En plånbok fattigare
Den är i svart läder, med en intryckt fågel i ena hörnet.
När jag blev av med den innehöll den minst:
en pinne med en stjärna i änden, en tioöring från 1985, ca 200 kronor, maestrokontokort, månadskort från västtrafik som går ut den 14/4,körkort, icakort, coopkort, fotografier på min familj och ett brev från min pappa.
Ärligt skiter jag lite i medlemskort och sånt, men fotografierna och brevet betyder förbannat mycket för mig.
Kontokortet är spärrat och likaså är körkortet anmält som borta, så jag måsta göra ett nytt.
Förbannat olägligt.
Och ingen av ungarna lyssnade på mig idag.
Tröttsamt.
Hela jag är trött just nu.
Hoppas det går över snart.
Det är lite mycket nu. Orkar inte ens få det att låta som en rolig anekdot. För det är det inte. Jag vill ha mina saker tillbaka. Vem som hittar en plånbok lämnar INTE in den?
Eller är det bara jag som gör sånt när det händer?
Min värld blev hur som helst lite gråare idag, och tron på människans goda lite svagare.
Jag behövde inte det här också.
Imorgon ska jag till Kinna och föreläsa. Och i helgen är det DÅM.
Tur att jag inte blev av med mobilen också.
Det är onekligen lite knepigare att ta ut pengar nu. Och åka spårvagn.
Jaja. Det blir säkert bättre så småningom. You're gonna get yours.
skriven
Kram. Säg till när du tycker det är dags.