Tanpopo

 

 

Det här, mina vänner, är två Ladies of light in the darkest of night, och jag är sådär läskigt tacksam för att de studsat in som små bollar av lycka i mitt liv, just precis när det tycktes som om allt började svartna.

 

Vem Annie är för mig?

Det är hon som säger ifrån när hon ser orättvisor.

Hon som borde blåst omkull i orkanerna, men istället tog fram en kamera och vände dem till vackra konstverk

Hon som känner till att musik är ett språk alla själar kan utantill.

Hon som aldrig säger nej till äventyr

Hon som ser hur värdefulla ögonblicken är och låter de fylla hela hennes själ.

Hon som vet hur man överlever.

Hon som vet värdet av att uttrycka sig.

Hon som stått där andra hade fallit.

Hon som simmat där andra hade drunknat.

Hon som sett ett hinder, och hoppat över det, där andra sett en bergvägg och gett upp.

Hon som vandrar med hundarna.

Hon som inte blundar för sådant som inte är okej.

Hon som har fokus genom ett objektiv och vet att negativen är sånt som varit och att man lär så länge man lever.

Hon som håller kameran som tar de vackraste bilder jag någonsin sett på mig själv.

Hon som inte är mer än en människa precis som alla andra, men väljer att göra sitt bästa av det.

Hon som läser detta just nu och inte vet riktigt vad hon ska säga. (det hade jag inte heller vetat... För jag tycker det är mycker roligare att ge komplimanger än att få dem)

 

Anniewhere is Paradise!

 

Det. Det är Annie. Och var hon än är blir omgivningarna till ett paradis.

Det borde jag verkligen tala om för henne. (well... I guess I just did) Det här är ett inlägg till dig Annie. Ett tack. För att du finns i mitt liv och lyser upp min himmel.

När jag träffar människor som dig vill jag att de ska få veta hur underbara de är, och jag är glad att kunna göra det. 

 

Så om ni någonsin undrar över varför jag nämnt Annie både en och trettio gånger här, så kanske ni fått svaret nu.

 

Tack. Annie. För att du är du. <3 Nu ska jag sluta nämna dig i superlativ. :P Jag ville bara tala om för världen att det ännu finns människor som tänker,känner och sprider glädje och kärlek omkring sig, och att du var en av dem, and if you didn't know it, I wanted you to know.

 

Idag har jag pratat med min syster också. För att jag för en gångs skull kom på det här med att ta upp telefonen när jag var ledig och ringa. Till min Nutt.

Jag saknar dig. Och hur var det nu? Puss och kram sa vi va? <3

 

Idag har varit en ganska skön dag. Först jobb, och sedan massor med film med Jenny och bara lugnt häng.

 

Nu liggger jag i sängen, med den enda kille jag litar på till 100%. (Med undantag för Edward möjligtvis)

Harley. 

 

Ja. Det blev mycket kärlek här inatt. För även om mitt liv är upp och nervänt just nu, och jag hänger i selen i taket på en berg och dalbana, så finns ännu kärleken här. Och hjärnan har inte smällt ihop till en obrukbar grå geggklump. Logiken finns fortfarande kvar. Men sluta älska för det tänker jag inte göra.

 

Nu ska jag och kungen av hundar sova. Jag ska lägga mina armar om hans varma, lurviga kropp, sluta ögonen och låta kroppen falla i sömn i vetskap om att ingen någonsin skulle få göra mig illa om han kunde hindra det. Det finns ingen som du Harley. Jag älskar dig,

 

Godnatt. Och tack för att ni finns. Ni fina.