Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Jag bodde i Oslo. Sinseveien 56b.
Det var fredagen den 13/3 som allt började.
Jag var lite stressad, för jag skulle hem och baka och städa efter jobbet, för Linda skulle komma till Oslo.
Azalea skulle iväg och fira en kusin som fyllt år nyligen sa hon, så jag kunde ordna och dona själv i lägenheten.
Innan jag gick hem kom dock Inger-Lise förbi kontoret och frågade om jag inte skulle hänga med på lite sushi först.
Who am I to say no to that?!!
Det kunde jag naturligtvis inte.
Så sushi blev det.
Under morgonen hade jag som vanligt haft rätt mycket kontakt med David, men vid lunch sa han att han skulle hem till Munkfors på revyträning, så jag tänkte inte så mycket mer på det, utom att det var synd att han inte skulle kunna komma till min födelsedag, men å andra sidan hade jag väl egentligen inte väntat mig det ändå, så det var inte särskilt förvånande.
Retade honom medan han satt på tåget och skrev hur mycket jag njöööööt av den goda sushin...
När sushin var slut gick jag mot trikken för att åka hem och städa.
Så låser jag upp lägenheten... Och dörrjäveln fastnar.
Sen hör jag Azalea: "Oh! Sorry honey! I forgot to take the hook of... Wait a sec"
Tänkte inte så mycket mer på det, men jag undrade lite varför hon var hemma, eftersom hon ju skulle vara på kalas då.
Går ut i köket och tänkte att det vore najs med lite kaffe innan jag ska städa. Sätter mig i soffan en stund, och så säger Azalea "BTW I brought you something... It's on your bed"
Sweet! Tänkte jag... och gick in i mitt rum. Allt såg ut som vanligt, utom täcket som var lite knöligt... Och det är ungefär så långt jag hinner registrera innan täcket flyger upp och det visar sig varför det var så knöligt...
Ungefär en kvart senare får nog Linda ett sms... Där det står "Eh... David låg i min säng när jag kom hem"
Ja, överraskning var nog det minsta man kan säga. Jag blev så chockad att jag trodde jag hallucinerade, och började backa ut i hallen innan jag faktiskt kunde få hjärnan att acceptera att det var David.
Men se: Det var faktiskt han
Det blev indeed min bästa födelsedag någonsin. Dessutom fick jag tårta. Chokladtårta.
Tack. Tusen tack. Till alla som gjorde den så perfekt. För det var den verkligen. Jag har aldrig kännt mig så speciell som på min födelsedag 2009.
And if I could wish for one thing to happen today, the 26th of August 2011, it is to be under a cover (gee, this sounds bad) in Azaleas bed down in Sarajevo, surprise her and say Sretan Rodjendan Sestra.
Because today she is the one who has a birthday... And I guess that's why my fingers started writing in english... :P
Love you and miss you incredibly much, my sweet bosnian sister. If I could I would be right there with you now.
Se där ja... Nu var jag klar för denna gång...
Over and out for now.