Tanpopo

Så jävla ont. Brister. Går sönder. Förbannade lögner och svek. Ska jag aldrig komma ifrån dem? 

 

I wish you knew what you put me through. Hela kroppen gör ont och skakar och aldrig får jag ro. Inte ens klarat av att äta idag. Om mindre än fem timmar ska jag upp och jobba. Tur det. Så jag får tänka på annat. Det är förbaskat tungrott i mitt liv just nu. Jag vill bara skrika i ansiktet på er till tårarna slutat rinna och inget känns mer. Skrika tills jag slipper ångest och panik.

 

skrika tills allt ni spikat, borrat, klöst och klippt in i mitt hjärta och själ hamnar i era egna hjärtan. Så den smärta ni åsamkat mig är något ni själva får bära på och inte jag.

 

den hör inte hemma hos mig. Den hör hemma hos den som sårar och sviker om och om igen. Den som ljuger mig i ansiktet och pratar om hur värdefull jag är för att i nästa stund med handlingar göra något som inte bara visar motsatsen utan sliter ifrån mig min tillit, mitt hjärta och ersätter den med ångest och halvsanningar. 

 

Döm mig inte förrän du ser vad jag ser, går med samma känslor som mig, blivit söndersliten som jag och rest dig upp, som jag. När jag säger att jag älskar någon, att jag bryr mig om någon ska det förbaskat mycket till för att jag ska göra något som säger tvärtemot. När jag lovar något menar jag det. 

 

Lova mig aldrig något igen. You will only break me. Och om det inte är det du vill så är det dags att ändra ditt beteende.