Vågar jag skriva om det hær?
Jag trodde aldrig jag skulle sæga det, men naturen slog mig med hæpnad. (som i Wendelsberg; slæng dig i væggen)
Før det førsta var jag sæker på att jag skulle landa i vattnet!
Trondheimsfjorden! Underbart vackert!
Men jag kanske borde børja med att sæga att Sinsenveien inte brunnit upp, men den ær urusel på att vakta væskor.
Innan jag åkte till Trondheim skulle jag ner i kællaren før att hæmta min væska...
Den hade fått ben, sparkat sønder dørren och stuckit.
Jag blev arg.
Det fick min mobil lida før. (och mottagaren av sms:et också, I guess)
Sen insåg jag att det inte var någon mening med det.
Sen gick jag och lade mig.
Sen somnade jag aldrig och så var det pløtsligt morgon igen.
Sen vet jag inte riktigt vad som hænde, men en hel vecka glømde bort att gå i snigeltakt... så... nu ær det søndag igen...
I morgon blir det kontoret igen... Då kommer fler uppdateringar antar jag...
Puss och klem på er