Några av mina bästa vänner
Går på fyra ben. Har man och svans och de klokaste av ögon.
Edward på bilden ovanför ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Att vara med Edward är som att man är en själ uppdelat i två kroppar. Jag behöver bara titta på honom för att veta vad han tänker, och när jag bärs av hans rygg hinner jag knappt tänka eller planera vart jag ska, vilken väg jag ska ta dit eller ursäkta humöret jag är på. För han vet redan. Så fort jag ställt in siktet på ett mål så är det som om hans hovar går mina steg.
För mig är landskapet ovanför en av de finaste landskap man kan skåda. Ett landskap där drömmar föds, närs och fyller en med liv. Oavsett vilken häst som bjuder på denna vy så är det som om den innhåller en del av livet som går förlorad för mig om jag inte fyller på den ibland
I skrivande stund var det över ett år sedan jag red. Och jag vet, att jag borde börja igen. Att en del av mig inte är helt hel utan de där fyrbenta. Utan stallet, ljudet av betande hästar, doften av havre och rimfrost i hovskägg och frustande näsborrar är det som om en del av mig saknas.
Och han kom travande mot mig och gnäggade när jag hälsade på honom, den här hästen. Jag älskar dem alla, men Edward: Du är världens bästa!
skriven
sjukt fina foton, vad har du för kamera