Om att ta tillvara på dagen
Ett dygn tog det. Sedan var jag tillbaka vid det där fantastiska vattenfallet igen. Där gick jag på väg mot jobbet och grämde mig lite över det underbara vädret och vetskapen om att jag skulle jobba. Vandrade längs ån och njöt i den mån jag kunde över hur vackert det ju trots allt var, även om jag var på väg till jobbet.
Där, vid den där bron som vi hade gått över när vi gick till vattenfallet kände jag hur mycket jag längtade efter att få komma dit och fotografera igen.
Så kom jag fram till jobbet. Lade in matlådan i kylen och gick av någon anledning och kollade på schemat. Om det var för att ta reda på vem jag skulle jobba med eller för att se hur resten av veckan såg ut minns jag inte, men jag gjorde det i alla fall... och upptäcker att dagens pass är struket och flyttat till på onsdag.
Jag kan inte direkt säga att jag blev ledsen. Handla skulle jag ju göra ändå. Så jag skrev till Ronnie och frågade om han ville möta upp mig vid butiken och så handlade vi. Sedan fortsatte jag fundera över om... ifall... jag... inte borde ta och FOTA DET DÄR VATTENFALLET... (och det var ju klart jag skulle göra det)
Kameran fick jobba lite lagom och Ronnies syster hängde på så fort hon fick höra att jag var ledig.
Hon fick sig nog ett och annat gott skratt när jag ålade runt på marken då vitsipporna råkade bli lite för fantastiska och jag liksom inte längre kunde låta bli att fotografera dem...
Ja... det var minst sagt en perfekt dag att vara ledig på...
Det enda som var dumt var när jag väl promenerat hem igen... För då insåg jag att mina nycklar och jag hade gått skiljda vägar då jag bytte jacka... Men som tur var kom Ronnie hem efter mindre än en halvtimme...
Gud vad jag älskar vatten! Har jag sagt det?
skriven
Så himla fint! :-)