Att ta dagen som den kommer.
Nu faller de löv som för några veckor sedan fick träden att brinna, och träden lämnas kala och nakna till snön lägger sitt mjuka täcke över grenarna igen.
Och det är så vackert. Så vackert. Den här hösten har varit och är speciell på många vis för mig.
Jag har nya vänner, och inom mig finns en acceptans jag skulle vilja dela med mig av. Den som talar om att den enda stund man kan leva i är nuet. Att det enda man kan ändra om man vill ändra något är sig själv. Antingen via handlingar, tankar eller ord. Inget kommer någonsin ändra sig av sig själv.
Det finns ingen mening med att gå och gräma sig över saker som varit. Ingen mening med att vara bitter över hur saker ser ut. Livet kommer fortsätta bita en och ibland har ödet och man själv inte samma planer. Men det är i slutändan ändå upp till var och en att bestämma vilken inställning man vill ha till det som händer.
Det kan vara tungt flera dagar i sträck. I onsdags hade jag en svårsmält dag till och från. Det var stunder då jag blev riktigt förbaskad faktiskt. Men jag hade ändå bestämt mig för att ta dagen som den kommer.
Det är svårt att må bättre än när man tar just det beslutet. Tar det på riktigt. Bestämmer sig för att vad som än händer ska jag ta dagen som den kommer. Har jag sagt hur lycklig jag är med kameran i handen? För att om det är något som påminner mig om att ta dagen just som den kommer så är det min kamera. Att bara leva i nuet och fokusera på det som är där och då. Ser jag något jag vill rätta till så gör jag det. Gillar jag inte det jag ser så får jag byta vinkel eller utsikt. Precis som med livet. Hitta guldkornen och låta resten passera.
Det är såna dagar jag får sms mitt i natten av människor som jag saknat, utan att jag skickat något. Såna dagar har jag inte alltid såklart. Men oftare och oftare. Och så vill jag ha det. Var dag i taget.
Jag säger inte att man inte ska planera, för drömmar och mål och mening är lättare att fylla om man vet vad man ska ha sin tid till. Men att om den där inplanerade saken inte blir av är det såååå mycket lättare när man tar dagen som den kommer än om man hänger upp sig på att det inte blev av. Och blir inte dagen som förväntat, så är det väl trevligare att förvänta sig att den ska bli bra så man kan glädjas åt den åtminstone en gång?
För svek, det kan komma från vilket håll som helst. Utan att det ens är menat. Inatt flödar mina tankar känner jag, och jag tänker låta dem göra det. För tänk... När jag är nittio år gammal och sitter och läser den utskrivna versionen av min blogg. Den som är en bok... Vilken toka jag säkert kommer tycka att jag var.
(Hej Jenny! Kul att du läser detta! Heter du ännu Elgh i efternamn eller har du bytt? Bor du fortfarande i Göteborg eller flyttade du till Gotland? Byggde du ett hus? Köpte du ett? Lägenhet? Har du några djur? Minns du hur Stumle brukade krypa upp på din mage när du satt vid tv:n och hur han gosade in sig under öronen på Harley? Minns du fortfarande hur livet kändes då, när du var så ung som när du skrev detta?)
Undrar hur mycket man kommer minnas av vad som varit och hur många fler gånger man kommer komma att tänka på det innan man inte finns längre. Eller minns heller för den delen. Det här med att vara ute och föreläsa om vad man varit med om får en ju att tänka igenom, tänka om och återuppleva. Och för varje gång känns det som om det är första gången jag berättar min lifestory. För att det alltid hänt något sedan jag berättade den sist som väckt nya tankar och känslor.
Att få följa sig själv på en sådan resa. Inse att det som varit inte kommer komma igen. Det som kommer har ännu inte hänt. För det mesta oroar jag mig såklart inte, men det blir ändå säkert två eller tre helt sömnlösa nätter om året. Då man svävar i ovisshet om hunden ska klara sig eller inte när han blivit akutsjuk. Eller då kombinationen för lite näring och sömnbrist sätter sprätt på tankarna och skickar iväg känslor åt alla håll och kanter. Är kroppen i obalans kommer tankarna på sniskan så himla lätt. Nä. Ta dagen som den kommer. Det ska jag nog göra till mitt nyårslöfte. Att försöka ta dagen som den kommer. Att säga till mig själv, det första jag gör när jag vaknar att
"Idag ska jag ta dagen som den kommer"
Fast varför ska jag göra det till ett nyårslöfte? Jag kan ju faktiskt ändra på den detaljen redan nu.
(och tänk om jag inte minns det när det blivit nyår...)
Ja. Så får det bli. Från och med idag ska jag göra mitt bästa för att ta dagen som den kommer.
För det är svårt att hitta guldkorn om man inte letar efter dem. <3 Godnatt.