And the life goes on...
Fick det visst att låta lite som om Martin gnäller eller klagar hela tiden, eller väldigt ofta...
Om det är något han INTE gör så är det att gnälla och klaga, så det känns bäst att rätta till det.
Sen är jag glad för att han säger till när det är något som stör honom, MEN det händer inte så ofta.
Han är ganska snäll min pojke. Fast inte när han skjöt på mig när jag var kameraman i lördags... (vilket helt hade fallit mig ur minnet bara för de där navelsträngsbrödernas skull)
Vi spelade paintball i lördags. Jag vann, för jag fick gå runt utan markör och bara en videokamera...
Så jag filmade en massa... Det ska vi klippa ihop någon gång nu... Snart... gissar jag...
Kanske...
Och då hamnar det troligen på youtube.. :P
(eller definitivt)
Vad var det jag nu skulle skriva om egentligen?
Visst ja....
Igår fick jag något ryck och tyckte att Martin ska minsann få en blomma idag.
Jag slutade inte förrän runt halv sex, men gick till en blomsteraffär ändå.
Där köpte jag en ros med lite tillbehör.
Det blev fint, men var lite krångligt att ta med sig på spårvagnen märkte jag. Sen var det en gubbe som satte sig bredvid mig och kändes ungefär som en kardborre. Han sade inget, men släppte liksom inte taget om mitt personliga område utan att egentligen göra något fysiskt.
Kändes som om han följde efter mig hem.
Inatt har jag inte kunnat sova heller.
Det var riktigt blä...
Nej vänta här nu... Blomman var det ju.
Jag kom hem, och då fick Martin öppna dörren själv (jag ringde och bad honom)
Han höll på att hänga den i taket direkt för att torka den... (gissar att det var för att jag gjorde det med min blomma efter några dygn)
Jag sade att han fick njuta lite av den först om han ville.
Då satte han den i en vas. :)
Så nu står den i köket.
Det är fint, men nu ska jag gå, så nu får ni klara er själva... :P