Längs vägen mot Philikimerna.

Inatt har jag och Linda talat om landet Philikimerna...
Vi kom på att det kunde vara bra att skriva ner den fakta vi kände till, så inte kunskapen går förlorad för alltid...

Alltså:

PHILIKIMERNA


Ligger/Läge
: där regnbågen slutar
Invånarantal: Två (2)
Huvudstad: Phijol
Statsskick: monarkisk diktatur
Valuta: kramar (à la Beatles: "Love is all you need")
Grundat: slutet av 1980-talet
Grundare: Ellen L
Nationalmånad: oktober
Huvudsaklig nationalsak: kudde
Nationalordspråk: "Jag vet att du tror att du förstår vad du tyckte att jag sa men jag är inte säker på att du fattade att det du hörde inte var vad jag menade."
Religion: yin och yang
Natur: vackra, förrädiska vyer. Stundtals förvirrande, stundtals som helande musik för själ och sinne.
Klimat: Växelvis kyla och värme. Stabilitet förekommer vid behov men hållar sällan i sig under längre perioder. Stundtals blåsigt ch stormigt.
Rekommenderad besökstid: undvik tidiga morgonar och förmiddagar. Chansen till en lyckad vistelse är bäst efter klockan två.
Turism: mestadels från Linnysien. Högsäsongen är svår att tidsbestämma då många faktorer spelar in, där bland temperaturen.
Hur man tar sig dit: det är bara att gå; när man känner att hjärtat börjar slå fortare så vet man att man är på rätt väg och när någon fattar tag om det, då är man framme.

Linda är för övrigt väldigt bra... Hon kommer från ett land vi kallar för Linnysien... och jag skulle aldrig någonsin få för mig att skämmas över mitt eget ursprung från samma land...

Och jag har pratat med Philip inatt...
Överstökat.

YAY!
Dessutom är min lifestory på G igen... någonstans runt den 23:e februari... håll utkik. :P

Kram

Om att vara hur bra som helst, och drömma mardrömmar

Jag är jättenöjd med kursen jag höll i helgen.
Fredagen var lite strulig, men lördagen var hela learteamet bättre än bästast.

På kvällen var jag inhyrd av UNF-kursen att hålla min lifestory....
Den skulle jag sedan hålla igen direkt efter, fast för junisledare.

Så, klockan sju på kvällen började jag berätta hur mitt liv varit. Halv åtta hade jag dragit allt som passade sig att tala om...
Då sitter alla deltagare och ledare från UNF-kursen och gråter...

Så vi tar en liten paus...

Jag samlar ihop mig för kamratstödsdelen, och efter en kvart är alla i rummet igen.
Jag kör igång, och håller ett av de bästa kamratstödspass jag någonsin gjort.
Jag låter alla få veta att det inte är meningen att man ska vandra själv genom livet.
Jag låter alla få veta att det inte är meningen att de ska rädda sina vänner.
Jag låter alla få veta var det finns hjälp.
Jag låter alla få veta att de har rätt att må bra, och att ingen har rätt att säga att det de tyckt varit jobbigt inte varit jobbigt.
Jag låter alla få veta att man får prata om man har problem
Jag låter alla som vill fråga.

Sist kör jag positiva lappen, så innan jag lämnar mitt kamratstödspass ler samtliga deltagare.

Sedan är jag näst intill död, men jag håller ett likadant pass till.
Jag är färdig med mina pass klockan halv tolv på natten till söndagen
Efter det kommer en efter en fram till mig...
Fem personer tackade för att jag ändrat på deras liv, för att de slapp vara ensamna mer.
Det kommer fram folk och berättar hur otroligt stark jag är
Hur förvånade de blivit, för jag såg ju inte ut som att jag varit med om något alls.
Människor tackade mig för att de äntligen vågat ringa någon de tycker om och berätta hur mycket de betytt för dem.
UNF-konsulenten ger mig så sjukt mycket beröm att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag bara nickar och tar emot...

Junis-konsulenten gjorde samma sak.
De gillade min lifestory.

Söndagen hade vi en utvärdering.
UNF också.
De hade gjort en cirkel med tårtbitar. Varje tårtbit var en del av kursen.
Ju längre in mot mitten man satte sitt kryss, desto bättre var den delen...
När jag såg deras utvärdering kunde jag bara urskilja två kryss på mitt pass... Alla satt så nära mitten. I mitten.

Så efter avslutningen igår gick jag och ringde min mamma...
Jag har skickat hem mina brev nu. Mina dikter.

Inatt drömde jag mardrömmar.

Jag drömde att jag var på en lång rak väg.
Det var natt...
Omkring mig hörde jag vargtjut... men det var på gotland, så jag tyckte det var konstigt.
Så kommer en varg från ena hållet på vägen.
Från andra hållet kommer en bil...
först hade den tända lyktor, men sedan släckte den ljuset.
Henrik var med mig... och jag var rädd.
Jag behövde hans hjälp. Försökte ta mig upp i hans famn, men han hjälpte mig inte.
Så fanns där en vägg av skog, som min mobiltelefonladdare satt i.
Då ringde Philip. Mobilen satt fast i laddaren.
Det dök upp en bil till... lååååångt långt borta, efter bilen utan lyktor...
Och vargen från andra hållet började springa mot mig...
Jag hinner inte säga hej till Philip eller ens börja springa, för i den stunden vaknade jag.


Jag undrar vad detta innebär....?

Nu ska jag äta mat.
Puss och kram på er mina vänner

What happens in Estonia... Nääääh!

Jag har varit i Estland och föreläst... På engelska i typ två och en halv timme! Det gick mycket bättre än väntat...
Sweden is great, och Jag och Ingrid ägde rockringar... Fick jättemycket uppskattning. Läkare, poliser och socialarbetare... de var riktigt bra på att lyssna. Och göra övningar.

Sen skulle jag hem. Flyget landade fem minuter innan det lyfte... Sen åkte jag x2000. Då brann det under min vagn, på i partille... stod stilla i en timme... Så vi fick evakuera...

JAG VAR ARG! KOM INTE HEM FÖRRÄN HALV ETT INATT! (skulle varit hemma kl 22:15)

Övrigt:
R.I.P. Jesper, min vän. Ledsen att jag inte höll kontakten så bra... Jag fattar inte riktigt... Känns så fel... Förlåt.

Jag mår väl si sådär, men det är ju en del av livet... Nu har jag massor att göra.

Jag saknar en massa saker och känner det som om jag skulle kunna börja gråta när som helst... Hur länge som helst.

Men vad tjänar det till?
Duscha i kohett vatten kanske? Så jag blir ren?!

Club Bonzai då?
Jodå... Det går superbra för tillfället!

Nu orkar jag inte mer. Är trött. Måste handla. Blä.

Jo... så har jag en pojkvän från Lettland... eller? Nääääh.

I love you Sweden!
Ey! Sweet girl! You have husband, no? Boyfriend? Now you do...
näääh.

Sushi kanske vore något... Imorgon... Eller?

Jag ska inte klaga... det händer trots allt ganska mycket i mitt liv. Lite för mycket negativt dock.

Nu. Är jag färdig. Puss på er.