Vilken dag!
Men igår!
Klockan närmade sig kvart i nio... jag staplade in på vårdcentralen. Var fanns hon nu, den där människan? åt vänster hade hon sagt... Så jag gick åt vänster... där! En dörr med rätt text på... knackar och går in... flera kontor... Hennes namn på en dörr... Hjälp!!!
Hälsa... jodå, det gick bra... informationen gick också himla fint. Trots att jag var där en kvart för tidigt. fem över nio var allt över. Lyckligt tänkte jag: Nu har jag ett jobb! Kanske till och med efter sommaren!!!
Men dagen var inte över....
Efter en välbehövlig paus och tala ut stund på pojkens frukostrast bar det iväg till suderbys, och nästa arbetsintervju.
Lyckades hitta helt rätt på första försöket, och får kontakt med rätt person en halvtimme innan avtalad tid. Vi sätter oss och talar om allt möjligt. men inte så mycket om jobbet... Vad är det här tänkte jag....
Så kom svaret: Vi behöver ha någon fort, och du verkar bra, hur dags kan du börja?
Eh!? Hur dags jag kan börja?! Stopp nu!!! Jag har ju ett jobberbjudande till tänkte jag... Det visste dem på suderbys. Så de sa att jag skulle hem och tänka över situationen... och att det fanns möjlighet att kanske få fortsätta jobba efter sommaren.
Jippie! Tänkte jag... nu har jag två heltidsjobb!
Tänker så det knakar... var vill jag jobba nu då?
Nåja, var klar klockan fem över elva, åkte hem, såg på tv... gick ut med hunden och pratade lite till med min pojke.
Sen kom han hem... Vi åkte till hans föräldrar och lät hunden springa helt lös ett tag. Då badade han. Han hade aldrig simmat förut... Blev jätteförvånad när han sprang rakt ut och helt plötsligt försvann under vattenytan... Efter det höll han sig till kanten, där han var säker på att han kunde nå botten... Söt hund.
Dagen tog slut, och jag gick och lade mig...
Coolt va?