En semester utan dess like. Det här är mitt hem.
Så åkte vi av båten. Styrde kosan mot Hau. Mot mitt barndomshem och det där träsket jag vandrade till otaliga gånger varenda sommardag. Det var solnedgång bakom mig, men som om träsket ville tala till mig så skimrade regnbågen över det spegelblanka vattnet.
Gotland levererade som vanligt. En hel vecka i 28 grader, med sol och de vackraste solnedgångarna som finns att skåda. Familjen var samlad, hunden i sitt favoritelement och jag där jag hör hemma.
Kan man bli annat än lycklig i själen? När man köpt nytt objektiv, skräpet på sensorn försvunnit och inget behövde redigeras?
(nu har jag redigerat en aning ändå, för att få till diverse färger så de överensstämde med hur det såg ut, men i övrigt har inget behövts ändras, suddas ut, tas bort eller läggas till)
Och som sagt... hunden var mer än nöjd över att få bada varje dag. Liksom jag var där jag stod och betraktade honom. Och träsket. Mitt hem.
Så här växte jag upp. Och jag älskar mitt hem. Har ni någon aning om hur bortskämd jag känner mig som växte upp här?