att instagramma kärlek

Aprilgatan 22. 
två fantastiska varelser mitt hjärta har fastnat mer än jag trodde var möjligt för. Och som fastnat otroligt mycket för varandra.  Det är Harley och Stumle. Så här lever jag idag. Idag talar instagram på min blogg... Dessa bilder är till er, så ni som inte har instagram får se mina fina. Att katt och hund inte går ihop är bara skitsnack. I mitt hem gör de det. Mattes pälsklingar. 
Finare är svårt att hitta.
 

Om en resa genom tid och rum.

Jag har varit hemma. På min ö. Den bästa ön i världen. Med det bästa tänkbara resesällskapet jag kunde ha. 
Vi åkte gotland runt, hon och jag. Och fångade gotland med alla sinnen man kan fånga ett ställe med. 
Vi hade massor planerat. Massor med bilder vi skulle ta, som aldrig blev tagna. Och ännu fler bilder vi inte skulle ta som blev tagna ändå. 
Jag har klättrat i raukar och låtit benen bära mig både högt och lågt, släppt hunden lös i vattnet och druckit kopiösa mängder te och kaffe.
Det har varit kränku, kletiga kladdkakor, hästar, får och systerbullar för hela slanten och jag tror inte vi lagade eller köpte mat en enda dag.
 
För vi har låtit våra hjärtan bli ett med gotland och jag känner verkligen hur mycket jag längtar tillbaka dit nu.
Det här inlägget lär fyllas med massor av bilder på vad gotland är för mig. 
Där jag vandrat genom gräs på fält där mina barndomsben har sprungit och lekt. Doppat fötterna i det hav jag badade i som barn och njutit av ett Gotland som visade sig från sin absolut bästa sida.
Den allra bästa Annie jag vet var med mig nästan överallt, och jag fick träffa nya bekanta likväl som gamla.
 
En morgon gick vi upp tidigt och tog en båttur som fyllde mina lungor och mitt hjärta till bredden med minnen som var minst fjorton år gamla.
För så länge sedan var det jag följde med pappa ut i en båt för att dra nät.
Känslan är svår att beskriva. Hur mycket den där korta båtturen betydde för mig. Hur mycket av den där fina pappan jag har som jag fick se medan vi rundade kumlet vid norra gattet. 
Tack för en jättefin stund på havet pappa. Det får vi göra om nästa gång det är möjligt.
 
En av dagarna tog jag en nostalgitripp till. Till Bungemuseumet. Det hade stängt för säsongen. Men vi fick komma in ändå. Så där gick jag runt och tog en massa bilder i ett allt höstigare gotland. 
 
En annan dag åkte vi söderut.
 
Långt söderut.
Längst söderut. Hoburgen.
 
Men Visby var nog det som tog mig mest med storm under denna resa. In i domkyrkan begav jag mig med en tjej jag inte träffat på nästan ett decennium.
Ja, Visby med alla sina ruiner betyder mycket mer för mig nu än det någonsin har gjort. Och för varje år jag är borta känner jag mer och mer hur mycket jag vill tillbaka. Till rosor, kyrkor och ruiner. Till gatusten och möjligheten att gå in i en kyrka för att bara få sitta för en stund och hänföras över vad människor som har en tro kan åstadkomma med sina bara händer.
Vi är så mycket starkare än vi tror.
 
Älskade Visby bjöd verkligen till när jag var hemma. Det var guld som skimrade längs hustak och ringmur. 
Det var rosor längs gator och solstrålar av glittrande art som letade sig in genom sprickor och fönstergluggar och en natur i regnbågens färgspektrums prakt.
Det är sensommar och mina ögon har skådat ett vackrare gotland än det jag lämnade bakom mig. Ett vackrare Gotland än jag någonsin kunnat drömma om att fånga på bild. Men här är det.
Mitt smultronställe i världen. Gotland. Där tiden flyter på i samma anda som den gjorde under medeltiden. Där kyrkorna viskar om forna tider och ringmurens hemligheter har synliga spår i varje liten kalksten den är byggd av.
Gullregn fick för mig en ny betydelse när jag gick längs stigarna i botaniska trädgården och vandrade strandpromenaden fram den där kvällen. 
Gotland. Jag älskar dig.
Och den här veckan i September 2013 kommer jag sent att glömma, om ens alls. 
För den finns dokumenterad som ingen annan vecka i mitt liv. Med ca 7500 bilder. Det borde hålla minnena vid liv. Ja... jag stod ju inte för så många bilder egentligen... Jag tog bara 2500 bilder ungefär...
Fast det räcker ju rätt långt det också. 
 
Fler bilder blir det nog inte i detta inlägg tror jag... Eller jo förresten... den här kan ni få också:
 
 
Och är det så att man vill se ännu fler bilder från denna fantastiska semester så går det garanterat att finna några här:
http://narannie.blogg.se
 
 
EXTRA NOTERING DÅRÅ:
Förutom alla minnen var det en sak till som följde med mig hem från Gotland. Eller sak och sak. En pälsboll. Stumle Lunkentuss bor idag på Aprilgatan 22, och föredrar som alla min andra (2) djur att sova på lite udda ställen. Så hundens matskål blev favoriten för tillfället för denna lurviga grå skruttkisse. 
 
(det känns mest taskigt när hunden ska äta faktiskt... ) Så jag får nog ta och göra något åt saken om det inte ändrar sig av sig själv... För så här kan jag inte ha det heller! :P (även fast det ger mig rätt goa skratt till och från)