En vecka på drömmarnas ö.
Förlåt att det dröjer mellan mina uppdateringar här... Det händer så mycket i mitt liv att jag inte riktigt hinner med att skriva om allt. Men här kommer ett litet inlägg och några bilder från min vecka på Gotland.
Under tisdagen lyckades jag med inget mindre än att hitta... en häst.
Eller flera. Men den här hästen var otroligt speciell på ett visst sätt. Och den fick mig att fundera över vad jag tycker är så speciellt med just hästar.
Vad som gör att jag varje gång jag rör vid deras hårrem känner mig så levande
För hästarna har så stor del av mitt förflutna att jag inte ens har ord att beskriva det... Men kanske... kanske förstår ni vad jag menar när ni får se det genom min kamera...
Vad som får mig att leva? Att drömma och resa mig upp gång på gång?
Vad som får mig att ge gärnet och sträva efter mina mål? Inte ge upp när allt går emot mig...
Det faktum att varelser, tio gånger min egna vikt låter mig visa vägen mellan grenar och träd, över stockar och sten och inte på minsta vis försöker ta ifrån mig rätten att vara jag, liksom jag inte på något vis försöker förändra deras rätt till sin individualitet. En respekt jag inte lika ofta hittar hos människor
En respekt som borde finnas hos oss, men som allt som oftast bara går att se mellan mor och dotter, eller ja, far och dotter... (det kanske borde stå mellan föräldrar och deras barn)
Ni vet det där självklara...? Att man finns där. Att man hjälper när man kan med det man kan.
Det syns för sällan hos oss människor. Det som verkar så självklart hos djuren. Men... Det finns här också. Ibland får man bara leta lite noggrannare, och rätt som det är så är det där, mitt framför ögonen på en:
Och jag älskar att jag är en del av det. Att allt detta finns i mitt hjärta när jag inte är på plats. Att min kamera är fylld med bevis. På hur fantastiska människor och individer jag delar min värld med.
Det... får nog sammanfatta min vecka på Gotland.
Vad har ni haft för er sen sist ni trillade in här?
skriven
Underbara bilder! Speciellt den sista!