Hunden, jag, hemmet och vännerna

Det är lite upp och ner nu.
Men så är det ju med mitt liv ibland. Det är bara att bita ihop och gå framåt.

Jag träffade Nikolina häromdagen. Det var ett bra tag sen.
Det var jättehärligt att se henne igen. Hunden tyckte också om henne

Vart har all min tid tagit vägen?
Jag ser knappt till de jag älskar och saknar över huvud taget numera.
Som om de knappt finns där.

Idag såg jag Linda som hastigast. Skrev på ett intyg att hon bor hos mig.
Nu är jag på jobbet igen.
Telefonen ringde nyss.
Nu får jag väl ändå ta och skärpa mig.

Vem skickar sms mitt i natten. Egentligen?
Förmodligen såna som ligger och tänker.

Jag? Nähä du... jag tänker väl aldrig (mer än 20 timmar om dygnet)
Jag fäster mig nog för mycket vid folk.
Fast jag vet faktiskt inte om det är så dåligt. Det är rätt skönt att veta att man kan älska.
Och det är faktiskt ännu skönare att veta att man kan älska på flera sätt.

Veta? Känna menar jag.
Oj... Är det fröken snurrig som skriver nu? Helvete vad mycket blajj det verkar vara. Ungefär som i min skalle.
Fast jag är glad att jag lever. Och glad för att det faktiskt finns några som hör av sig och undrar när vi ska ses nästa gång...

Sånt gör mig glad.
Och jag tänker på er också... Eller jag menar... nä... jag tänker inte alls. :P
För det gör jag ju inte... de två första minuterna efter att jag vaknar i alla fall.

puss och hej
1 Linda:

skriven

Alltså, Jenny, DU svarade på ett sms mitt i natten härom dagen. Du skrev att Philikimerna kan stoppa upp morötter i arslet. Jag tycker att det vore synd på morötterna, men det svarade jag inte för jag somnade om istället.

Kommentera här: