Tanpopo

Uppe med tuppen var vi. Taggade och redo... (eller jättetrötta, men redo i alla fall)

Sängen var sådär jätteskön att man bara ville ligga kvar och myyyysa

 

Men Icke! För igår blev det inget Gullfoss, så det var bara att rycka sig upp från lakan och dra loss kudden från huvudet. Äta frukost och så bege sig ut på dagens äventyr.

 

Det snöade i Reykjavik i morse. Men det hindrade inte oss. 

Det som hindrade oss dök upp ungefär en mil utanför Reykjavik. Rätt som det var så snöade det inte längre. Det blev bara kritvitt. Som om Oden där uppe i det blå tyckte att det var en perfekt dag att lägga hela världen i blöt.

I mjölk. Ingen åska. Inga blixtar. Ingenting. Annat än vitt. Sikten var på mellan en och två meter och nålen på hastighetsmätaren gömde sig under 20-strecket. Det gick inte att se från en vägpinne till nästa, eller vad det stod på en enda skylt. Vända var vårat enda alternativ. Om vi kunde hitta någonstans att göra det. 

 

När vi väl hittat det hade vi sett en bil som åkt av vägen och en bra bit ut i naturen. Läskigt. Aldrig mer kommer jag påstå att vi har snöstormar i Sverige. Oväder kanske. Eller snöfall. Men storm: Nope.

 

Det blev inget Gullfoss för oss idag. Men äventyr fick vi ändå. Det var som att vara instängd i en mjölkkartong. Och vi vände. För att se ännu en bil som kört av.

 

Tänka om... Vad hittar man på när man inte kan åka dit man tänkt? Då åker man och lämnar tillbaka bilen. Sen går man på stan.

 

Och deppar. Försöker peppa. Nästa Islandsresa är redan i planeringsstadiet. Gullfoss kommer inte undan oss!!

Därför... Gick vi och åt på den finaste restaurang jag någonsin ätit. Och det var dyrt. Men det var det värt. 

Jag har aldrig lagt så mycket pengar på mat förut. Trerätters. Tomat och mozarellasallad, med rucola, fetaost och örtdressing till förrätt, bakad potatis med pepparbiff, grönsaker och grönpepparsås till huvudrätt och så hemmagjord kokosglass med grädde, en skiva apelsin, färska jordgubbar, blåbär och choklad till efterrätt. 

 

Jag njöt. Mycket. Det ska man när man unnar sig något då världen planerar annorlunda än man själv. 

Sen höll min mage på att sprängas, så när vi gick hem lade jag mig för att koppla av på sängen, medan Annie tog en promenad för att dokumentera staden. Och kopplade av gjorde jag. Vilket jag tänker fortsätta med ända till imorgon. 

 

Här laddar vi minsann batterierna. Klockan 8.15 plockar bussen upp oss vid hotellet och vi drar iväg mot hästryggarna!

 

Och jag är lycklig. Ibland blir det inte som man vill. Men när man sparat det bästa på resan till sist, och när man vet, att Island ligger kvar här länge till så man kan återvända och fullborda sina planer, så går det inte att vara olycklig. 

 

Idag vann kanske berg och väder över oss. Men imorgon tänker vi vinna!