En lördag jag aldrig vill glömma
Sven drog in över landet och jag önskade mig snö. Fast inte så att planet från Gotland inte kunde landa. Bara så Noren skulle få se ett Göteborg från den allra juligaste sidan. Snön kom. Stormen lade sig och fredagen var fantastisk.
Sen kom lördagen.
Den började med en vandring genom Göteborg. Genom Nordstan, med sin lilla julmarknad och längs avenyn bort till en födelsedagspresent/julklapp jag lovat min lillasyster i snart sex år. Jul på Liseberg. En hel nöjespark där träden är klädda med ljus från rot till kvist, julmusik strömmar ut från varenda högtalare och varenda träbod är fylld med det där man skulle kunna julpynta ett helt slott med. Kameran följde med genom staden och runt på Liseberg. Men det här med att ta kort när man skrattar rekommenderas inte...
(jag skyller på någon konstig snubbe som gick förbi såklart... för inte var det mitt fel att det blev suddigt heller! :P )
Liseberg levererade. Till oss och en halv miljon människor till.
Men det spelade inte så stor roll. För sällskapet var det bästa. Sällskapet var viktigast. Inte hur bra bilder det skulle bli.
Känslan av att stå där och se... Leendet och de stora tindrande ögonen. De fanns där trots att man stod mer packat än i en tunnelbana vid rusningstid i Japan. För inte tittade vi på folket särskilt mycket (även om vi garanterat lade av en och annan svordom som rörde körkortsinnehav för barnvagnar och bakåtgång)
Det var ljuset, julen, stämningen och sällskapet som spelade störst roll.
Och det vill jag bestämt påstå att vi fick ut det mesta av. (sen vet jag inte varför det ser ut som att jag tryckt huvudet genom en stor grönblåpetrolfärgad ros, men GLAD, det var jag) Och ska jag tro min stegräknare så gick jag över två mil denna helgen. Det gör jag gärna om igen.
Tack för en underbar helg. <3
skriven
Det var magiskt! Superduperunderbart!!!!
Jag gör också gärna om det igen! :D