Några utdrag från det som gör mitt liv så fantastiskt...
Ronnie står i köket och bakar lussekatter för fullt, och här sitter jag och tar det lugnt vid datorn... Och kikar runt bland det senaste årets minnen...
Djur är något som gör mig fantastiskt glad, och även om det händer att man blir irriterad på de små liven ibland, så höjer de levnadsglädjen till max.
Nej, jag har svårt att tänka mig ett liv utan djur.Därför blir det många bilder... På djur.
(hade jag fått så hade det varit en del kort på Ronnie också, men han totaltvägrar....)
Syrran däremot snubblade in i fokus ett par gånger... Och hund, katt och häst är alltid där...
Familjen ni vet. En del vill vara med på bild, en del vägrar, och en del kan eventuellt tänka sig gå med på det om de måste...
Jag har så mycket spännande som händer runtomkring mig jämt, och det är väl inte alltid det är roliga saker, men tråkigt i livet har jag i princip aldrig.
Jag började mitt 2014 på en balkong i Backa, med de bästa av vänner... Sedan drog jag till Island med världens bästa Annie... Och när jag kom hem därifrån fortsatte livet bara bjuda på finsaker.
Till exempel plockade jag ut Ronnie från friendzonen på något jäkla vänster och lät murarna falla bara för att inse att jag inte heller stod upp längre, utan låg där och insåg att jag hade blivit kär.
Snart flyttar jag ihop med honom offentligt också. Den första mars 2015 är min adress densamma som Ronnies.
Gotland har jag också hunnit med. Flera gånger. Flera gånger än det var tänkt också, av den värsta anledningen man kan tänka sig, då en av mina bästa vänner grundskolan hastigt och oväntat avled och det blev begravning.
Igår skulle hon fyllt 29.
Det kommer bli ett annat inlägg för att hedra hennes minne också, så fort jag orkar ge mig in på ämnet.
Det här inlägget däremot ska handla om det där som gör livet värt att leva.
Det där som hjälper till att läka, lindra kampen och hjälpa en axla de bördor som hängs på skuldrorna.
Vännerna, djuren, familjen och kärleken.
2015 är det tio år sedan studentfotot blev taget... vilket innebär att det ni ser här är två bilder på mig, med 9 års mellanrum...
Och så var det mina små pälstassar...
Livet blir vad man gör det till... Antingen blickar man mot det som står framför en eller så blickar man bakåt, och därifrån väljer man själv om man ska se skuggorna eller ljuset...
Och det är ju faktiskt rätt svårt att uppskatta ljusets skönhet och styrka om man inte låter skuggorna ha sin plats där bakom. För just bakom, kalla det ryggsäcken eller bagaget, där hör de hemma. Solen och stjärnorna ska stråla i ditt ansikte. Ser du enbart mot skuggan på marken är det dags att vända ansiktet uppåt. Skuggan kommer du inte kunna göra något åt, men däremot kommer världen tynga dig mindre om du håller huvudet högt. Det räcker att fötterna står på jorden. Huvudet behöver du inte ha där. <3
Och nu... ska jag gå ut i köket och norpa lite nybakade lussekatter. ;)
skriven
Massa mysbilder! :-) livet tar konstiga vändningar ibland. :-/