Tanpopo

Idag har jag varit ledig och passat på att vila mig frisk. I min pojkes tröja. (som är aaaaalldeles för stor, men luktar så himla mysigt att jag liksom inte kunde låta bli)

 

Och så var det ju det där med att jag måste få göra något. Igår jobbade jag ju, så på gott och ont fick jag röra på mig och det lättade tristessen lite. Men kroppen vill egentligen bara ligga still och ta det lugnt.

 

Det har däremot min hjärna tröttnat på, så nu sitter jag vid datorn i vardagsrummet och låter fingrarna flyga över tangenterna medan jag håller djuren sällskap. Pojken är iväg för tillfället, så då får man passa på tänker jag.

 

Tur att jag inte fick för mig att jag skulle hitta på något mer aktivt än så. Jag känner mig verkligen helt slut. Trots att jag sov i nästan tio timmar och inte gjort något mer aktivt än gå ut med hunden idag. 

 

Frågar du hjärnan hur den mår utöver att den är uttråkad så mår jag fint dock. Det är liksom bara kroppen som inte vill samarbeta.

 

Och det där att Ronnie kommer hem, kramar om en och pussar en i nacken och inte vill släppa taget gör inte heller direkt så man blir på dåligt humör. 

 

Det har blivit fler mobilfoton än foton med kameran på senare tid... inspirationen har väl inte riktigt funnits där, och flytten har tagit en massa av min tid kan jag erkänna. Men nu är flytten klar och jag bor offentligt numer på aprilgatan 44, bakom samma dörr som Ronnie. 

 

Nåja... som tur är så har jag inte världens sämsta mobilkamera, så ni kan få se lite vad jag pysslat med och motiv jag är hyfsat nöjd med ändå...