Dag 21 – Ett annat ögonblick
(Kan hända att min ledbrutna och träningsvärkande kropp inte håller med... )
Det var Jenny på Nisse, och jag på Kodex.
Hästarna var helt fantastiska att rida igår. Vilken underbar energi de hade, och det är helt otroligt hur mycket glädje de sprider i mitt hjärta!
Det var lite sorgligt att de lagt motionsspår i skogen vid kviberg, så man inte kan låta hästarna sträcka ut där man brukar kunna släppa dem en stund, men till sist hittade vi ett ställe.
Eftersom jag är så hövlig och Kodex en sådan gentleman så lät vi Nisse och Jenny springa en bit innan vi satte fart.
Fart är föresten ett rätt långsamt ord om man jämför med vad som egentligen hände...
Marken var plan och i toppenskick för en galopp, och det utnyttjades. Om Nisse vann?
Han hade inte en chans.
Vi var förbi honom innan han ens hunnit halvvägs.
Kodex galopperar inte. Han flyger. Och jag flyger med honom. Det är som om vi är ett. Alla hinder bara försvinner. Livet rusar genom ådrorna och in i lungorna i samma takt som hans hovar dundrar mot marken.
På hästryggen. Där lever jag. I full galopp i vinden, regnet och solskenet. När snön faller och jag sitter i sadeln och blickar ut över ett vintervitt kviberg. Eller skrittar genom en skog i höstfärger. Då lever jag.
(det gör jag dagen efter också, skulle min kropp vilja tillägga...)
Dags att sova nu. And ride into the night on the back of the horse of my dreams.
Sov gott mina vänner.
skriven
Tänk va härligt det låter,(om man gillar havremoppar)! Vacker bild! Kram