Tanpopo

Idag kom jag hem, rensade ett granatäpple, blandade det med Arlas mangoyoghurt och satte mig i badet och njöt till relaxmusik och en bra bok. 

 

Sen kom jag fram till att jag inte riktigt samlat mina tankar för dagen och att det ju faktiskt var ett tag sedan jag kikade in här. Så nu sitter jag här i soffan. Och det slår aldrig fel att när jag väl tagit på mig morgonrocken och katten inser att jag är på väg att sätta mig ner under filten så RUSAR han fram och ska ligga i mitt knä...

(sen att jag inte ens fått filten på plats ibland så tårna får frysa, ja det struntar han blankt i)

 

Häromdagen hade vi en liten... dispyt?- jag och katten. Jag satt bredvid Ronnie i soffan och njöt. Och så kom katten. Ja, för jag satt ju i soffan... På armstödet satte han sig, och blängde på mig. Flyttade inte en muskel. Bara råblängde. Då insåg jag att det inte fanns tillräckligt med filt för honom att ligga på, eftersom den täckte både mig och Ronnie. 

Så jag drog i den lite, och då slutade katten blänga. Så fort han insåg att det skulle bli filt till honom gick han ner från armstödet och ställde sig på det jag hade fått fram (innan mina tår hann få någon plats såklart), började kurra och lade sig ner. Sen var han nöjd. Filt och matte... och kattmjölk... det är bannemej vad den där katten lever för. Ja, och så kan Ronnie vara bra att ha ibland när det är matdags... Eller han ska få godis. 

 

Men just nu ligger han här, i mitt knä och spinner som en hel traktor.

Annat var det i morse, när Ronnie tog morgonrundan med hunden. (för den kan han VERKLIGEN INTE leva utan)

Stumle och Harley är så gott som oskiljaktiga stundtals. Så herr Kissemiss Stumle Silkessvans höll på att driva mig till vansinne med sitt oupphörliga jamande. Han gav sig inte förrän Harley och Ronnie kommit innanför dörren igen.

 

Så började min dag. Mjau... Mjau... MJAUUUU!!!

 

Sen åkte jag in till Almedal. Det var dags att prata med chefen... Och mer om det... får ni veta i nästa inlägg.