att fatta tag i pennan och släppa taget
Det är över ett år sedan nu, som jag satt med penna och papper och släppte tyglarna fria så tankarna fick trava ner det jag hade i hjärtat.
Och idag satt jag, med musiken strömmande ur högtalarna och tankarna på mig och Ronnie. På vad vi är för människor och hur underbart det är att somna intill någon som kan det här med att förmedla trygghet, styrka och kärlek så likt hur man själv gör det, att man liksom redan vet... vet det där att om det exploderar bör man hålla sig på avstånd och inte vara på fel sida om explosionen. För explosionen skulle bli stark.
Ingen vill reta upp ett lejon. Och ingen skulle reta upp vare sig mig eller Ronnie om det fanns möjlighet att låta bli.
Min fina, fina Ronnie. Mitt lejon. Tack för att du finns där. Och tack för att jag får finnas tillbaka.
