I sagans land.

Så var det dags att uppfylla ännu en barndomsdröm. Och jag tappar nästan bort mig bland alla drömmar som jag och Annie uppfyllt ihop..., fyra stycken... eller egentligen fler på mindre än en vecka... 
Så nu kan jag bocka av
Grand Canyon
Hollywood
Disneyland
Route 66
Besöka USA
Stå under en träpir
Doppa fötterna i stilla havet
 
Men detta inlägg... det ska handla om min dag i sagans värld. Disneyland
 
Och texten på bilden kunde inte stämt mer!
Himlen bjöd på
Butikerna bjöd på
Allt var storslaget. Och jag kan inte räkna ut om jag hade varit lyckligare där som ett barn än vad jag var som en vuxen. 
Det var som om man gick runt i en värld som gjord för en prinsessa. Vilket var tur, för man kände sig precis som en sagoprinsessa. Hade det funnits prinsessklänningar i min storlek hade jag köpt en.
Men jag fick nöja mig med en mysdress. Och minnet kommer leva kvar lääääänge. Vi började med att ta en fika... Annie pussade sin mussepiggkaka, räddade en souvenir och förlorade en annan och hällde kaffe över sin tröja, och det kunde blivit en riktigt dålig dag, men om något bevisar hur bra en dag ska bli beroende på vad man har för inställning, så var det denna dagen. Min näst sista dag i USA innan flyget skulle lyfta och ta oss tillbaka till vårat kyliga Europa där snön låg och väntade. Och humöret gick inte att rubba.
Det gick hästar med vagnar längs huvudgatan och törnrosas slott låg högst upp på kullen. 
Det var så långt mellan parkeringshuset och parken att man fick åka buss för att komma dit. Butiker med glas-skulpturer, kläder, souvenirer, prylar, smycken och allt med disneytema.
Såklart åkte jag en tur med hästen också.
Alla detaljer i den där parken är heeeelt omöjliga att få en bild av... Och det fanns åkturer, varav vi åkte en del, och förundrades över kötider i andra. Men pinocchioturen åkte vi... in genom Moby Dicks mage och ut i disneys äventyr
 
Och Roger Rabbits fanatiska värld besökte vi också. Där satt man i en bil... Ronnie åkte en egen och i våran bil hade Annie ratten... Behöver jag säga att vår bil snurrade jäkligt mycket mer runt än vad Ronnies bil gjorde?
Och allt, precis allt var rent och fint. Blommorna var planerade in i minsta detalj
Souvenirbutikerna hade så många montrar man kunde fastna vid att en dag egentligen inte räckte för att täcka allt man ville titta på och fotografera.
Det blev bilder i farten och lite mer planerade bilder... och så blev det bilder av misstag...
I toontown var allt snett och vindt och vinklar och vrår var helt snedställda.. men jag kan avslöja att någon vars namn börjar på R tyckte det var minst lika roligt att gå runt där som oss två... vi som klättrade upp i piff och puffs koja och i Tarzans trädhus... Och så skulle vi bege oss till en annan del av parken... Och när vi vandrar mot solen som sjunker på himmelen visar det sig att vägen vi tagit inom fem minuter skulle korsas av en Disneyparad. Vi fann oss själv sittande på vad som säkert måste varit en av de bästa platserna för fotografering när Elsa och Anna kom åkande i sina vagnar...
Paraden var igång, och medan solen kastade guld över figurerna satt vi där, med våra kameror och lät dem gå för fullt.
Pluto, Piff och Puff, Simba... ja, hur många figurer vi fått träffa och se... det har jag tappat räkningen på... men det var magiskt att se dem dansa förbi
Prinsessor, Mary Poppins och Peter Pan... och allt var smyckat, detaljerat så perfeeeeekt mycket att det inte blev plottrigt, det blev bara Disney-igt. 
Och så började mörkret lägga sig över parken... Och det blev bara vackrare och vackrare. 
Vi åkte Pirates of the Carribean, en djungelresa, Toons car ride Pinnichioadventure och så hittade vi Nemo också... För även om parken var vacker var det dags att lägga ned kamerorna. Utan stativ var det svårt att fotografera när det blev mörkt. Men jag har några bilder till att bjuda på.
Parken var öppen till midnatt, men riktigt så länge stannade vi inte. Däremot såg vi till att stanna till parken släcktes ned så att man kunde få se fyrverkerierna över slottet. 
Nu tog jag inte världens bästa bilder, men däremot är jag ganska nöjd ändå. För detta är trots allt mina första bilder på fyrverkerier och jag hade inget stativ med mig
Det var en magisk avslutning på en magisk dag i sagans land.
Disneyland. En dag jag aldrig kommer glömma. En plats man borde besöka minst en gång i sitt liv. 
Jag är evigt tacksam för att jag träffade Annie!!! Utan henne hade de här dagarna inte funnits! 
 
Åtminstone inte än.
Och Ronnie. Som följde med mig till andra sidan världen och stod vid min sida, kramade om mig vid Grand Canyon, kysste mig vid törnrosas slott, åt mat vid ett fik på route 66, vandrade strandlängs i solnedgången vid Santa Barbara... 
 
Nej, jag har INGET att klaga på när det kommer till frågan om hur mitt liv ser ut. Jag har vänt ALLT. 
Och jag älskar er som finns där och delar detta med mig!!
1 Emelie:

skriven

såååååå glad för din skull! Och avis.. Drömmer om att ta barnen till disney-land när de är större. Ända sen reklamerna därifrån på mina gamla Disney-VHS'er har jag längtat dit. Shit va häftigt!

Svar: Då är vi två! Och att vänta tills de är äldre är en BRA idé! De missar så himla mycket när de är för små. Såg så många knoddar som hade däckat i sina vagnar och missade över hälften av parken. SÅ jag tror... att man måste vara 10 minst för att få ut som mest av parken... ELLER... så kan man vara 29... då fick man också ut himla mycket av den... :P
[K]x1

Kommentera här: