla upp tältpinnar medan Johanna höll i en utanför och jag fäste alla linor runtom och satte på övertältet... Då kom Helen ut... Tältet var typ klart... lite lägre på mitten, men stod upp utan problem... Hennes ögon såg lite bättre än våra verkar det som...

Citat:
"Men du... Jenny... Vad är det här för pinnar?... Ska de också sitta på tältet?..."


Mitt
"Fan!"

Blev nog yttrat här någonstans...

Vi hade missat några pinnar... Det var bara att plocka av yttertältet, be Helen dra dit pepparn växer (inne i tältet) och sätta dit pinnarna... Sen var det grillning... Det blev grymt goda hamburgare... (och soyakorvar)... För att inte tala om marshmallows...  Men grillen måste släckas... Den här gången fixar Helen biffen! Hon tar på sig ett par vantar och bär ned den till vattnet... Där sitter vi och myser en stund innan vi släcker... Så skriver vi ett personligt meddelande till Mr Löf Nyqvist... På en sten... (återkommer till det) Värmer några andra stenar och gosar med... Så upptäcker Helen ett mönster på en av dem... Ganska coolt faktiskt... liknade hennes vante... om man tänker efter... Så... Vi kollar naturligtvis in Helens vante... Yepp... Det var precis likt hennes vante... och efterssom vi är helt vanliga människor och måste fråga om uppenbara saker som har du klippt dig ställer sig naturligtvis Helen frågan

"Oj! Var det SÅ varmt?"

Fast jag gick nog händelserna lite i förväg nu egentligen... Eller så gjorde jag inte det... Och i såna fall har jag inte glömt det jag trodde att jag hade glömt.... Men detta hände också i alla fall...

Jag glömde nämna att Helen låste cyklarna... ihop... med varandra... och fick cykla iväg och ringa sin mor ganska sent på kvällen av någon konstig anledning... Dock hade hon en förklaring...

"Eh... ja... Alltså... Nu har jag låst ihop våra cyklar... och jag kom just på en sak... Nyckeln ligger hemma..."

Där! Helens Smeknamn dök upp ur tomma intet...

"DARN!"


Så... "DARN!", "Biffen" och "Guppzy"... Var ordnat... Nu skulle det bara textas ned på Helens linne också... Men naturligtvis hade  Jonkie glömt pennorna i Havdhem... Ah, well... Några om och men senare fick vi i alla fall Helen att skriva sitt smeknamn med en bläckpenna tills vidare... Men det hördes lite muttrande under tiden... Hellkie Sa något i stil med

"Okej då!... Jag antar att jag förtjänar att ha Darn som smeknamn efter det här..."

(Jag vet inte varför men jag fick för mig att kalla Johanna och Helen för Jonkie och Hellkie... Det fick följden... ganska naturligt faktiskt... att jag blev Jenkie)

Well! Hellkies mor skulle ta med sig hjälp åt oss och höra av sig när hon var på väg söderut... Dagen därpå alltså...
Så... Sova... Efter lite skratt och mycket garv... Hum... Trött... och tätt ihoppackade som vi var tyckte inte jag det var så konstigt att uttropa ett
"Helen! Kan du vara snäll att sluta bumpa min rumpa?"

Egentligen var det ju inte så kul, men vi skrattade lite till av det där i alla fall... Ett nytt "intimskämt" var fött... och vi slockande som grisar...
Finally...

Söndag

Några "Jag vill inte gå upp" efter att mobilen ringt för femtonde gången var vi uppe... Frukost! I det gröna, med en ljuvlig solnedgång... lite klantighet och grymt bra humör i sinnet... Nothings gonna stop us now! Så fort vi bara får loss cyklarna vill säga....

Så kommer Helens moder med sin man och.. en elektrisk såg... och en bultsax från det antika grekland eller nåt (Vilket för övrigt var det enda vi inte hade med oss, som vi hade behövt) och räddar dagen... fram till lunch åtminstonde...

Majstregården nästa! Godaste teet ever! Och en bulle... Well... det viktiga här var ju inte det... Det var ju att se till att skaffa fotobevis på att vi varit här med våra rosa linnen, vilka vi efter några

"Eh... Rosa linnen...? How NOT me."


ändå hade på oss... Och naturligtvis att lämna vykortet till Philip...

Så när servitören kom och frågade om vi ville ha mer kaffe bakade vi in

"- Känner du Philip?
- Va...?
- Eh... Känner du Philip?
- Ja...
- Bra! Kan du ge honom det här vykortet från oss?
- ...?... Okej... Jag lägger det i personalrummet..."

som en helt naturlig del i den dialogen... Han såg en aning fundersam ut... men han stoppade i alla fall ned stenen i fickan och gick vidare till nästa bord... sen gick han nog och lämnade stenen, för vi såg den inte i fickan igen...

Så vidare på resan... Tillbaka längs den vackra kustvägen till hoburgen... Då! Fick jag syn på jordgubbar!
Massor med jordgubbar... Men det tyckte inte Hellkie och jonkie...

Dialogen
"- Jordgubbar!!!...
- Nej, Jenny... Det är röda blad."

passar rätt bra in här... Sen går resten av biten till Burgsvik riktigt lugnt till... ända till den delen ungefär en halvmil från Burgsvik (Där vi för övrigt tänkt försöka hänga lite hos Philip, och dessutom lämna en stenåldershälsning till) där Helen måste ringa till Philip...
Mätta och belåtna rullar vi ungefär 15 meter... Hellkies Däck... Är. Stenplatt.

Så... Gående mot Burgsvik ringer vi Mr Löf Nyqvist och förklarar som så att

"Hej Philip! Nej... Vi är inte i B-vik riktigt än... Vi... Går... Punka... DARN!"

Skratta på du din.... Det hade jag också gjort. Nåväl... Ca en halvmil senare är vi inne i Burgsvik... På vägen dit blev vi uppraggade av ett gäng cyklister! Och inte vilka som helst! Det var nämligen så att de skänkte oss ett lagningskit... Så Hellkie gick mot macken för att kolla om det bara var att fylla på luft... Och jag och Jonkie satte oss på tvåhjulingarna och cyklade förbi Philles hus... Parkerade vårt andra stenåldersvykort och cyklade till Hellkie vid macken...

Det gick inte att laga cykeln! Men vi hade i alla fall medvind! (och mindre ont i rumpan än vad vi skulle haft om vi fått cykla den där halvmilen istället) Så... Naturligtvis hängde vi utanför ICA medan vi åt vår lunch för dagen och inväntade Helens uppringda far.

Sen lämnade Helen oss. Vi hade bestämt att mötas hos Jonkie i Havdhem... Hon tog all packning och stack... Så... Bara två cyklar, ingen packning at all what so ever och två tjejer på väg...
Det gick fort! Vi var framme långt tidigare än vi räknat med... Hade egentligen tänkt hänga i Burgsvik till fem, men då var vi redan framme i Havdhem... Åtminstonde jag och Jonkie... Helen hade glömt lämna packningen där, så hon hade fått åka ett extra vänd innan hon cyklade söderut igen. Nåja... Jag och Jonkie låg inte på latsidan vi heller... Vi satte upp tältet. Det var vi verkligen helgrymma på!

Efter många om och men blev det sedan äntligen middag... Räkmackor utan räckor... Med kräftstjärtar! MUMMA!! Thanks Jonkie!

Så... Dags att komma på namnet... Vi hade fortfarande inte något... Så... En serie svordomar gav upphov till namnet

#¤&#()=("¤&(/&!

 (Typ i alla fall)
On Tour 2007...

Sedan klottrade vi dit lite mer... ordnade personlig stil... så att säga... Därför är mitt linne fullt med citat från vår cykeltur antar jag... :P

Så... När ett
"Wooho!"

(Vilket vi skrek rätt ofta egentligen, men jag klagar inte på någons minne) blev skrivet, var det rätt naturligt att skriva ett
"Vadå Wooho?"

eftersom Hellkie råkade säga det så fint när jag höll i pennan... Den liksom skrev det av sig själv...

Men jag klandrar henne på inget vis... Undrar om hon ens kommer ihåg den här dialogen, bara en liten stund senare:

"- Grädde....
- What...?
- Tycker inte jag om...
- ...?..."


Vad som hände sen är hemligt... och efter det sov vi... Inte i tältet naturligtvis... Det stod och såg ut att ha det så fint och mysigt, så vi ville inte störa det... Vi slaggade i plåtburken på gården istället... Helen skulle ju ändå upp till hemse och fixa glasögon i tid... Och då kan det vara skönare att sussa i en husvagn än på en presenning... Speciellt som vi skulle cykla till hemse också... Trodde vi.
Klockan fem på natten var det regn. Mycket regn. Massa a lot med regn.

Måndag:

Klockan typ halv åtta... seg... trött... Men vid liv... Mot Hemse... Not. Det regnar. Mysigt i husvagnen förvisso, men en timme i det fallande myset... Nope... Buss?... Funkar ju, men ja... jo... näe... (Orkar inte förklara) Bil alltså...

Lämnade min packning hos Jonkie... Så... Helens daddy... Lite frukost intages... Sen sköter var och en sitt...

Parentes:

Ja alltså... resan är inte riktigt slut här... Den fortsatte mot stan fast inte i samlad trupp. Vad jag gjorde timmarna därimellan är en helt annan historia... Inte hemligstämplad. But not in public if you don´t know me. Har haft ett av de mest givande samtalen på länge, en, nej tre av de sötaste tjejerna på ön i min famn och så får jag inte glömma att jag åt makaroner och korv också... A la Lella! =) Najs! *Tackar och bockar* Boy I´ve missed you massa a lot... Vi hörs tjejen!

Nåja... Halv fyra... (lite drygt, hade lite svårt att slita mig) drog jag mot Havdhem... Plockade ihop ett dyngsurt tält och min packning... Fick somehow in Cykeln igen i bilen... Och tog med mig Jonkie tillbaka mot Hemse... Dumpar henne där, för att bestämma att vi ses i stan igen efter deras träning.

Ringer Henrik... Åker HEM!

Trött, febrig och helt utpumpad sitter jag nu här... Hellkie, hennes syster Anne och Jonkie åkte hem vid kvart över tio... efter macka och kladdkaka... Sjukt! Jag borde verkligen duscha nu. Och det luktar målarfärg... Henrik fick ryck... Så helt sonika tog han bara ner Hyllorna i vardagsrummet, och nu har han målat om...

Godnatt hörni. Ni är inte klokare än mig om ni suttit och läst allt det här... Om ni inte är Jonkie Och Hellkie förståss... Eller Lella!

Puss. Godnatt.

Glad! Glad... glad... glad... glad... glad!!!

Inatt var jag sömnlös rätt länge... Gick inte att somna...

Ett sms blev sänt...  (gissa var det hamnade)

Naturligtvis fick jag inget svar då, mitt i natten... Det räknade jag inte med heller... Var inte ens säker på om jag räknade med svar alls... Och i så fall något i stil med att jag överreagerade, eller att han inte hade tid eller något annat kallt.

Jag kan säga att det var längesen jag var så här glad!

"Hej hej.
Hoppas det är bra med dig.
Är ledig idag och har just klippt gräset.
Ska gå och handla med Rikard nu.
Klart vi hörs.
Ta det lugnt bara.
Många kramar"


Jag letade i mobilen efter ett sms som var lika varmt och vänligt som det där... Det var nästan ett halvår sen du skrev något som värmde så mycket!

Klart jag svarade! Fast jag var så totalt bragd om fattningen att det enda jag kunde få fram var ett

"GLAD! :)"


Igår kände jag mig så här ungefär:
image30

Men idag känns det bättre! Mycket bättre! Var längesedan jag kände mig så här glad!

Vet du hur mycket det där gjorde?! Oj oj oj!!! Gör gärna om det! Det är ungefär vad som krävs... Du anar inte hur mycket styrka jag får av det där. Det behövs inte mer än så... Vågar jag lita på dig nu? Inte riktigt kanske, men allt känns fruktansvärt mycket bättre! Jag kommer klara det här galant! Jag ska till göteborg! Och jag ska... Oj vad jag ska....

Tack! Hoppas det håller i sig nu! Låt mig få vara så här glad sista tiden på ön!

Helt sjukt hur mycket det där gjorde!

Tusen tack!

Och vet ni? Vi odlar visst svamp i våra krukväxter här... Döm om min förvåning, när den här synen mötte mig alldeles nyss:

image31

Jämte den fina benjaminfikusen står den... Ah well... Kanske bara är Henke som tänkt röka på när han kommer hem... :P

Nu ska jag göra syrran sällskap!

And the weight of the world seems so much Lighter!

Ett inlägg som inte ska handla om Philip... :P

Idag låg jag och syster med varandra och pratade... Först låg vi i sängen... Sen hamnade vi på vardagsrumsgolvet... Då ringer Richard.... Han bor i Sverige... Följande dialog utspelar sig efter att han frågat om inte syrran kunde hjälpa honom att städa:

-"Klart jag kommer förbi! "
- "Är det säkert det?"
-"Jadå, det är säkert... "
- "Hur dag kommer du då?"
- "Är där om en kvart ungefär..."
- "Så bra, Då får du ta A-salen och lite sånt, så städar jag där nere..."
- "Du... Det har dykt upp ett litet problem här... Min supertrimmade Jordfräs har gått sönder..."
- " Aj du... Men det kan väl Jenny fixa...?"
- "Nej, Jenny kan inte laga den, hon har semester den här veckan..."
- "Hm, Ja då blir det lite knepigt förståss"
- "Ja, jo, det kan man väl säga..."
- "Men du! jag har ju fått igång min övertrimmade kaffekokare..."
- "Va?! Är det sant?"
- "Japp... Jag kan ju ta den och komma och hämta dig..."
- "Ja, det får du gärna göra..."
- "Gör jag så gärna så... Fast du får nog åka i filtret... är det okej?"
- "Absolut! Gör mig ingenting..."

Gissa om jag ligger på golvet och vrider mig av skratt... Richard... Don´t ever leave my sister, okey?
Ni är så söta ihop! Hoppas du alltid kommer finnas där för henne... I know She´ll allways be there for you.

Hoppas jag hittar någon som dig jag också... Jag trodde jag hade det, men jag hade fel som vanligt... Fast han har lovat mig att vi ska prata. Fast det här ska inte handla om honom...

Richard och Nutten is the shit! Du har min fulla tillåtelse att umgås med söstra mi! Inte för att du ens behöver be om den, men ändå... :P

Ta väl hand om er!

Jag älskar dig Syrran! Du har en speciell plats i mitt liv. Utan dig hade det varit ett väldigt mycket svartare mörker att ta sig igenom... Gör någon dig illa får de med mig att göra.

Även om jag flyttar till göteborg är jag inte så långt bort! Call me anytime... So to you fröken Smeds. Du också mr Löf Nyqvist. Vänner är alltid hjärtligt välkomna. Och nu ska jag ju dessutom tränas i krishantering och problemlösning. Kommer sakna er GRYMT mycket.