En ledig dag...

Alltså... Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag kan peka på skärmen för att flytta markören dit jag vill, men varje gång jag kommer på det så ler jag stort, för fy fabian vad smidigt det är!
 
Och här sitter jag, med en kopp kaffe vid soffbordet och njuter av en dags ledighet, som alldeles straxt kommer innefatta hundpromenerande, en tripp till IKEA och så in på Willys. 
 
Inatt satt jag uppe. Länge. Känslorna åkte berg och dalbana och även om jag vet varför, så var det en tuff natt.
Men jag lät tårarna rinna just så länge som de behövde, och nu är den värsta stormen över. 
 
För er som är nya här, eller inte hängt med i mitt liv den senaste tiden så förlorade jag en av mina bästa vänner genom åren för snart en månad sen, och det är fortfarande svårt att acceptera att man inte har något annat val än att acceptera att det är just så det ligger till.
 
Mycket pågår i mitt liv just nu, men överlag mår jag faktiskt riktigt bra. Steg för steg håller jag på att flytta in hos Ronnie, och det känns fantastiskt. Vi sitter på våra lediga stunder och funderar ut lösningar på hur man komprimerar två lägenheter till en. 
(jag borde fixa ett konto på blocket... det är bannemej dags att sluta samla på gamla möbler känner jag... ) 
 
Och böcker... Böcker borde jag också sluta samla på. Så nu ska jag bara behålla de böcker jag själv vill ha, och inte alla böcker jag ärvt. (hur det ska gå att göra sig av med böcker vet jag inte riktigt... jag älskar ju alla mina böcker på sitt sätt, men vissa tilltalar mig inte över huvudtaget, så vad sjutton ska de stå och ta plats i en bokhylla där de aldrig kommer bli lästa för?)
 
Det är mycket jag borde sluta samla på... Mycket jag borde kasta och sälja och göra mig av med. 
(men jag måste klappa mig på axlarna lite, för jag gjorde mig faktiskt av med två säckar kläder som jag skänkte till emmaus för ett tag sen.)
 
Vissa saker vill jag ju inte göra mig av med... Men andra är det bannemej på tiden att slita sig från nu. (fast några leksaker måste jag ju ha i en låda för syskonbarn att sysselsätta sig med vid besök, och ritgrejer kommer jag bara göra mig av med om pennorna torkat, penslarna är obrukbara och färgburkarna tomma, det ska ni ha klart för er!)
 
Ja... Det känns fantastiskt. Inte minst i min plånbok. 
Den tillåter mig resor. Den tillåter mig god mat, sparande och generösa gåvor. Den tillåter mig att handla ekologiskt och ändå leva gott. 
 
Allt det där jag inte hade för så lite som tre år sedan. 
Må jag aldrig glömma värdet av pengar, värdet av att kunna leva det liv man vill, och kunna unna sina nära och kära det man vill. 
 
Nästa mål? Ett boende vi äger själva. En nyare bil. Ett steg på vägen är taget nu. Mitt bredband är uppsagt. Bara det är 400kr i månaden rätt in i sparandet. Och för ett tag framöver ser det även ut som att jag går upp i timmar på jobbet. Det blir ännu mer mynt i kassavalvet det. 
 
Det gör mig faktiskt lycklig att veta att jag inte behöver bekymra mig över vad det skulle kosta att plocka upp min familj hit någon vända. 
 
För nu har jag varit på Gotland en hel del. 
Nu är det dags för gotlänningarna att komma hit.
 
Och därutöver är det dags för mig att gå ut med hunden. Så... hejdå på er!
 
Och... Jag älskar er. Vilka ni än är som läser detta. <3
1 Noren:

skriven

Se där ja, men vart ska alla gotlänningar ta vägen om ni flyttar in hos Ronnie? Han bor ju i en mindre lägenhet menar jag. :) <3

Svar: Det får alltid plats några extra nära och kära i vilket hem jag än väljer. Jag har ju en uppblåsbar dubbelsäng, och så ofta eller länge brukar inte folk från ön stanna hos mig ändå. :) Sen ska vi ju flytta till större så snart det passar sig. :) Hihi!
[K]x1

Kommentera här: