Tanpopo

Ber om ursäkt för grynigheten i bilderna, men jag lovade bilder från en grym fotografering, och i detta inlägg finner du två favoriter

Och vilken dag jag har haft. Inatt är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Det är så många dumma saker människor omkring mig gör ibland som är så totalt onödiga.

 

För ett tag sen valde jag att bryta upp från en relation till en människa där allt som sades bara tolkades fel och nivån på svaren jag fick gick från ett vuxet, om än sårat, beteende, till något man håller på med när man går på dagis.

 

Jag ångrar inte att jag bröt, men jag tycker det är förbaskat tråkigt att såna saker ska behöva hända över huvud taget. Idag blev jag påhoppad igen av samma person, trots att jag sagt upp all kontakt mellan oss just för att slippa sånt. 

 

Människor får såklart lov att tycka och tänka precis hur de vill, men när allt dessa tankar gör är att bryta ner och svärta ner en själv och andra så kanske det är dags att försöka bryta innan man blir elak på riktigt mot någon? Inte minst sig själv. 

 

Varje dag får jag höra eller se saker som stör mig eller gör mig ont att behöva uppleva alls. Och när sådant görs medvetet mot mig har jag ingen som helst varken lust eller ork att behandla den människan med respekt.

 

Som man bäddar får man ligga heter det. Ändå... har jag ingen lust att kasta tillbaka. Vill man ha respekt av mig så beter man sig så att man förtjänar det. 

Trots att jag faktiskt är ganska arg över hur saker har eskalerat tänker jag nog stanna dessa tankar här. För jag känner lite att om jag fortsätter blir jag bara ännu argare.

 

Jag har gått på många nitlotter och minor i mitt liv. Lärt mig hur de sett ut och tagit lärdom ur mina misstag. 

Jag hade kunnat göra väldigt elaka saker mot någon ikväll, men gör det inte. För att jag bara skulle må dåligt av att göra så mot någon annan.

 

Däremot ser jag alltid till så att ingen någonsin ska kunna säga att de aldrig sagt det ena eller det andra. Jag sparar mina konversationer. Inte just för att gå tillbaka o grämas eller bli arg, men för att de stunder jag behövt visa att något sagts har jag ett par gånger stått utan något annat än mitt ord, och varit den som fått ta emot alla jävla fallande träd när stormen tagit fart omkring mig.

 

Det misstaget gör jag inte om. Då får det väl ligga o skrota längst in i meddelandekorgen då. Jag är liksom trött på att få ta skit för saker jag inte gjort, sagt, tyckt eller tänkt.

 

Trött på hur andra lyckas komma undan med att ständigt vrida sanningen efter en pipa som passar deras gevär och sedan skjuta åt mitt håll. 

 

Nu får det vara nog om det. Egentligen är jag nog ganska privat här just ikväll. Men inga namn kommer någonsin nämnas om det inte är namn som gör mig glad. 

 

Namn som Annie, Kim, Nutten, Emelie, Lella, Virre, Azalea, Nikolina, Ronnie, David, Philip, Martin, Erling och Valgeir.

 

Ingen ordning på alla namn ja... <3 Men fina är ni, ska ni veta. Och man ska ju egentligen inte nämna bara ett par stycken på det här viset... för risken finns att man glömmer någon.

 

Jag glömmer ingen som vill mig väl. Men just ikväll var det ni som var i mitt hjärta och lyste upp.

 

Och det ville jag att ni skulle veta om.

 

Hela min dag har mobilen vibrerat dramatiskt värre. Men nu är dagen äntligen slut, och likaså mitt huvud. Hoppas morgondagen blir bättre. På torsdag är det dags att åka till Kim och fotas lite under dagen... Lördagkväll blir det fisksoppa och uno med Annie, och söndag ser ut att bli scones med Martin. 

 

Därimellan hittar ni mig antingen med mobilen i handen, framför en datorskärm med min blogg, eller på ICA Nära Almedal. 

 

Om det är på ICA Nära Almedal ni hittar mig så borde ni passa på att köpa en kopp färskmalet kaffe... eller en god och matig sallad.

(trust me, it's awesome)

 

Jag ber nog ändå faktiskt om ursäkt ifall det känns för någon annan som om jag skrivit något respektlöst, men kommer inte ändra på inlägget för den skull, utan hoppas att folk som läser snarare kan ta lärdom av vad jag skriver och i såna fall påpeka det

 

Oavsett om de vill lära känna mig eller sig själva bättre. Bloggen är ändå min, och skrivandet är för min egen skull. Och inget av det jag skriver handlar om att trycka ner någon annan för att jag ska må bättre, utan enbart om att släppa trycket av de tonvis tankar jag stundtals bär på, och reda ut trasslet som sitter i mina axlar

 

Just nu känns det inte som att jag bär på någon alls dock. Just nu bär jag bara några fina själar i mitt hjärta. Och det är skönt. Väldigt skönt.

 

Så godnatt med er. (det vore ju dumt att inte ta chansen att somna, när den bankar så fint på mina inglasade ögonlock...)

 

Visst ja!!!

Jag har ju glasögon!! Har jag sagt det? Det har jag nog inte... 

Eller så har jag det. Orkar inte läsa igenom bloggen för att kolla... Nåväl... Maskrosbarnet says Over and Out.