Tanpopo

Vet ni? Brev är otroligt roligt! Riktiga brev, som inte är sådär vuxna och tråkiga och tycker att pengarna på bankkontot inte ska finnas kvar där.

 

Det är så intressant det där.. hur man när man är liten längtar efter att bli vuxen, få räkningar och allt sånt där. 

 

Jag hade några saker som jag tyckte att om man hade allt på den listan så var man vuxen. Inte alla var logiska, men alla hade ändå rätt mycket med att ta ansvar att göra. Den listan såg ut såhär:

En nyckelknippa med massor av nycklar på

En bil

Körkort

Jobb

Lägenhet/hus

Hund/katt

Räkningar

Bankkort

Hemtelefon

 

När man var vuxen, ja, då fick man välja själv vilken mat man skulle äta och när man skulle gå och lägga sig. Man fick bestämma vad man skulle ha till frukost och ifall man ville sova över hos någon eller inte. 

Jag längtade jättemycket efter att bli vuxen, men den där känslan jag trodde skulle komma, den som säger att jag är sådär allvarlig och "stor"... den kom aldrig.

 

Jag har ju faktiskt allt utom hemtelefon på den där listan, och uppskattar varenda del av den. Till och med räkningarna. Jag är tacksam över allt på den där listan. För allt talar om att jag klarar mig själv, och klarar mig bra! Och precis lika tacksam är jag faktiskt just för att den där känslan av att vara allvarlig och "stor" aldrig infunnit sig.

 

Att jag får välja och avgöra själv ifall jag ska vara allvarlig eller hoppa barfota i vattenpölarna. (eller ja, det ena behöver ju inte utesluta det andra)

 

Att få välja själv. Ingen annan än jag som säger till mig vad jag ska göra och vem jag ska umgås med. Och om det är det, så får jag ändå välja själv och ta konsekvenserna av det.

 

Och nu tänker jag, att efterssom det i princip alltid varit så i mitt liv, så kanske det är därför jag aldrig fått den där känslan av att vara vuxen. För att ansvarskänslan man behöver ha för att räknas som vuxen alltid funnits där, men aldrig egentligen betytt att man måste gå omkring och vara gravallvarlig och bitter jämt. Att man får vara glad som vuxen okså. Man får ha barnasinnet kvar och skutta i vattenpölarna, skriva brev till sina vänner, med klistermärken, pyssla, klä ut sig och leka lekar!

 

Något har naturligtvis förändrats, men inte det jag trodde.

 

Att vara vuxen handlar inte längre om allt det där på min lista. Det handlar om att leva. Att finnas precis just lika mycket här och nu som en treåring, med ögon stora av förvåning första gången hen ser vattendroppar falla, finns här och nu. Att ständigt växa som människa och ansvara för sina val och ta konsekvenser behöver inte bli tungt och jobbigt jämt. Stod jag och hoppade i vattnet när jag var liten, ja, då blev jag blöt. Det blir jag idag också, men idag kanske jag kavlar upp byxbenen och tar av mig skorna först.

 

Och när det är kallt ute så har jag möjlighet att köpa vilken jacka jag vill att ha på mig. Jag får matcha hundens koppel och halsband, köpa vilka skor jag vill ha, välja glasögon och gardiner, kläder, lampor, tavlor och saker jag vill ha.

 

Mina leksaker kanske ändrats med tiden, men jag kan villigt erkänna att jag ibland får lust att köpa hästleksaker och prylar, och målarböcker är fortfarande jätteroligt! Bamse är inte helt fel att prenumerera på heller... Det borde jag kanske göra!

 

Mina tankar om att vara vuxen har förändrats. Från en lista på vad man skulle ha, till att tänka att du kan vara vuxen i allt du gör och är och har, utan att för den skull kasta bort barnasinnet och missa alla möjligheter som finns här och nu. 

 

Våga leva där du är idag!

Minns gårdagen och allt vad den lärt dig, njut av stunden du är, för den kommer aldrig tillbaka (vilket i och för sig kan vara skönt ibland) och dröm som om du skulle leva för evigt. Planera in alla de där galna sakerna du vill göra. Ändra planerna, skriv nya, res, rita, lek, spela, älska dina nära och kära. Visa det!

 

Man vet aldrig vad som komma skall, och tur är väl det! Men om man nu visste att man skulle dö om en vecka, vad skulle man passa på att göra innan? 

 

Dröm! Följ dina drömmar, och försök njuta av den tid du har! För det enda vi har lika av, oavsett om vi föddes med silversked i munnen, eller i en familj som knappt har råd att betala och finna föda är hur många timmar dygnet bjuder oss på. Men det är upp till oss att göra vad vi vill med dem. Upp till oss att prioritera det som gör oss lyckliga. För varför ska man prioritera något som inte gör livet bättre för en?

 

Som barn tror man ibland att det handlar om att välja mellan att äta en kaka eller ha den kvar. Som vuxen har man möjlighet att fundera över vad man vill på ett anant sätt. Om man vill vara lycklig för stunden, eller spara på det man har. Man vet också att man inte bör spara på allt man har, för sparar man för länge på kakan så blir den dålig. När man är vuxen blir det lite mer balansgång av det hela. Och man vet att man ibland råkar glömma bort den där kakan när man sparat den. Spelar man sina kort rätt så är det livet som kommit imellan och man har haft det toppen ändå. (någon annan kanske bjöd på en hel kakbuffé och man valde att tacka ja). 

Ibland vet man ju inte om prioriteringarna man gör är rätt, men något jag fått med mig är hur viktigt det är att tänka på att uppförsbacken man står inför också är en utsiktspunkt när man når toppen. Och tar man små steg i taget och ansvarar för sitt agerande här och nu, så slipper uppförsbacken bli en stenvägg man hoppar rätt in i för att man har panik över allt man inte gjort och försöker göra på en gång.

 

Låt inte jobbiga saker ligga och vänta, då hinner kakan bli dålig innan du får äta den... 

Har du läxor, så varför inte göra dem med musik i öronen, en bit kaka bredvid och varför inte på en picknickfilt på en äng? Det finns inget som säger att du måste sitta och pressa in kunskapen vid ett skrivbord och inte får njuta av livet samtidigt.

 

Det är vad livet lärt mig. Oavsett om dagen är trög, tråkig, sorglig eller fantastisk så tar små steg oss framåt. Och varje steg har något att lära en!

 

Man blir liksom aldrig klar när man lever. För att man LEVER! Så ät kakan innan den blir dålig, baka en ny om den tar slut och fortsätt drömma och planera som om du skulle leva för evigt!

(hej och välkommen, här var ett oombett råd du inte måste ta till dig på något vis om du inte känner för det)

 

Och vet ni vad det bästa är? Att jag har vänner att dela allt det här med! Vänner som ger mig energi och glädje och höjer min livskvalitet med massor av snäpp!

Jag brukar alltid säga att bra saker händer bra människor (good things happens to good people) 

 

Och just så är det för mig! Fokuserar jag enbart på det som stör mig eller gör mig ledsen och nedstämd så är det den energin jag delar vidare till andra, och likaså den energi jag får tillbaka från min omgivning.

Men när jag delar med mig av allt sådant jag själv har tillgång till, och vågar visa kärlek, omtanke, le det där leendet och visa tacksamhet, ja, då är det just precis det jag får tillbaka av mina vänner!