Oslo ær en trevlig stad

Ja... Ikvæll ska jag åka hem...
Ska bli både skønt och inte så skønt. Ær ganska trøtt och fullstændigt fullproppad med ord som trikken, rusfri diil och så vidare.
(fruktansvært dåliga exempel, men jag kom inte på något bættre)
Jag ska inte glømma att næmna alla anekdoter som lagt sig på ljudvågor på væg mot mina øron...
Vælta bussar och trafikolyckor...

Man kan tydligen bli påkørd i Norge också...

Åh! Och igår fick jag æntligen se pirates of the carribean- at worlds end!
Den var helt okej! (lite jobbigt ær det att jæmt gissa rætt om vad som hænder hærnæst i en film)

Well. Nu kænner ajg att mitt huvud ær tomt på ord... vettiga ord alltså...

(jag skulle ju kunna øh.... eh... skriva en historia i stil med førvirrade øron, men det ær det ingen mening med.)

Javisst ja! Igår træffade jag Olle också... som var hær innan Patrik. De ær inte lika.

Så træffade jag Liga en snabb stund innan vi åkte från lægenheten. Hon frågade lite frågor, och sen var det inte mer med det.
Jag vet inte om hon kommer till kontoret senare heller... (det ær hennes dator jag sitter vid)

Nej... Nu kan jag verkligen inte underhålla er mer. Sorry to disapoint you.

Ælskar er! Ni ær så fina.
Familj. Vænner. Allihopa.

Pussilur och Kramkrita

På visit i Norge...

Nu sitter jag på kontoret i Oslo, dær jag kommer jobba i høst från børjan av September om jag førstått saken rætt.
(jag hoppas ni førstår vad jag skriver æven om bokstæverna inte riktigt ser ut som i Sverige )

Not: Jag KAN skriva ä, men då måste jag trycka på två knappar. ( samma sak gæller ö)

Från min plats hær vid datorn ser jag Patrik som jag kommer ersætta i høst...

Hittills har vi inte gjort så mycket mer æn att proppa mitt huvud fullt med good-to-know-stuff.
Tur att jag fått lite på papper också, før jag kænner mig lite distræ just nu och ær inte sæker på att mitt hørselminne bestæmt sig før att komma ihåg allt æn... (tyvær bestæmmer ju inte jag sånt)

Det ær soligt och fint idag och jag måste sæga att det jag sett av Oslo ger mig en kænsla av att jag kommer trivas bra hær...

Før øvrigt har jag kommit fram till att jag och tåg inte passar ihop om man vill resa med mig. (och komma fram i tid that is)
har man inget ønskemål att dyka upp i tid fungerar det ganska bra..
Vi stod still... nej vænta... vi børjar från noll:
Buss från gøteborg till øxnered (vilket ær en ort i Sverige, med ett vanligt svenskt ø), før att man høll på med banarbete mellan Gøteborg och trollhættan...

Så... i Øxnered hoppade jag på tåget - sa jag att jag inte hade någon biljett? (det gick inte att få ut biljett eftersom juvente gått via en norsk bokningssida)

(utan att ni vet det nu så har det gått en halvtimme ungefær.. och jag har varit ivæg och ætit "lunch" - mackor...)

Sen kollade ingen biljetten førræn i Halden ændå...
Åkte tåg i... en kvart. Sen stod vi stilla. (tekniska problem)
Och nær vi væl rørde på oss ja... då stod vi stilla en gång i kvarten... och væntade på møtande tåg...

Så nær jag væl kom fram till Oslo och Martin frågar mig om jag inte har sovit på tåget blev svaret (ganska naturligt) ett "Nej, jag hann inte riktigt det."

Well... det var nog allt... kontoret ær fullt med folk, och jag kænner att en god tanke ær att ægna mig åt de som ær hær nu, så jag får læra kænna dem litegrann.

Ni får ha det så bra mina vænner.

Puss och kram på er!

ointressant för er kanske

Men desto bättre för mig att ha kvar som minne.

Jag glömde ju nästan!
Inatt drömde jag en till hälften vidrig, till hälften underbar dröm.

Vidrig för att jag blev utsatt för sexuella trakasserier och nästan våldtagen.
Underbar för att det kom någon imellan den här gången.

Någon satte stopp! En kille kommer in och ställer sig imellan; säger "Du rör henne inte igen."
Blä vad det låter som i en film. Men jag har aldrig drömt så här starkt förut.

Så jag vaknade med ett leende på läpparna, och inte kallsvettig som så många gånger annars när det förflutna hinner ikapp mig nattetid. Känslan sitter fortfarande kvar. Something is changing and it´s not for the worse.

Om ni bara visste hur mycket det betyder. Att känna att den enda hans ilska riktade sig mot inte var mig, utan den som ville mig illa. Att känna att den enda hans styrka skulle skada var den som gjort mig ont och inte mig.
Att känna trygghet. En vinge ovanför huvudet. Att känna tillit. Att bara veta utan vidare att han var en vän och att han brydde sig.

Synd att det bara var en dröm. På sätt och vis.

Jag har ju faktiskt vänner.
Ni vet vilka ni är. Puss på er.