Förlåt herr Brevbärare

... Men min hund tycker det är viktigt att alla som passerar eller kommer i närheten av vår dörr får veta att han finns där.

Idag kom posten med Veckorevyn i ett kuvert. Då skällde han halva nationalsången.
Grattis Jenny, du kom med i tidningen 2010 också. (ibland undrar jag vad det är som gör att man hamnar i tidningen egentligen...)

Läskigt att man i samma tidning kan läsa om plastikoperationer och fejkade solbrännor... DET är inte riktigt jag.
Men artikeln blev bra tyckte jag. Bilden också. Har sparat den. Det är ju lite kul att ha när man blir äldre.
(För större lär jag väl adrig bli... om det nu inte är färdriktningen som räknas... Fast där skulle det egentligen inte skada med ett par kilo heller)

Off track? Näääääh.

Hunden var jag på egentligen.
Vet inte om han fick för sig att han skulle be om ursäkt för pizzorna han så generöst delade med sig av häromdagen, men när Linda gått hem fick han för sig att kela var det viktigaste som fanns i hela världen.
Så det skulle han göra.

Först satt han klistrad mot soffan. Sedan kom ena tassen upp, så jag och Martin kunde hålla i den.
Sen kom andra tassen.
"Kramig?" frågade jag... då kom överkroppen upp i knät och tungan ut ur munnen...
Och helt plötsligt var hela hunden i soffan.
Och det hade väl gått an om han varit en malteser... eller en chihuahua... Men när han är en stor svart labrador som väger nästan lika mycket som mig och det redan satt två personer i soffan... då blev det trångt.
Han var glad dock.

Jag med. Skrattade nästan ihäl mig när han fick för sig att han skulle ligga på Martins bröstkorg istället för i knät.
Det är visst inte helt lätt att flytta en 40kg tung vovve när halva ens kropp är utanför soffan och försöker undvika en dreglig tunga...

Gissa om det såg dråpligt ut.

Hur som helst. Nu ska jag dra mig härifrån. Ha det fint. Och om du undrar över temat i min artikel i veckorevyn så var det att vara mamma till sin mamma, och tidningen kom ut idag. (det är nummer 10 tror jag)
För jag tänker inte köpa den till alla som vill läsa. De får ni göra själva.
Fast kanske inte min bosnier... Hon skulle kunna få en med posten om hon vill...

Dra var det ja... Å hej... Å hej... å hejdå!

Välkommen hem Matte!

"Jag har bakat pizza till dig, med rester från gårdagen... "

Min hund var inte lika tjoho-hopp och skutt glad som han brukar vara när jag kom hem idag... Tänkte inte så mycket på det först... Han hade planerat en liten rolig kom hem aktivitet till mig.
Det var bara att sätta sig ner och skrubba mattan i vardagsrummet ren från de två oätbara pizzorna.

Tack för den du, hundjävel!
(ja, jag älskar min hund. Hoppas han är bättre i magen nu)

Jag har virat reklampapper runt de hund-dekorerade kanterna han valt ut, så de blir torra och luftas från golvet samtidigt.

Tönt-hund.
Kunde du inte bakat pizza på köksgolvet istället? Det är lite lättare att städa upp där.
Nåja... jag ska inte klaga (så mycket)... det var ju ingen ryamatta åtminstone.
Eller någon handgjord indisk dyrbarhet.

Annars då? Jovars. Har jobbat på som en toka idag. Så jag får ledigt på fredag. Och det får jag!
Så jag är ledig på fredag! Tjohoooo.
och lördag. TJohoooo
OCH SÖNDAG!

Det ni! Slå det om ni kan.

Och mitt körkort har kommit nu! :)
Så jag ska åka och hämta det när Martin kommer hem!  Spännande.
Grattis till mig.

Det var nog allt för nu.
Bajdie bajdie.

And the life goes on...

Min mysnos är på jobbet, och jag sitter hemma och gosar lite med hunden... Ska till jobbet om en liten stund.
Fick det visst att låta lite som om Martin gnäller eller klagar hela tiden, eller väldigt ofta...

Om det är något han INTE gör så är det att gnälla och klaga, så det känns bäst att rätta till det.
Sen är jag glad för att han säger till när det är något som stör honom, MEN det händer inte så ofta.

Han är ganska snäll min pojke. Fast inte när han skjöt på mig när jag var kameraman i lördags... (vilket helt hade fallit mig ur minnet bara för de där navelsträngsbrödernas skull)

Vi spelade paintball i lördags. Jag vann, för jag fick gå runt utan markör och bara en videokamera...
Så jag filmade en massa... Det ska vi klippa ihop någon gång nu... Snart... gissar jag...
Kanske...

Och då hamnar det troligen på youtube.. :P
(eller definitivt)

Vad var det jag nu skulle skriva om egentligen?
Visst ja....

Igår fick jag något ryck och tyckte att Martin ska minsann få en blomma idag.
Jag slutade inte förrän runt halv sex, men gick till en blomsteraffär ändå.
Där köpte jag en ros med lite tillbehör.

Det blev fint, men var lite krångligt att ta med sig på spårvagnen märkte jag. Sen var det en gubbe som satte sig bredvid mig och kändes ungefär som en kardborre. Han sade inget, men släppte liksom inte taget om mitt personliga område utan att egentligen göra något fysiskt.

Kändes som om han följde efter mig hem.

Inatt har jag inte kunnat sova heller.
Det var riktigt blä...

Nej vänta här nu... Blomman var det ju.
Jag kom hem, och då fick Martin öppna dörren själv (jag ringde och bad honom)
Han höll på att hänga den i taket direkt för att torka den... (gissar att det var för att jag gjorde det med min blomma efter några dygn)
Jag sade att han fick njuta lite av den först om han ville.

Då satte han den i en vas. :)
Så nu står den i köket.

Det är fint, men nu ska jag gå, så nu får ni klara er själva... :P