När man blir äldre
I år fyller min hund elva år. Och min lillasyster blir 28. Men det finns inte många jag känner som lever livet så fullt ut som dessa två.
Och det är konstigt hur man både kan se och missa det man har framför näsan när man växer upp.
Hur man inte har en aning om hur bortskämd man är med det som är framför ögonen varje dag, och vilka människor man har omkring sig.
Jag stal lite av hennes tid där på ön, då mamma fick ta hand om hennes barn och min pojke om min gråa hårtuss, medan jag och min syster vandrade runt på barndomens marker. Vi gick ner till träsket och såg på när den lilla svarta badade och log åt hur mycket han trivdes där i vattnet, såsom vi gjort när vi varit små. Sedan vandrade han snällt vid sidan av mina ben medan vi styrde stegen upp mot hau gård. Min syster, jag och världens finaste hund.
Och som så många gånger i vår barndom blev det en sommarbukett till mamma (ja, pappa fick naturligtvis också ta del av den)
Och jag körde upp kameran i ansiktet på min syster... (eller tja... jag tog bilder på rätt långt avstånd, eftersom jag ju hade mitt 55-200 objektiv, så jag hade ju knappt fått med ett ögonbryn på bild om jag skulle stått som jag brukade)
Den promenaden var nog den bästa på hela semestern faktiskt.
Mina två bästa livskamrater. <3 Jag älskar er.
skriven
Men! Detsamma! ♥