Kan man verkligen drömma så?
Jag brukar inte skriva om mina drömmar, men jag måste nästan ha kvar den här...
den började med att jag skulle klippa håret. Uppe i ett av tornen i visby ringmur fanns en jättemysig hårsalong och dit gick jag, fick veta att mitt hår inte såg så bra ut, att det var sönderfärgat, men att det skulle bli bättre om jag klippte mig. De hade en ledig tid för mig precis då, så jag fick sätta mig och började klippas... Ena sidan av håret... ungefär som luggen blev avklippt, och sedan gick han som klippte därifrån...
Det var då jag började undra om jag hade pengar nog i plånboken för att klippa mig, så jag gick?! därifrån och mötte då min lillasyster och hennes pojkvän, och då började jag undra hur jag skulle ta mig hem... kom just då inte ihåg att jag hade kört in, så jag höll på att ta bussen hem, fast jag hade ju inget bussiga kortet...
Gick tillbaka till hårsalongen för att bli klippt men det avr ingen där, och jag hade 200 kronor i min plånbok.... då tänkte jag minsann dra ner priset tänkte jag, för det hade gått en timme eller två och han som klippte mig var fortfarande inte där.
Då kom jag på vart jag hade ställt bilen. och sprang ut igen...
Så slutade klippningen med att en tjej fick ta över, när jag kom tillbaka, och jag fick den gratis... kommer inte ihåg att jag betalade i alla fall... håret blev bra, trots de fula peruker jag glömde nämna, en rosalila och svart och en svart med en massa konstiga slingor....
Helt plötsligt kom jag ut från hamnterminalen i visby, som låg jämte motorvägen Då hade jag Harley med mig och så hade jag och pojkvännen köpt en leksakshund också... så var det något konstigt med golvet... minns inte vad men det slutade med att jag fick bära hunden. Så stod vi på en infart till motorvägen, med konstigt golv? och en hund i famnen.
Så gick vi in på terminalen igen, och där var det precis som det varit hela mitt liv, alla hade någon att gå till utom jag, och min pojkvän försvann ur drömmen på något vis, men han dök upp igen senare. Jag stod alltså på terminalen med en hund i famnen och en balklänning på kroppen och såg på hur alla hälsade... jag försökte få skjuts hem först, men sen kom jag återigen på att bilen stod på busstationen, så då försökte jag få skjuts dit.
Detta var precis när tåget till Hemse skulle gå... och där satt min pojkvän, på tåget, som inte jag kom med.
Jag började då gå upp för färjeledsbacken, ledsen för att ingen ville vara med mig, hade ingen hund med mig och mötte ett par konstiga killar som skrek åt mig att kasta deras lösöron, så de tog av sig sina fula lös öron och lade dem på marken. Jag tyckte att de kunde ligga där... så jag fortsatte att gå. kände mig jätteynklig... så kom jag på att jag gick åt fel håll om jag skulle till busstationen, så jag vände in mot stan, och började gå genom en buss, med en massa godis från en junisfestival. Tog en godis av något slag och fortsatte.... då kom jag till ännu mer godis, så jag tog ett noblesse paket och en sak till...
Då kom en av mina lärare från fårösundskolan och sade att man bara får ta tre saker. Hon kollade innanför klänningen att jag inte tagit fler, och det hade jag ju inte, och sen beklagade hon sig över att en del saker inte gick att se... då vaknade jag.
Är inte den här drömmen ganska konstig? Det tyckte i alla fall jag, och speciellt när jag vaknade... Kommentera gärna!
skriven
hehe...men det var väll inte mer konstigt änn hur du brukar vara ;) =) du vet att jag älskar di!!! puss min söt