Kan man verkligen drömma så?

Nattens dröm var ganska konstig.

Jag brukar inte skriva om mina drömmar, men jag måste nästan ha kvar den här...

den började med att jag skulle klippa håret. Uppe i ett av tornen i visby ringmur fanns en jättemysig hårsalong och dit gick jag, fick veta att mitt hår inte såg så bra ut, att det var sönderfärgat, men att det skulle bli bättre om jag klippte mig. De hade en ledig tid för mig precis då, så jag fick sätta mig och började klippas... Ena sidan av håret... ungefär som luggen blev avklippt, och sedan gick han som klippte därifrån...

Det var då jag började undra om jag hade pengar nog i plånboken för att klippa mig, så jag gick?! därifrån och mötte då min lillasyster och hennes pojkvän, och då började jag undra hur jag skulle ta mig hem... kom just då inte ihåg att jag hade kört in, så jag höll på att ta bussen hem, fast jag hade ju inget bussiga kortet...

Gick tillbaka till hårsalongen för att bli klippt men det avr ingen där, och jag hade 200 kronor i min plånbok.... då tänkte jag minsann dra ner priset tänkte jag, för det hade gått en timme eller två och han som klippte mig var fortfarande inte där.

Då kom jag på vart jag hade ställt bilen. och sprang ut igen...

Så slutade klippningen med att en tjej fick ta över, när jag kom tillbaka, och jag fick den gratis... kommer inte ihåg att jag betalade i alla fall... håret blev bra, trots de fula peruker jag glömde nämna, en rosalila och svart och en svart med en massa konstiga slingor....

Helt plötsligt kom jag ut från hamnterminalen i visby, som låg jämte motorvägen Då hade jag Harley med mig och så hade jag och pojkvännen köpt en leksakshund också... så var det något konstigt med golvet... minns inte vad men det slutade med att jag fick bära hunden. Så  stod vi på en infart till motorvägen, med konstigt golv? och en hund i famnen.

Så gick vi in på terminalen igen, och där var det precis som det varit hela mitt liv, alla hade någon att gå till utom jag, och min pojkvän försvann ur drömmen på något vis, men han dök upp igen senare. Jag stod alltså på terminalen med en hund i famnen och en balklänning på kroppen och såg på hur alla hälsade... jag försökte få skjuts hem först, men sen kom jag återigen på att bilen stod på busstationen, så då försökte jag få skjuts dit.

Detta var precis när tåget till Hemse skulle gå... och där satt min pojkvän, på tåget, som inte jag kom med.
Jag började då gå upp för färjeledsbacken, ledsen för att ingen ville vara med mig, hade ingen hund med mig och mötte ett par konstiga killar som skrek åt mig att kasta deras lösöron, så de tog av sig sina fula lös öron och lade dem på marken. Jag tyckte att de kunde ligga där... så jag fortsatte att gå. kände mig jätteynklig... så kom jag på att jag gick åt fel håll om jag skulle till busstationen, så jag vände in mot stan, och började gå genom en buss, med en massa godis från en junisfestival. Tog en godis av något slag och fortsatte.... då kom jag till ännu mer godis, så jag tog ett noblesse paket och en sak till...

Då kom en av mina lärare från fårösundskolan och sade att man bara får ta tre saker. Hon kollade innanför klänningen att jag inte tagit fler, och det hade jag ju inte, och sen beklagade hon sig över att en del saker inte gick att se... då vaknade jag.



Är inte den här drömmen ganska konstig? Det tyckte i alla fall jag, och speciellt när jag vaknade... Kommentera gärna!

Stor eller liten?

Jag står med båda fötterna på marken, men jag är snart beredd att ta ett steg med den ena, ett steg framåt, in i vuxenvärlden.

Jag vet inte om jag är beredd ännu. Har alltid haft ena foten på barnsidan, och den rör jag inte ur fläcken. Alltså måste jag flytte den som upplevt ungdomen.

Vill jag bli stor? Om man har jobb, då är man vuxen... så tänkte jag när jag var liten... om man har jobb.. Men det har ju jag! fram till årsskiftet i alla fall! Sen vet man inte. Jag kanske får fortsätta... men inte som juniskonsulent... som UNF-kunsulent!

Är det verkligen sant? Ska Johannes sluta? Ja, det ska han, han ringde mig i morse och förgyllde min dag. Han har fått ett heltidsjobb på PUMA fritidsgård... så tjänsten blir ledig efter nyår! Jag hoppas verkligen det blir jag som får den.

Med allt stöd gotlänningarna visat ser det ganska lovande ut. Jag hoppas så in i norden!!!

Men hörrni, fina människor som stöttat mig..: Lova mig att ni finns där när jag inte får tjänsten, för då kommer jag verkligen behöva det... om det skulle bli så.

Jag kommer att bli jätteledsen då. Men jag ska klara mig i alla fall, hoppas ändå på att det inte blir så.

Åh, vilken fin hund jag har! Han kom igår när jag var nedstämd och puttade på mig med sin fina svarta nos, puttade och såg på mig, med blänkande ögon som sa: Klappa mig! Du mår bättre då.

Så jag klappade honom... Min vackra hund! Min svarta pärla! Har han verkligen växt?

Släppte honom lös igår... och han blev överlycklig! Sprang runt som en tok... såg ut precis som om han skrattade hela tiden....

Sedan blev det min tur att skratta, för när jag tog fram kopplet och sade "Harley! Ska vi gå ut och gå?" kom han farande som en blixt och satte sig lydigt ned framför mig tills jag satt på honom koppel och halsband igen. Undrar om han fattade att han varit lös...? Skulle han verkligen ha kommit till mig om han gjorde det?

Söt hund...

Hoppas på jobb... *hoppas*.. vilken underbar julklapp det vore!

Kolla in hans blogg och ge några kommentarer vet jag : Harley.blogg.se



Min hund!

Min hund... Harley... Min svarta pärla.