Att lära sig en kamera...
Ikväll.. efter jobbet... gick jag ut med min kamera, Jenny och Harley... För det här med att fota i mörker skulle vara så himla grymt att bli bättre på.
Först provade jag att fotografera en bänk, och eftersom jag inte hade stativ blev det lite halvknepigt att få skarpa bilder, och det blev inte direkt lättare att få det skarpt när det är ett djur man ska fotografera
Å andra sidan är Harley ett undantag när man ska fotografera, eller i alla fall när jag ska fotografera... för att jag vet när han fastnat med blicken tillräckligt länge för att man ska hinna ta en bild
Fokus på vad det än är och kommandot "stanna" gör under när man ska ta kort
Godis funkar alltid. Harley är världens lydigaste hund när man har godis. Men så kommer de där tillfällena. De då man hittar en fast grund att lägga kameran mot så risken att det blir suddigt för att man rör sig blir hundra gånger mindre...
Och det faktum att den älskade svarta underbara pärlan inte rör på huvudet jättemycket (eller egentligen faktumet att man KAN styra var han har sitt fokus med rätt ord) Gör så att man kan ta bilder, på en Kolsvart Labrador. I mörker. Och visa hela världen hur mycket ljus som egentligen strömmar inifrån en själ som är så fylld av kärlek som Harley
<3
Jag bor ju inte i skogen... Men jag bor inte långt ifrån den heller. Och det var flera gånger mörkare ute än vad som syns på bilderna. (den första bilden stämmer mest överens med verkligheten)
JAG ÄLSKAR MIN KAMERA! Den kan skapa magi två meter från min ytterdörr, mitt i Göteborg, och få världen i förorten att se ut som en scen ur Avatar!