Telefonen ringer...
Så jag reser mig från datorn och ska gå och svara.
Det var martin.
Och det är väl inte så konstigt att han ringer mig sådär på en tisdag.
Det är ju ganska gulligt. Han ringde mig för att han ville ha sällskap.
Då blir det ännu gulligare.
Men det allra gulligaste är ju faktiskt att han själv inte kunde gå till jobbet idag för att han blivit helt däckad av allergin, så han ligger precis bredvid min telefon när han ringer till den.
Jag visste ju att han var hemma, så därför tänkte jag skynda mig att svara, så han fick sova.
Jag blev grundlurad.
Han ville inte sova.
Han ville ju ha sällskap. Så han kunde skjuta snor på mig och berätta om sina planer för Bockaby.
Söt.
Nu ska jag gå och laga lite mat till KotteltotteTattin. Så han kommer upp på benen igen.
Och orkar genomföra det där han så fint målade på ett papper.
Det ni. Tattin har målat. Hur jag ska tejpas upp på väggen och bli pepprad med paintball kulor.
Och insläpad i duschen med kläderna på. och allt vad det nu var...
Mat var det ja... Köttgryta med ris.
Mums.