Vägen hem...
Vi kom knappt upp för burmabacken innan kameran åkte upp igen. Jag fick bannemej vara hur nödig jag ville, det var för vackert för att inte fånga! Det sades att det skulle regna idag, och nu när jag sitter och författar detta inlägg så gör det ju det, men där och då sprängde solens strålar genom en fantastisk himmel, och lät ljuset dansa över allt det där vackra.
Lite som om naturen ville be om ursäkt för att min kamera låg hemma igår när jag följde med Ronnies mamma och syster till Ullared, och dimman låg som ett dis och gjorde morgonvyerna genom bilfönstret helt magiskt. (tur att inte jag körde, för då hade den bilen i princip fått stanna mitt på motorvägen... om kameran hade varit med)
Nåja... Idag hade jag kameran med, och inte tänkte jag låta den vila heller. HÄR SKA FOTAS!
Madeleine sade något om att det inte fanns något att fotografera när vi närmade oss hennes hem...
(det fanns det visst)
Ja, och så blev det en kopp te och en film efter en fantastisk promenad. Och tanken var väl att jag inte skulle ta fler bilder. Men det råkade allt bli några på vägen hem också...
Nu... är det dags att avsluta historien om mitt nya favoritställe och bege mig till köket. Pojken har lagat mat. :D