Carpe Fucking Diem!

Idag var denna skönhet på besök hos mig. Och kameran också såklart. Och gissa vad som hände sen... Jo, så här gick det till... Eller sprang, hoppade och ålade eller
satt...
 
Jo, vi började med pizzan. Den åt vi upp. Sen... Åt vi nygräddad kanellängd. Från Ica Almedal. Det var gott. 
Sen... Gick vi ut. Fångade dagen så att säga. Bättre sällskap på en promenad än två kameror och två underbara vänner på sex ben är svårt att tänka sig. Alltså, ingen av mina vänner har såklart sex ben. Den ena har två och den andra fyra. 
Här har vi ett exempel på den tvåbenta. Finns det något som kan klä en så bra, och göra en så glad som något man kan fånga sånt här med? Nyanser i gyllene hår...
 
Eller det där frusna ögonblicket i tiden, då blomman står stilla trots att vinden låter en svag bris löpa mellan grässtråna...?
Kan man fånga känslan av sommarkväll bättre än så här? 
Tio meter från ytterdörren tyckte vi det var en bra idé att sätta oss på marken. Känner jag fröken på bilden i fråga kan det tänkas att det möjligtvis dyker upp liknande foton med en liknande kamera
För vad tror ni hon fångar i detta ögonblick, om inte den som fryser tiden och fäster minnet i ett halsband?
I världens bästa halsband... 
Och vinklar är bra, så man måste byta sida också... Det finns tusen vinklar och alla kan vara precis lika bra, om man bara vet vad man vill ha för ljus i sin bild.
Hur som helst lyckades vi resa oss och gå ca trettio meter till. Sen fastnade jag i ett spindelnät. Jag och solen. Harley i sin tur fastnade någon annanstans, tyckte det var onödigt att gå än en meter hit å en dit när man ändå inte skulle lukta på något, så han lade sig ner och väntade på att vi skulle bry oss om något annat.
Honom till exempel.
 
Hur kan man liksom inte bry sig om honom? Så om ni undrar varför Annie ligger/sitter/stårellervafandetnuärhongör
Så är det för att en modell vid namn Harley ibland kan vara ruskigt svår att låta bli att ta kort på..
 
Eller kela med.För det här med kel; det kan min hund alldeles utmärkt. Dessutom kan han posera på kommando.
Bättre modeller är svåra att hitta! Jag älskar er! Tack för att ni finns!
 
Tack för en underbar avslutning på veckan!! Och fy fasen vad jag längtar till Gotland! (Fast jag lär behöva köpa både ett nytt minneskort och ett extra batteri känner jag... för längre tid än så här tog det inte att fylla 32Gb)

Världens bästa hund,

Efter en heldag på Skara Sommarland för första gången i mitt liv, så har det varit mycket att ta in idag.
Inte minst sol och bad och tre timmar i en bil...
Så när jag kom hem blev det att jag i princip gick in till sängen och halvt om halv tuppade av.
PÅ VÄRLDENS MYSIGASTE SÄTT!
 
För vem kom inte upp och höll mig sällskap om inte världens bästa Harley? Och inte tyckte han att det räckte med att hålla mig sällskap. Nä, för han skulle kramas också. Så där låg jag, halvdäckad i sängen, med världens bästa band i lurarna och hade det underbart mysigt. 
 
Om det någonsin dyker upp en kille i mitt liv som skulle be mig välja honom eller hunden så kan ni ju gissa vem som kommer ryka. Det finns ingen i mitt liv som funnits där på det sätt denna underbara varelse har. 
Den som påstår att hundar inte har någon själ eller personlighet har varken träffat min hund eller lärt sig förstå hur hundar pratar. 
 
Jag säger inte att min hund är en människa, för det är han verkligen inte. Hans själ är så mycket vackrare än så. 
Att möta en varelse som med hela kroppen kan visa hur glad han är att se dig, lika lätt som han accepterar att det är dags att sova, åka bil, gå på toa, att det regnar, snöar eller solen skiner...
 
En varelse som struntar i vilket väder det är, om han är ute eller inne, springer, går, sover eller äter, bara han får vara där du är, och ändå accepterar att du inte alltid kan vara där UTAN att tugga sönder skorna i hallen, utan mest går och lägger sig och väntar på de där stegen i trapphuset som tillhör hans matte.
 
Varelsen som kan stå i en kvart och tjata för att få komma upp i soffan, och sedan så fort man sagt nej, utan vidare accepterar det och går och lägger sig på sin plats (om den inte är upptagen)  utan att för den skull vara sur eller bli otrevlig.
En kille som inte ens blir sur om maten blir sen, men däremot kan visa VÄLDIGT TYDLIGT när det är dags att gå ut... Inte alltid för att han är kissnödig, men för att han VILL VILL VILL gå ut. 
Först är det tio minuter intensivt blängande som gäller... Sen går han ut i hallen och hämtar ett koppel.
Struntar man i kopplet kommer skorna. Då är det bara att ge sig.
 
ELLER: så går man tillbaka med skorna och säger att det är dags om en stund. Om en stund är lika med en hund som taggar ner, för då vet han att det är på g.
 
Precis som han vet att när matte säger att vi ska gå av på nästa hållplats, så kan han sätta sig upp, men inte gå... 
 
Eller att "Break dance" och "Rulla runt" inte är samma sak.
 
Och morötter är faktiskt bokstavligt OCH bildligt talat morötter i hand fall.
 
Det är mattes kille det. Världens bästa, och den enda som får följa med mig in i musikens meditationsstunder.
Jag vet ju att det kommer en dag då han blir tvungen att gå vidare från vår jord. Men fram till dess är det så här jag tänker leva med (och därefter minnas) min pälskling:
 
The one who would never fail me. The one that can't lie or hate. The true love and owner of a piece of my heart.
 
Och ja, jag är nog partisk. Men det ÄR faktiskt världens bästa hund.