från en mobil i vibble
... kan jag berätta att jag ligger och myser. Tänker tillbaka på svunna tider och känner mig tacksam. Livet går upp och ner hela tiden för oss alla. Men så kommer det stunder då någon speciell dyker upp i ens liv. För sju år sedan dök just en sådan person upp i mitt liv.
En person med änglastenar som speglade mer av hans själ än han kanske själv visste om. Då skrev jag om honom på min blogg. Idag får han några rader till. För även om det var sex år sedan jag träffade honom sist kommer jag alltid vara tacksam för att han fanns där när allt annat rämnade. Och idag får han några rader till... för att jag träffade honom igen idag. Och precis som för sex år sedan ändrades mitt humör av hans fantastiska sätt att kramas. Ni vet det där sättet som säger att: jag vet att du klarar allt, men jag bryr mig, och jag ville säga det... det sättet.
Och han har minsann rätt i det där, att om jag flyttar till gotland, så borde det inte dröja sex år till innan vi ses nästa gång.
Vilken tur att jag planerar att göra det då. Nu ska jag ligga och visualisera mitt 2014. I mina visioner blir det bra. Januari drar snart igång, och med januari kommer en resa till Island. Sen ska mer äventyr ske! Fast riktigt vad... det är inte planerat än. Gotland ingår såklart.
Livet kommer alltid ge en käftsmällar. Om det nu är så att livet tvunget måste trycka ner koskit i halsen på en är det lika bra att göra sig själv till herre över vad efterrätten ska smaka. Och min efterrätt ska smaka som kramar. Riktiga kramar. Den ska smaka som resor och äventyr bland sommarängar, gejsrar,smultron, hästar, raukar och vänner. <3 men nu... nu är det dags att sussa.
Godnatt ni fina. Ni vet vilka ni är.