Tanpopo

 

Allergin har slagit hårt mot min näsa idag. Men det är värt varenda steg jag får uppleva på ryggen av en häst.

Idag blev det Rapp och jag som tog en tur runt Kviberg i sällskap av Nisse och Jenny.

Han har blivit fantastiskt duktig Rapp. Det är stor skillnad mot hästen jag satte mig på första gången jag skulle rida honom.

 

Gissa om min kropp är helt slut nu. Rapp kräver en hel del att rida, men idag skötte han sig så fantastiskt bra att han fick sträcka ut lite i en galopp till och med. Ikväll blir det tidigt i säng och ladda inför ett morgonpass på Ica Nära Almedal. Fast först tänkte jag ta ett bad så fort badkaret blir ledigt.

 

Älskade hästar! Älskade djur! Tack för allt ni gör. Det är varelser som ni som gör mitt liv till en bubbla av ljus. 

Att sitta på hästryggen och inte vara någon annanstans än där och då. Känna vinden i ansiktet, och manen stryka övrer fingrarna. Tyglarna i handen och de spelande musklerna under sadeln. Tyngden av deras huvud på bettet och känna hur händerna följer rytmen i skritten. Låta kroppen gunga med i takt med hästens steg.

 

Det är svårt att beskriva känslan av att ha kontroll över ett djur som väger flera hundra kilo. Svårt att beskriva hur händer och kropp måste följa med i rörelserna varje steg innebär i de olika gångarterna, för att visa vad du vill.

 

Att en människa som jag, som väger en tiondel så mycket som dessa varelser, faktiskt kan bestämma åt vilket håll man ska gå och i vilken takt. Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig så stark och fylld av respekt och tacksamhet när jag sitter på ryggen av en häst.

 

Idag har jag verkligen levt!